Tänk vad tiden går fort. Idag fyller lillemannen här hemma 7 år. Så det jag vill säger är bara Ett stort grattis min älskade Eric !!! Så nu ska det bakas och städas för i kväll blir det lite kalas för honom.

 

Gina Tricot Grand Prix

Idag blir det inte något roligt inlägg för jag är alldelles för trött. Man blir det efter en intensiv helg. Men tänkte jag skulle ta och bjuda på lite till bilder från helgens Gina Tricot Grand Prix. Och givetvis har vi en bild på årets vinnare, Lisen Bratt Fredricsson, fast bilden är från lördagen =)

Lisen Bratt Fredricsson

 

 

Håll utkik så kommer det mer bilder under veckan....

Gina Tricot Grand Prix

 

Igår var jag på hästhoppning nästan hela dagen. Vi kollade på Young Riders och på en 1.40 klass samt 1.50 klass. Vilka hinder. Men vad skoj att kolla på dom fantastiskt duktiga ryttarna och det roligast, fast det var roligt att kolla på alla, var faktiskt att få se Malin Baryard Johnsson, Lisen Bratt Fredricsson, Jens och Peder Fredricsson, men givetvis alla andra duktiga ryttar. Det som var roligt att se var hur dom klarade att hoppa dessa otroligt höga och breda hinder och vilka hästar...NÄSTA år ska jag gå på finalen, på söndagen då alla stora namn är med....Men man kan inte få allt. Jag är nöjd att få ha tittat på lördagen.

 

Jens Fredricsson kom på andra plats i 1,40 hoppningen/Winnig Round.

Analys...

Frida på Ecila

Herregud vad jag fyller mina helger med saker. Helgen börjar på fredag med ridning. Igår hann jag egentligen inte men mina snälla ridkompisar tog hand om hästen och plockade hinder efter våran träning, så jag hann göra allt jag hade som MÅSTEN på kvällen. Kändes kul. Hoppningen igår på Figaro gick riktigt bra. Vi tränade mycket takt och tempo och vi började med en övning som innebar att vi skulle galoppera i samma takt/tempo/rytm runt ett hinder, en 9 m volt ca, och hålla samma rytm hela tiden och täka på våran innertygel, att inte "dra" iden som vi gör som fel...Det gick lite ojämnt om man säger så. Vissa volter gick bra och vissa gick mindre bra. Men sen skulle vi hoppa lite hinder, väldigt låga hinder, men vi skulle ha samma rytm genom hela banan. Figaro är en häst som har ett väldigt högt tempo och det har ju varit positivt för mig, eftersom jag alltid har tjuvhållit den hästen jag ridit så han/hon fått ett för lågt tempo och därför har mina hopp över hindrena blivit sisådär, men extra steg osv...Men på Figaro är det lite svårt att ha för dåligt tempo...Men nu skulle vi öva på ett jämnt tempo/rytm genom hela banan. Rytmen fram till första hindret gick jättebra och sen gick det bara fortare och fortare. Jag vet inte riktigt vad som hände. Jag kände hur han bara sprang och hur han ökade. Det hände varje gång. Även när vi skulle rida två hinder på en långsida och räkna galoppsprången så gick det bra, men efter sista hindret ökade han...Måste få ordning på detta. Men just nu är jag så GLAD över att bara komma över hindrena "bra" så jag skiter nog lite i min ridning. För Frida som jag rider med hoppar betydligt mer än mig och är jätteduktig och hon får arbeta mer med sin ridning för hon RIDER, om ni förstår vad jag menar. Så jag hoppas att jag också kommer dit någon gång att jag RIDER och inte bara HOPPAR. Förstår ni vad jag menar? För det är så jag känner lite med dressyren nu. Att nu är det ridning och det är nog det som gör att det inte går jättebra för jag har kommit längre där och jag har kommit till en tröskel där jag måste RIDA. Så nu när jag tycker att det går jättebra och är supernöjd med min ridning på hoppningen är nog bara för att jag bara HOPPAR och inte rider så mycket... Men jag kommer kanske dit också på hoppningen. Hoppas att Myran har tid med en privatlektion i hoppning snart så vi kan övan på min rytm mer. Nu ska jag snar iväg och kolla på fina hästar och duktiga ryttar på Gina Tricot Grand Prix....

Jet

Nu har jag äntligen fattat ett beslut. Jag ska fortsätta på Jet. Ska försöka att få igång henne och om det är ok för hennes ägare hade jag tänkt att kanske försöka starta i någon av Tokarps tävlingar till våren. Det positiva är att en kompis till mig kommer rida henne varje måndag och ägaren kommer att försöka rida på helgerna. Annars får jag försöka det. Men då kommer hon förhoppningsvis gå 5 dagar i veckan. Så då kanske hon får igång sin kondition och lite muskler. Ägaren hade sagt att hon ville försöka få igång henne och det är ju positivt och då blir jag mer motiverad att faktiskt kämpa lite också. Och så har jag ju ett mål med min ridning på henne. Det är ju faktiskt en riktigt rolig häst att pyssla med och rida .... Så nu börjat igångsättningen av Jet. Tyvärr måste jag vara hemma imorgon på kvällen så jag har inte möjlighet att rida henne som planen var. Men idag longerade jag henne lite och sen pulsade vi i snön både på vägen till padocken och hem. Jag blev nog tröttare än Jet.. Men på torsdag ska vi rida och nästa vecka kommer det bli bättre ...

Besviken!!!

Igår var det ridning i min måndagsgrupp. Det stod dressyr på schemat. Och jag tycker ju att det är skoj så jag åkte dit och tänkte att detta kommer bli en bra lektion. Jag skulle ha fina Lufsen och det gjorde att jag tänkte positivt tills jag kom ner till manegen och insåg att det ramlade snö från taket. Redan då fick jag en inre stress.. Det ramlade lite snö när vi stod på medellinjen innan vi red ut på spåret. Lufsen reagerade inte så då slappnade jag av lite. Sen rasade det och Lufsen hoppade till. Inte så farligt men jag började spänna mig igen och sen när vi travade rasade det rejält från taket precis där vi var och han stack i väg inåt. Jag fick stopp på honom när han nästan var på andra sidan manegen, men sen var jag stressad och Lufsen var spänd. Så ni kan ju bara gissa hur resten av lektionen gick...INTE BRA!!! Vi skulle rida något som Lena kallade för flugan. Längst upp i manegen vägrade Lufsen gå så den volten slarvade vi med eftersom jag inte vågade ställa krav på honom. Mitt volten gick bra och den andra lilla volten längst mot ingången/stallet gick hyfsat. Sen skulle vi göra det i trav några stycken bara, för vi var på två sidor av manegen. Så några i taget skulle över till "travsidan" och givetvis jag också. Det gick inte alls. Lufsen vägrade att gå ut på spåret, för det var ju där det hade rasat och jag vågade inte sätta press på honom. Jag ställde absolut inga krav på honom eftersom jag inte vågade. Men med Lenas hjälp kom vi väl efter mycket om och men ut på spåret men han var spänd och jag var spänd och rädd... Sen travade vi faktiskt lite på den sidan som han inte tyckte var läskig. Men summan av min lektion är att det inte gick bra och jag blev bara så besviken på mig själv och det är jag fortfarande. Jag förstår inte varför jag måste bli rädd för allt. För jag tror att hade jag inte blivit så rädd för allt hade jag varit mycket längre i min ridning än vad jag faktiskt är. För jag ser andra som rider som kanske inte rider så mycket bättre än mig (enligt min personliga åsikt...men vad vet jag egentligen?) men som är i högre grupper än mig. Och anledningen till att dom är det är på grund av att dom inte blir rädda för lite snöras eller andra löjliga saker som jag faktiskt blir rädd för.. Så hade jag bara haft lite mer mod så hade jag också kanske varit längre i min ridning. Just nu känns det som om jag har ramlat tillbaka i min ridning och det är inte en bra känsla...så vi får väl se om jag rider på fredag...borde nog för att komma över denna känslan, men det finns fortfarande en stor risk att min rädsla sitter kvar och allt bara kommer gå åt skogen.... Vi får se hur jag gör ...

Dressyrtävling!!!

Myran

Hela helgen har gått i hästenstecken. Idag var jag på en dressyrtävling och tittade på Myran, min fantastiskt duktiga tränare. Hon startade i två olika klasser i dressyr. En LB och en LA...Jag missade tyvärr LB ritten, eftersom jag var för trött att gå upp så tidigt, men LA ritten såg jag. Så fantastiskt duktig Myran var. Hon red jättebra och hennes häst Decibel så jättefin ut. OCH det bästa av allt så fick hon priser i båda klasserna. Det var i och för sig Clear Round, men hon lyckades samla ihop bäst poäng av alla med sin LB ritt, vilket innebar att hon fick ett "extra" pris. Så duktig och så inspirerad jag blev. Jag kanske ska tänka om när det gäller Jet? Jag kanske ska försöka att få igång henne och lägga ner lite energi så att hon får muskler och kondition och kanske starta i några klasser på Tokarp? Jag blev i allafall grymt imponerad av Myran och jag blev även väldigt inspirerad och jag tyckte att hon var superduktig. Jag hoppas att jag någon gång under min min ridkarriär blir lika duktig som henne!

Decibel

 

Lycka....

Mobilbild

Idag var det privatlektion i hoppning med Myran ! Så skoj! Men ack vad svårt jag hade med min sits och få det bra innan ett rättuppstående hinder med en bom innan. Men vi hoppade och jag tyckte det var skoj och jag fick ett lugnt och fint tempo mot slutet. Fast jag fick arbeta för det. Men det var nog första gången på länge som jag kände att jag faktistk red lite. Annars så är ju mina förväntningar och mina förhoppningar inför en hopplektion är att komma över hindret bra i bra tempo utan att bromsa hästen. Ungefär så är mina förväntningar inför en hopplektion och det hade jag väl idag också egentligen, men på något sätt, med Myrans fantastiska vägledning över hindrena, så blev det faktiskt lite mer ridning denna gången. Så nu är jag super taggad inför nästa hopplektion. Kanske ska kolla med Lena om det finns möjlighet att ta någon extra lektion i hennes grupp?! Eller någon extra lektion för Myran, för nu vill jag inte bara hoppa, utan jag vill rida...Förstår ni? För så kan jag känna lite med min dressyr nu att nu rider jag på ett helt annat sätt och jag ställer betydligt högre krav på mig själv än vad jag gjorde tidigare på dressyren, vilket också innebär en viss besvikelse när jag rider ibland, men det ger mig också en stor utmaning när det gäller dressyern. Så jag tycker om jag får säga det själv, att jag rider i dressyren och i hoppningen, ja, där vet jag egentligen inte riktigt vad jag gör...Men målet är att jag ska rider där också...Fattar ni något av det jag babblar om? Nä, nu ska jag sova lite, för imorgon blir det att kolla på Myran när hon tävlar =)

Värdelös....

Hur kommer det sig att vissa människor jag träffar får mig att känna mig helt och hållet värdelös, misslyckad och faktiskt mindre värda än dem? Idag är ett lysande exempel på detta. Jag brukar inte åka till affären och se ut hur som helst, men idag orkade jag inte göra mig i ordning innan jag åkte till affären. Tog på mig ett par slitna jeans, en oversizs tröja och en jacka. Egentligen helt vanliga kläder, men inte speciellt fräsch, kläderna var ren tvättade, men jag var inte så fräsch.... Och gissa vem som skulle med till affären. Jo, lilla söta Felicia. Jag orkade bara inte ta fram kläder och hon fick för en gång skull välja helt själv, vilket inte, enligt mitt tycke, blir så bra. Hon matchar lite hej vilt, bland kläder hon tycker om. Så vi for till affären...En inte så fräsch jag och en inte helt matschad Felicia. Vi gick där i vår lilla egna värld i affären och pratade och helt plötsligt ser jag en person jag inte vill se, men sin perfekta lilla familj. Hela och fräscha, smala och snygga och helt perfekta med andra ord. Gissa om jag kände mig mindre värd än dem. Dom måste ju bara ha tänkt när dom gick från mig och Felicia "Stackars Tina!""Undra om hon jobbar, eller är arbetslös, och stackars hennes dotter." För varje gång jag träffar dem, oavsett när, var eller hur känner jag mig alltid mindre värd och jag känner mig helt misslyckad. Jag förstår bara inte varför. Tillråga på allt så hade inte Felicia borstat sitt hår, som hon nästan aldrig gör, så dom tänkte säkert också "hon har säkert löss"...Jag förstår bara inte varför jag alltid måste känna så när jag träffar just den här personen med sin lilla perfekta familj?????

Mobilbild

Mental inställning....

Idag testade jag att spring 6 km...Gick helt åt skogen. Jag var nog inte mentalt förberedd på att springa den rundan jag gjorde, då jag först bara hade tänkt att spring fram och tillbaka på samma väg, men avvek från min planering. Allting gick bra. Bra jämnt tempo, men efter 4 km hände något. Jag slutade bara. Något i min kropp sa stopp. Jag var egentligen inte jättetrött, hade en bra andning och tyckte nog egentligen inte att det var så jättejobbigt. MEN ändå gick jag dom sista två kilometrarna. Något i mitt undermedvetna sa att jag orkar inte mer och då orkade jag inte. Och det är likadant med min ridning. Något i mitt undermedvetna säger att jag inte kan, vågar eller något annat negativt så då slutar jag och då blir det inte bra. Jag måste helt enkelt träna upp en positiv mental träning för att jag ska orka och för att jag ska klara av att spring 2,1 mil, eller klara att rida ett dressyrprogram bra, eller rida en främmande häst eller bara våga hoppa lite högre och lite bättre.... Men det är väl lite som Den Svenska Björnstammen sjunger...Allting kommer att ordna sig, för det gör det ju oftast...eller? Nåja, imorgon får det bli crosstrainern och på söndag för jag testa att spring 6 km igen...men kanske ska testa att spring åt ett håll och be Jim hämta mig efter 6 km? Kanske går bättre? Eller? Sen får jag inte slarva med mina intervaller...har verkligen gjort det den senaste tiden. Så nu får jag allt se till att komma iväg till ett bibliotek och låna en bok om mental träning för att jag ska klara av att spring och för att min ridning ska bli bättre.

Inspiration !!!!

Nu har jag kommit hem från en rolig hopplektion på stora ridhuset i stora staden.. Nej, det var inte jag som hoppade utan min fantastiska vän Ann-Therese och Madde. Båda hoppar i en hoppgrupp på ridhuset. Det var jätteskoj att sitta och titta på. Det var helt annorlunda att titta på när dom hoppade på ridhuset än när man tittar på när andra rider på Tokarp. Men vad inspirerad jag blev och vad duktiga både Madde och Ann-Therése var. Helt otroligt. Så nu blev jag både inspirerad och peppad inför min hoppning på lördag. Ska bli så skoj med en extra träning.. Sen så ska jag rida för Ann-Therése i mars, på stora ridhuset i stora staden. Är lite stressad över det, för det är ny häst, nya människor som jag inte känner mig trygg med, ny tränare och allt runt omkring som gör mig stressad. Men samtidigt måste jag utmana mig själv, för annars kommer jag aldrig vidare med något och det stör mig lite. Det ligger faktiskt och gnager lite. även om jag vill vara lite modig och jag känner att jag borde så sitter lilla rädda jag på min axel och berättar om allt farligt som kan hända och den gnager och gnager hela tiden och det gör mig osäker och rädd just när det gäller min ridning och framför allt hoppningen! Jag vill ju, som jag skrev innan vara mer som Ann-Therése som vågar. Så nu tar jag steget och så hoppas vi att den lilla personen som sitter på min axel försvinner när jag väl tar steget i mars. Jag ska hoppa en lektion på en främmande häst i ett främmande ridhus för en främmande tränare... Det kallar jag modigt :)

Mobilbild

 

Ps. Nu har jag ju inte hoppat än så man kanske inte ska säga hej förrän man gått över bron... 

Semla!!!

Källa ?

 

Jag har inte fått någon semla idag =( Jag som ÄLSKAR semlor och som har en liten fixering när det gäller semlor. Och så fick jag inte i mig någon på själva semeldagen. Hur gick detta till? Jag förstår inte riktigt...Jag brukar alltid äta en semla på Semeldagen, men inte idag. Det känns helt fel. Får försöka få i mig en imorgon istället. Jag har inte heller bakat några egna, som jag också alltid brukar göra. Det går bara utför för mig...

Träning!!

Jag känner mig positivt inspirerad till all träning just nu. Har börjat sakta men säkert mot mitt första mål, Göteborgsvarvet 2013! Igår tränade jag intervall och det gick super bra. Ska försöka träna intervall två gånger till denna veckan för att sen i slutet av veckan ge mig ut på första "riktiga" löparrundan på 5 km....Likadant är nästa vecka och sen veckan efter är det dax för milen....Kan bara hålla tummarna att jag orkar, men måste börja springa längre sträckor för att jag ska klara av att springa 2,1 mil i maj...

Lufsen

 

Idag var det programridning i stallet och jag hade anmält mig och skulle rida LB:1..tror jag att det var. Var givetvis lite stressad över detta eftersom mina tidigare ritter inte har varit så bra, samt att jag och Lufsen har "fastnat" lite, eller i allafall jag. Men vi körde på och det positiva var att Lufsen inte behövde vara själv på banan eftersom man behövde värma inne idag på grund av snön. MEN Lufsen som är en stor ardenner hatar verkligen en kortsida, den kortsidan som är längst mot hagen och längst bort mot stallet. Det positiva var, tyckte jag iallafall att jag stressade inte upp mig så mycket över det, utan ställde honom och arbetade med honom och visade att han faktiskt skulle gå framåt, fast det är lite läskigt i det hörnet. Sen var det dax för själva programridningen. Jag red igenom LB:1 och sen fick jag kommentarer och sen fick jag rida igenom de moment jag hade svårast med. Och det var, som alltid galoppen. Det hon sa, som dömde programridningen var att när jag red första gången så slutade jag lite att driva i galoppen när han inte ville fatta galopp, vilket jag inte skulle göra, för då blir det inte någon övergång mellan galopp och trav. Bättre att galoppera lite, än inget alls. Så det ska jag tänka på. Det som var skoj var att mycket var bra och jag fick ett resultat på 50% vilket jag ALDRIG har fått innan, så jag är supernöjd. Så vem vet till sommaren när det är tävling kanske jag kan få godkänt på min ritt och då har jag nått ännu ett mål! Så det är bara att kämpa vidare men fantastiskt roliga och snälla Lufsen, som jag älskar att rida =)

Vänskap!

                                              Bilden hittade jag Här
 
Jag måste bara berätta att jag har många ytliga vänner, många som jag kanske kan hälsa på om jag ser dem, några pratar jag mer med några pratar jag mindre med. Några delar jag saker med, några pratar jag bara hästar med och andra pratar jag bara barn med. En del vänner kanske jag dömde för fort innan jag verkligen lärde känna dem för att sen tycka att de är fantastiska människor. Jag har en vän, ja, jag kallar henne faktiskt det, även om vi kanske inte träffas så ofta, inte pratar så mycket, men som jag tycker väldigt mycket om. Hon är rolig, lite galen och fantastiskt snäll. Hon heter Ann-Therese och hon tycker om att göra galna saker. Vi lärde känna varandra genom att vi red i samma hoppgrupp för några år sedan. Jag tyckte att hon var helt fantastisk. Hon hoppade allt, var aldrig rädd, eller rättade sagt visade det inte för oss andra, medans jag hela tiden var livrädd och visade det...Hon sprang Göteborgsvarvet med mig, hon vågar saker som jag verkligen inte skulle våga. OCH när jag fick reda på att hon skulle rida Mongolian Derby 2014 blev hon faktiskt min IDOL också. Jag skulle faktiskt vilja vara lite mer som henne, våga saker och ting fast jag egentligen är livrädd. Bara köra på och göra galna saker. Hon är egentligen mycket som jag inte är, men som jag skulle vilja vara. Det kanske är därför jag tycker om henne så mycket?????

Melodifestivalen

Tänk vad kul barnen tycker det är med melodifestivalen. Dom väntar med spänning att det ska börja!!! Och gissa vem som är favoriten?? Givetvis Sean banan ...

 

Jag vet att jag har skrivit det tidigare, men nu har jag ÄNTLIGEN fattat ett BESLUT...Det känns faktiskt väldigt bra i mig och jag tror inte att jag kommer ångra mig och skulle jag mot all förmoda ångra mig så får jag göra något åt det. Men igår hittade jag Påskmust!!! i affären och vad lycklig jag blev. Jag älskar verkligen tre saker, onyttiga saker och det är Julmust, Påskmust och semlor...Semlor är nog mer en fixering, för jag brukar bara äta så där två-tre stycken under hela säsongen...Men Julmust och Påskmust kan jag dricka hur mycket som helst. Idag ska jag faktiskt unna mig en semla tillsammans med barnen innan det bär iväg till lite glitter och glamor...Melodifestivalens genrep med en kompis och hennes barn. Sen blir det övernattning hos kusinvitamin och kalas imorgon =) Super trevlig helg kommer det blir. Kram från mig.....

Götebortsvarvet...

Idag var det dax för lite intervall träning i lätt snöfall, men jättefint väder. Jag tränade på min crosstrainer häromdagen och det gick jättebra. Men idag när jag skulle ut och träna intervallträning gick det jättedåligt. Jag hade i och för sig bra tempo i intervallerna, men sista kilometern jag skulle springa hem i lätt löpning gick segt och mina ben orkade inte och jag fick gå. Inte bra. Hur ska jag orka springa 2,1 mil??? Alltså måste jag faktistk ut och springa mer och inte bara simma och träna på min crosstrainer. Men jag lyckades i allafall i min intervall träning idag springa 4 km...Inte illa =) Så nästa helg ska jag faktiskt försöka springa 5 km utan att stanna en enda gång och i ett bra tempo, vilket innebär att jag måste ut och springa MER!!!!!

Jag förstår inte varför jag har så dålig karaktär. Idag lyckades jag äta massa smörgåsar...Vilket inte är bra. Men jag åt i allafall ingen kaka. Men när jag vägde mig i morse så hade jag varken gått upp eller ner något. Så imorgon blir det träning och på lördag och hela nästa vecka. Jag måste gå ner!!!! Men imorgon blir melodifestivalen och deras genrep, så då får jag väl kanske unna mig något gott eftersom vi ska ut och äta innan....Och där kom min dåliga karaktär IGEN!!!! Jag  förstår inte hur jag ska lyckas gå ner 10 kg innan göteborgsvarvet. Det kommer ju aldrig att gå när jag bara äter hela tiden....Men nästa vecka är det sportlov och då får jag väl ut och sporta MASSOR!!!!

STRESS!!!!

Källa: Här

 

Igår fick Jim ett jobb...han har ju varit arbetslös ett tag nu, eller mellan två jobb som det också så fint heter =) Men förra veckan blev han erbjuden att komma tillbaka till sitt gamla jobb, men han skulle även kolla med sitt gamlagamla jobb. Och på måndagen pratade han med dem på sitt gamlagamla jobb och dom behövde folk och han börjar jobba på ONSDAG!!! Gissa om jag känner mig lite små stressad. Nu måste jag helt plötsligt anpassa mina tider efter barnens hämtning och lämning och efter Jims arbetstider. Hur ska detta gå. Har ju faktiskt vant mig vid att INTE hämta barn och INTE passa några tider utan jobba lite som jag vill... Men så är det. Nu är det nya tider hemma hos oss, men också mer stress för mig. Så nu får jag sluta rädda världen på heltid utan kanske bara göra det efter barnens tider. Tror ni att det kommer att gå? Hoppas i allafall. 

Älskar Lufsen...

Nu ligger jag lite efter i min uppdatering...men skit samma =) Igår red jag i allafall på fina fina Lufsen. När jag började rida honom för typ flera år sedan så var jag skeptisk till att rida en sån stor häst. För han är verkligen stor och jag är inte så stor, eller lång i allafall. Men vad skoj det är att rida honom. Jag rider ju honom på min dressyrspecial, som ni vet, men igår red jag honom på min "vanliga" måndagslektion. Och jag har ju berättat innan att det är saker som har "fastnat" och jag känner ju bara att allting bara går åt skogen. MEN igår gick det superbra tyckte jag. Jag var riktigt nöjd och glad efter lektionen. Så nu känner jag mig faktiskt lite taggad att rida programridningen på söndag...Jag behövde nog känna att jag kunde och att det gick bra, för det påverkar ju mitt postivt tänkande en del. Jag vet att jag har en tendens att fastna i mitt negativa tänkande, men jag ska försöka att se framåt att jag kanske har blivit lite bättre och det är det som gör att det blivit svårare och att det är därför det känns jobbigt nu. Så mer positivt tänkande. Igår frågade Myran även om min checklista och den har faktiskt förändrats lite på Lufsen..Jag har en för varje häst jag rider, eftersom jag rider så få hästar =) Men checklistan på Lufsen var innan: Tempot (han gick och sov innan kändes det som)och min sits. NU är min checklista: Tempot (det går lite springit ibland, kanske för att han ska slippa undan. Innan var det för "dåligt" tempo), rörligheten i mina armar/händer (jag fastnar lätt) och så givetvis min sits....Så det är lite skoj att den har ändrats.

Nu har jag ÄNTLIGEN fått tummen ur, eller rättade sagt tiden att sitta ner och kolla igenom och redigera och göra i ordning fotona från förra helgen. Tänkte att jag lägger dem på posten imorgon. Hoppas familjen blir nöjd =) En sak jag har funderat på är hur bilderna blir, efter att jag har redigerat dem och när familjerna framkallar sina bilder. Blir det bra bilder eller hur blir dom? Vore jätte intressant att veta. Jag framkallar väldigt lite bilder, nästan inga nu för tiden. En gång för flera år sedan hade jag ett sommarprojekt att framkalla alla bilder och sätta in i olika album till barnen...Det gick väl så där. Jag började och nu har jag massa kort liggandes som bara väntar på att bli insatta i ett album. Kanske ska ta tag i det igen?!?! När jag får tid ska jag renovera uppe och göra ett fint kollage på en vägg med fina ramar och kort på barnen och på familjen. Men det kan ju ta ett tag innan jag får tid till det.

GÄSP!!!

Idag har det varit en intensiv dag på alla sätt och vis. Först var jag med Felicia och hennes skola på deras frilufsdag i ishallen. Sen bestod hela kvällen av ridning. Jag red extra i hoppspecialen för Frida, som jobbade. Jag fick rida Shotten och jag var som alltid när jag rider Shotten, lite skeptisk. Men det var roligt att rida honom och det var kul att hoppa honom. Idag var det även Lenas fredag, och jag har inte hoppat för Lena på jättejättelänge. Så det var intressant och skoj. Men man märkte vad olika det var att rida för henne och för Myran, som jag har ridit för nu ett tag. Men som vanligt när jag rider en häst som inte har "farten" i sig själv så att säga, så har jag svårt med tempot. Men lite bättre är det i allafall än innan....Men jag får skärpa till mig ytterligare lite. Sen så var det min vanliga dressyr. Också superskoj och jag fick rida fina Lufsen. Jag tycker verkligen om att rida honom och jag tycker verkligen att han är rolig att rida, men just nu har jag kommit till en punkt i min ridning, i dressyren, på Lufsen där allting bara går dåligt. MEN ok...allt går säkert inte dåligt, men jag måste komma över trösklen för att det ska börja gå bra igen. Jag tror att det har varit så att mycket har gått bra fram tills bara för några veckor sedan och om det har med min egna utveckling att göra att jag kräver mer och vi göra svårare saker eller att jag bara inte fattar och kanske inte kan mer och Lufsen är för smart och tycker att jag gör allt fel så han gör allt för att slippa......För det är en smart och fantastiskt välutbildad häst som jag får äran att rida. Han har lärt mig massor och det kanske är därför jag blir lite frustrerad över att jag inte tycker att det gär framåt, för jag är för dålig ryttare för en sådan välriden häst??? Men jag ska kämpa vidare, för dressyr är roligt och jag har lärt mig massor och dressyren har även gett mig massa mod att våga hoppa igen. Låter kanske konstigt, men tack vare att jag bara red dressyr i ett år, så började jag känna mig säkrare på ridningen och jag vågade lite mer och den har även gjort att jar är där jag är idag med min ridning. Men men jag och Lufsen får kämpa vidare och förhoppningsvis kommer jag över trösklen och det börja kännas bra igen och jag känner att det går bra....Nä, nu ska jag gå och lägga mig och imorgon blir det mys med hela familjen...