Idag släppte jag kontrollen, nästan iallafall och det kändes väl så där. Vad gjorde jag då? Jag lät Felicia cykla till en kompis alldelles själv. Hon bor ca 1 km in på en grusväg vid oss. Men eftersom jag har svårt med kontrollbehovet så var jag tvungen att ringa till kompisens mamma och fråga om Felicia hade kommit fram....Kompisens mamma bara skrattade och frågade hur det går med att släppa kontrollen. Jag tycker att det går bra...iallafall lite bättre, för i helgen gick jag med henne när hon ville cykla till kompisen =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar