Shoppat

Jag måste bara visa mitt fynd jag gjorde idag! Jag är så stolt och glad över mitt fynd. Egentligen kanske jag inte behövde någon hjälm då jag har en hjälm som bara ligger, en ridhjälm som jag köpte för ett tag sen och tänkte ha den som ”tävlingshjälm” men då jag inte riktigt tyckte om den så har den bara fått ligga. Så jag kanske borde sälja den... i vilket fall som helst så har jag känt under en tid nu att jag borde köpa mig en ny hjälm då jag faktiskt flygit av några gånger, även om jag inte direkt landat på huvudet. Så idag när jag var i stan så tog jag en runda förbi My One. En lite för dyr affär för mig egentligen men ändå så kan man göra fynd ibland. Jag visste att det var 20% på hjälmar, John Whitaker och jag har kollat lite på en sån hjälm innan så jag tänkte jag provar en så får vi se. Det var olika priser på hjälmarna och jag förstod inte riktigt vad det var för skillnad på dem och eftersom det var likadana hjälmar fast till olika pris så jag tog en med det billigare priset och gick till kassan och frågade vad det var för skillnad på hjälmarna. När hon kom tillbaka så visade det sig att vissa hjälmar var redan nedsatta 20% medan andra inte var det. Men då det stod 20% på det kartongen även om den redan var nedsatt så fick jag 20% på det nedsatta priset! Gissa om min plånbok blev lycklig 😁

Så nu kan jag slänga min gamla hjälm och nu kan jag sälja min hjälm jag inte använder och rida i min nya fina ☺️ Jag gick även utanför min normala zon och köpte en marinblå hjälm! Så nu får jag tänka om i kläder 😉

Kram och puss från mig ❤️

Sol och bad

Jag har försökt att låta alla mina funderingar kring framtiden och all planering ligga nere idag och bara försökt att njuta av dagen. Lättare sagt än gjort. Jag har i allafall varit i kontakt med en ny fotbollsklubb och Eric ska testa där till hösten så får vi väl se. 

Idag har vi helt enkelt bara latat oss och tagit det såååå otroligt lugnt och jag har gjort absolut inget. Vi har varit vid en sjö med vänner och badat och solat hela dagen och jag brände mig nog lite.... måste verkligen bli bättre på att smörja in mig och barnen även om de har bra pigment. 

Jag kan verkligen inte klaga på denna sommaren! Så fantastisk än så länge men snart behöver vi lite regn. Men hela nästa vecka ser också ut att bli helt fantastisk och jag njuter. Så vi kanske ska lära oss att sätta upp tältet och åka till kusten själva jag och barnen. Får fundera lite på det. Men jag ska njuta av varje soldag och bara vara. Det får se för hemskt ut inne just nu för jag vill njuta och bara vara i solen!

Kram och puss från mig

Tankar som snurrar

Nu är det verkligen lata dagar med sol och bad. Men trots detta så snurrar hundra tankar i mitt huvud. Jag försöker få ihop en vardag som jag egentligen inte vet så mycket om, en vardag som jag tror kommer se ut på ett sätt till hösten. Eftersom Eric inte kommer spela kvar hemma utan måste leta efter en ny klubb så måste det ju också passa med hans simning och det är inte lätt. För just nu har han utvecklats bra både i simningen och i fotbollen så det är ju väldigt synd att sluta med något av det och jag tycker dessutom att han är för ”liten” för att ”välja” sport. Det skulle ju vara en sak om han ”bara” hade simmat eller ”bara” spelat fotboll för då hade man kunnat styra upp det mer. Men nu har han hållit på med båda sporterna och jag vill att han ska fortsätta med det. Men kanske kanske kan vi få ihop det. Byter han inte grupp så går det ju bra men min förhoppning är väl att han ska byta grupp och då blir det svårt. Dock funderar jag på om man skulle kunna köra varannan vecka typ. Varannan vecka en dag fotboll och varannan vecka två dagar fotboll och då blir det ”bara” två dagar simning varannan vecka. Och varannan tre dagar. Jag vet! Jag ska inte grubbla över detta nu men det är lättare sagt än gjort. Jag vill ju att han ska göra båda. Det bästa är kanske att hitta ett lag som han kan spela i som passar honom tidsmässigt ;) så han kan köra båda sporterna utan problem :) men det lär väl inte hända. Så jag får grubbla vidare och tänka lite eller så får han skippa fotbollen eller simningen vilket som han vill och köra fullt ut en sport bara.

Kram och puss från mig

Ett avslutat kapitel

Idag var det den årliga föräldrar MIT barn matchen. Föräldrarna vann men motståndet blir bara tuffare för varje år. Tyvärr visade det sig också att det var det sista någonsin för Dannike IK och p12 laget. Tränarna hade bestämt att lägga ner laget då det var för få barn och det var för få som visade intresse att vara med på träningarna. Några ska killar hade redan bestämt att de skulle gå till andra lag men för oss som fick reda på detta idag blev lite ställda. För vart ska Eric spela till hösten? Eller ska Eric lägga ner fotbollen helt? Kanske göra något annat? Många frågor och väldigt lite svar. 

Jag tycker verkligen att det är med sorg i hjärtat att laget läggs ner då det har varit en sammanhållning för killarna och det har varit bra för dom. Men jag förstår att om man inte får ihop ett lag så blir det inte skoj att träna dom heller och intresset för träningar är litet. Synd om killarna som inte kanske har så stöttande föräldrar och synd om oss som måste köra barnen längre nu ;)

Men jag hoppas verkligen att Eric väljer att fortsätta då han blivit duktig och han faktiskt har utvecklats väldigt mycket trots lite träning. Så nu handlar det bara om i vilka färger som han ska spela.

Dannike IK har varit en fantastisk klubb för Eric att börja spela i och jag hoppas nästa klubb är lika bra och lika goda värderingar som Eric fått med sig från Dannike IK och dess tränare.

Kram och puss från mig

Mörkrädd

Egentligen hade jag inte tänkt att skriva något om fotbolls VM för det intresserar mig inte det minsta. Jag har inget intresse av fotboll överhuvudtaget. Jag kan tycka det är lite trevligt att gå på någon match då och då och givetvis blir jag glad om ”mitt” lag vinner. Men mer än så är det inte. MEN idag kände jag att jag var tvungen att uttrycka mig. Egentligen inte om fotbollen utan om de idioterna som tittar på fotboll. För tydligen, ja jag slötittade lite igår på Sverige matchen, har det blivit en enorm hatstorm mot en svensk landslagsspelare med utländskhärkomst. Eller rättade sagt hans föräldrar har utländskhärkomst. Visst han gjorde en tabbe, men bara för man gör en tabbe, är man självmordsbombare då? Är man en j-a blatte? Varför göra påhopp, rasistiska och personliga påhopp? Jag menar har inte alla någon gång gjort en tabbe i sitt jobb?Alla har väl någon gång ångrat något man gjort som kanske inte var så genomtänkt? Men att försöka prestera när flera miljoner personer tittar och en hel nation, ett helt land, bara vill att du ska prestera på topp, hur lätt är det? Jag skulle aldrig klara det! Så hatten av till er som faktiskt har ett jobb som alla kan tycka och tänka om, kritisera och gnälla på, för jag skulle aldrig vilja ha det så! 

Jag skäms när jag läser att vuxna människor skriver rasistiska kommentarer till en person som faktiskt hjälpt laget att komma till VM. Eller är det bortglömt? 

Kram och puss från mig 

Två år!!!

Tänk att idag är det två år sen denna lilla dam kom till mig. När jag köpte henne trodde jag ärligt att det skulle bli en fantastisk tid tillsammans. En tid som vi skulle bara ha skoj, ut i skog och mark, träna massor och åka på en del tävlingar. MEN vi fick en enormt tuff start. En start som jag inte önskar någon. En start som innebar massa slit och tårar ochen rädsla att rida och där jag faktiskt tyckte det var ”tråkigt” att åka till stallet. En tid då jag ångrade mitt beslut och där jag funderade flera gånger på att sälja henne och lägga ner min ridning. Men någonstans på vägen så hade jag svårt att göra mig av med henne. Jag visste att jag var tvungen att göra något för att förändra vår situation men visste inte vad. Jag dryftade problemet med Anna-Carin och fock tips och hjälp men någonstans så stod jag ändå och stampade på samma ställe. Och nöjd var jag definitivt inte. Tills Anna-Carin kom med tipset på två personer som skulle kunna ta emot Cillahästen för tillredning. Sagt och gjort! Cillahästen åkte iväg, tre månader var hon borta och det var med stor nervositet som jag red henne första gången under tiden hon var iväg. Det var även med stor nervositet som jag tog hem henne, rädd för att göra ”fel” igen och rädd för att ”förstöra” henne. MEN det har gått bra. Visst vi har haft små bakslag men vi tar oss framåt och vi har skoj. 

Jag är så enormt glad över att jag behöll Cillahästen och jag är så enormt glad över dessa två år vi faktiskt har haft tillsammans även om det inte har varit en dans på rosor. Det har varit två år av slit, skador, gråt och uppgivenhet men det har även varit två år av glädje, två år som jag lärt mig massor på och två år av enorm utveckling hos båda, även om vi har väldigt mycket kvar. 

Så det jag vill säga med detta är väl att man ska inte ge upp och jag är glad över att jag inte lyssnade på alla negativa personer som sa att jag aldrig kommer lyckas. Vad dom menar med lyckas vet jag inte, men vi är på väg mot dom målen jag satt upp och vi kommer klara alla mål jag satt upp oavsett hur lång tid det kommer ta. För vi har tid på oss och några mål har vi nått även om det varit enkla mål. Så med detta vill jag bara säga att ibland är det bra att göra som man själv vill ;) och vara envis och inte lyssna på andra.

Kram och puss från mig 

Snart en vecka...

Idag red jag första gången sen min lilla flygtur. Hade ont när jag skulle sätta i min fot i stigbyglen och sitta upp men sen så var det faktiskt inte så farligt :) men det kom efteråt. 

Om man ska se det positiva med min lilla flygtur är väl att jag lärt mig saker. En sak är att jag verkligen hatar att ha ont. Jag har inte heller något tålamod utan vill att det ska gå över med en gång! Jag vill kunna vara så rörlig som jag alltid varit och jag vill kunna göra allt som innan. Jag är inte en människa som ska ha ont! Sen har jag lärt mig att man inte får glömma av grunderna, skritt och halt. Det jag menar med detta är att även om jag varje pass börjar med skritt och halt så gör jag det kanske ett varv i både höger och vänster och sen börjar jag med travarbete och planen för dagens pass. Idag arbetade jag Cillahästen nästan halva passet i bara skritt och mycket skritt och halt och olika ridvägar för att få en lyhörd häst. Sen var hon hur trevlig som helst i traven. Jag gjorde ett väldigt grundligt grundarbete och jag fick också en väldigt trevlig häst. Så jag tror att jag ibland glömmer av grundarbetet eller i allafall att göra det noggrant för jag tänker att nu har vi kommit ett snäpp längre och allting bara flyter på. Så jag måste nog hela tiden tänka - noggrant grundarbete - och inget slarv oavsett var vi befinner oss. I manegen, i paddocken eller ute på tur. 

Ja man lär sig något av allt :)

Kram och puss från mig

Nu måste jag bestämma mig!

Nu har jag hållit på fram och tillbaka, fram och tillbaka med min fotografering. Jag har i perioder aktivt annonserat efter folk att få fotografera och sen har jag tagit en paus för jag inte orkat. Och nu känner jag att jag måste bestämma mig! Jag kan inte hålla på att vela fram och tillbaka utan jag måste nog fatta ett beslut. Antingen ”satsar” jag på att fotografera eller så gör jag det bara för skoj skull när jag själv känner för det. Samtidigt som jag tycker det är extremt roligt och jag kan ju faktiskt fotografera.... i allafall enligt mg ;) så ska jag eller ska jag inte? Ska jag lägga ner det och fotografera för skoj eller ska jag satsa helhjärtat på det? Ja, det är frågan.....

Kram och puss från mig 

Simtävling

Helgen har ägnats åt att vara på simtävling och haft en liten minisemester. Så trevligt att komma hemifrån men väldigt trevligt att komma hem igen. 

Direkt efter Felicias avslutning åkte vi till Mariestad då Eric skulle tävla lördag och söndag. Vi hade bokat ett litet mysigt men dyrt hotell och där bodde vi hela helgen. Eric bodde vara med oss en natt för att sen tillbringa en natt i en gympasal tillsammans med sina kompisar. 

Jag tycker väldigt sällan det är speciellt skoj att åka på simtävling då det handlar mycket om ”vems barn som är bäst”. Men det jag insåg när jag var på denna tävlingen så var det inte alls den mentaliteten. Felicia går ju i en mer ”satsande” grupp vilket Eric inte gör och han åker inte heller på tävling med de som ”satsar” hårdast, vilket är skönt. Visst det finns alltid undantag men det är lättare att ignorera dom då det är föräldrar till tjejer och Eric umgås inte med dom :) 

Men vilken helg och vika fantastiska prestationer Eric har gjort. Jag blir alldeles stolt och varm i mitt lilla hjärta när jag ser art han faktiskt kämpar och han faktiskt vill prestera så bra som möjligt. Hans utveckligen är verkligen påväg framåt :) det är så skoj att se! Visst han har långt kvar tills han ligger bland de ”bästa” men man ser ändå att han är påväg och att han vill och det är väl det som gör mig glad. För jag vill ju att båda mina barn ska göra sitt bästa oavsett vad det är och när jag ser att de har potential och när dom slarvar med det så blir jag frustrerad, men det är sån jag är ;)

Kram och puss från mig

En liten flygtur....

Jaha då var det dax igen....att flyga av hästen ;)

Eftersom jag är en väldigt analyserande person så funderar jag nu i efterhand om det var ett smart val jag gjorde, som ledde till min flygtur. MEN inget ont utan att man lär sig något av det.

Igår så velade jag väldigt mycket, om jag skulle rida i manegen eller ut. Cillahästen hade inte varit ute på tur på hela veckan så hon borde gå ut en sväng tänkte jag. Eftersom jag visste att hon inte skulle få gå ut på en promenad i helgen då jag är iväg och medryttaren skulle träna för Cricco. Så sagt och gjort beslutade jag mig för att rida ut en sväng.

Cillahästen har varit lite krånglig sista tiden då hon inte riktigt velat gå från gården, men jag har tänkt att det handlat om att det varit lite rörigt då hon blivit av med hagkompisar och det flyttats om lite, men hon har alltid gått från gården, men som sagt jag har fått skänkla på henne lite. Eftersom jag hade lite saker att göra igår så bestämde jag mig för att ta en snabb tur ut, klätterbacken, den tar på sin höjd 25 minuter. Dock hann Cillahästen och jag inte komma så långt förrän hon vägrade att gå fram. Hon frös till is och tittade med högt huvud rakt fram. Öronen var spetsade och hon stod helt stilla. När jag skänklade på henne så började hon backa. Jag tänkte att det bara var tramserier och blev faktiskt lite irriterad så jag var ännumer bestämd och skänklade på. Då började hon att försöka bocka. Detta har hon inte gjort på evigheter med mig, så jag blev förvånad och lite irriterad. Jag blev ännu mer bestämd men Cillahästen fortsatte att vägra gå framåt. HADE jag varit smart i detta läget så hade jag suttit av och lett henne en bit, förbi det hon tyckte var läskigt. Men då jag blivit modigare så tänkte jag att jag löser detta utan problem. Hon började backa ner i diket och upp igen. Sista gången hon backade ner i diket så lyckades hon dra tyglarna ur handen på mig och samtidigt så kom en älg utspringande och Cillahästen blev rädd och tog världens hopp upp ur diket samtidigt som hon bockade. Eftersom jag inte fick upp huvudet då jag inte hade några tyglar i handen så flög jag ju av....Så jag har lärt mig att grusvägar är hårda att ramla av på. Cillahästen sprang hem och jag efter. När jag väl fick tag på henne så såg jag att hon var alldelles trött och jag tog henne till manegen och satte upp och red två varv. I skritt men på en väldigt lugn häst.

Efter min avflygning så har jag analyserat detta. Jag fick ont, men det positiva är att jag faktiskt inte blev rädd. Jag satte upp igen och jag funderar bara på hur jag ska lösa uteritter hädanefter. Jag ska nog inte pressa henne utan faktiskt gå av och när hon är lugn så ska jag rida. För att bygga upp en tillit mellan oss. Samtidigt tycker jag att vi har en relation där vi litar på varandra och vi löser mycket ihop. Men som sagt...jag tror detta var bra för mig och jag tror att jag lärt mig ännu mer om Cillahästen. Så det är bara att ta tag i det igen =)

Kram och puss från mig

Ibland undrar jag lite vad det är för fel på mig? Jag menar egentligen är jag väldigt väldigt nöjd med mitt liv, min familj, mina vänner och ja, det är inte mycket jag egentligen kan klaga på. Trots detta kommer det dagar, dagar som denna till exemplen då jag funderar över mitt liv. Jag menar, är jag verkligen nöjd? Skulle jag inte kunna göra andra saker för att bli mer nöjd? Eller är det så att jag kanske inte är riktigt nöjd? 

Jag tror att jag kanske har det ”för” bra och därför överanalyserar jag allt ?! Fast å andra sidan har jag alltid gjort det.... men det kanske är dax att sluta med det?

Kram och puss från mig

Mål....

Idag kändes Cillahästen riktigt lugn och hon kändes väldigt stabil och fokuserad! Jag vet inte vad jag gjorde för skillnad förutom att jag red i manegen idag jämfört med flera andra dagar denna månaden. Jag har ju tyckt att Cillahästen den senaste tiden känts springig och jag har tyckt att inget har fungerat. 

Igår arbetade jag henne från marken och arbetade mycket med grunderna. Halt, skritt och backa. Och idag funkade allting. Tror inte att mitt markarbete egentligt var det som gjorde att allting gick bra idag men jag tror nog att jag får fokusera lite mer på markarbete, vilket jag inte gjort den senaste tiden.

Nu när allting fungerade så bra, så ska jag börja rida moment ur LC:2 och funkar det det bra så ska jah försöka tävla lite i det till hösten. Annats fortsätter vi med LD:2 för det gick ju bra sist :) 

Men man måste ju sätta lite mål som man får kämpa med och det kanske är så att det inte är förrän till våren som vi fixar att faktiskt tävla LC men målet måste ju ändå vara att klara av det?!?

Kram och puss från mig

Trött....

Idag ägnade vi hela dagen åt att vara på Liseberg. Riktigt skoj, men vad trött jag är i benen och i huvudet nu. Vi kom nog till Liseberg vid 12 tiden och nu ett antal timmar senare så är jag hemma. Vi var där precis hela dagen, ända tills det stängde. Barnen for runt och åkte allt och inget. Det roligaste var nog när Felicia och hennes kusin Elsa bestämde sig för att åka en barnkarusell i form av elefanter och man skulle trycka på en knapp för att elefanterna skulle åka upp. Elsa och Felicia tryckte på knappen så elefanten ”hoppade” upp och ner och då säger personalen i högtalaren ”sluta hoppa med elefanten för den får ont”. Jag åker tyvärr inte så mycket då jag är lite ”feg”. Men trots detta så är jag mer än nöjd. Jag har skrattat och umgåtts med släktingar så jag får nog trots allt säga att jag är nöjd med dagen :)

Kram och puss från mig

Äntligen helg :)

Nu är det äntligen helg!!!! Jag brukar väldigt sällan gnälla över mitt jobb nu förtiden men efter denna veckan så känns det som jag jobbat mer än vad jag någonsin gjort! Jag vet ju att det inte är sant men det kändes så. Jag har försökt att rädda världen från en värld som egentligen inte vet vad som är akut och inte. För ska man rädda världen akut så är det en sak men att försöka förklara att vissa saker behöver räddas men att det inte är akut, det tar faktiskt på krafterna. Ibland funderar jag på om det är så att jag kanske kan rädda världen på ett annat sätt? Kanske nytt jobb? 

Denna veckan har det faktiskt känts lite hopplöst med allt. Alla vill bli räddade, men ingen förstår skillnaden mellan det akuta och icke akuta, Cillahästen har varit helt hopplös. Ja, hopplös och hopplös, men väldigt springig den sista tiden. Och jag vet inte vad jag gör för fel. Jag kanske inte gör något fel men känsla är att jag gör fel hela tiden! Kanske var det fel att skaffa medryttare? Kanske jag gör något fel? Kanske jag har varit för splittrad den senaste tiden? 

Nåja, nästa vecka ska jag andas, njuta av att det ”bara” är en vecka kvar av terminen och sen är det lov och då kanske jag kan försöka hitta ”felet” och åtgärda det, och då kasken kanske det blir bra.

Kram och puss från mig

Nya rutiner ;)

Jag har helt släppt mitt godis och chipsätande. Har faktiskt inte ätit varken chips eller godis på flera veckor och jagvhar verkligen inget sug efter det. Eller rättade sagt jag har inte köpt chips och godis på flera veckor till mig själv. Åt faktiskt chips när vi var iväg hos ett par kompisar för en två veckor sedan. Men annars har jag ju ätit godis eller chips varje helg. MEN jag ha börjat äta glass i massor i stället! Älskar glass! Och nu när det har varit så olidligt varmt så har jag ätit glass varje kväll nästan och jag njuter verkligen av min glass. Absolut ingen bra kvällsrutin men det är ju sååå gott :)

Kram och puss från mig

Modigare än modigast

Idag tog vi en tur ut jag och bästa hästen tillsammans med en annan tjej i stallet. Jag har aldrig ridit ut med henne innan men Cillahästen är bra kompis med den hästen hon rider så jag tänkte det blir inga problem alls. Vi skulle rida en runda som hon inte kunde så jag chansade på att kossorna kanske inte hade kommit ut än. Cillahästen traskade piggt på ända tills vi kom fram till kossorna, två stycken , som stod och tittade nyfiket på oss. Cillahästen började gå med sakta steg fram. Eftersom hon inte tvärstannade tänkte jag att hon löser nog detta denna gången. Vi har ju båda blivit modigare och vi agerar på andra sätt än tidigare. Sagt och gjort manade jag på henne framåt och berömde henne för varje litet steg hon tog. Tyvärr så tog den ena kossan ett steg framåt och Cillahästen blev rädd. Hon tvärvände och galopperade, drog iväg. Jag fick stopp på henne efter kanske tre fyra meter och jag satt kvar fast jag lyckats tappa stigbyglen på ena sidan när hon tvärvände. Den andra hästen stod bara och tittade på oss :) 

Sen fick jag ägna ett antal minuter att övertala Cillahästen att gå framåt och sakta men säkert och efter ett antal steg backandes in i skogen så gick hon framåt. Frustande och spänd, men framåt gick hon och jag red förbi dom läskiga korna.

Det känns väldigt skönt att jag faktiskt lyckades lösa ytterligare en situation, från hästryggen, och en situation där båda kan känna sig nöjda. Jag var lite tveksam om jag skulle lösa denna situationen, men jag gjorde det och jag är så glad att jag gjorde det. För vad hade hänt om vi inte löst det? Det känns som ju mer situationer vi löser och ju mer saker vi utsätter oss själva för desstu starkare blir vi tillsammans och ju mer kan vi göra. Det känns faktiskt väldigt skönt och jag är så nöjd och glad över att jag utmanade mig själv till att sitta kvar och vara lugn och tänka positivt :)

Kram och puss från mig 

Göteborgsvarvet 2019

Nu har jag bestämt mig! Jag ska springa Göteborgsvarvet 2019. Jag ska försöka hålla i mitt tränade och försöka springa från och med nästa vecka 1 mil en gång i veckan och 5 km dom två anda gångerna fram tills oktober eller något och sen måsta jag börja med en annan plan. Kanske kanske att jag ska försöka springa 2,1 mil innan årskiftet. Detta är något jag allvarligt får fundera på. Men det känns ändå bra att ha ett mål med min löpning sen hur det kommer gå, ja det får vi se :)

Kram och puss från mig 

Ibland så har jag svårt att förstå att jag har en alldeles egen häst, en häst som gett mig så många tårar och gråa hårstrån och även en rädsla och många djupa veck i min panna, men även en häst som gett mig så mycket glädje och lycka och ro i min själ. En alldeles egen liten gul häst som jag i snart ett år har kunna rida och utvecklas tillsammans med. En häst som jag NU rider ut på utan problem och kan göra det mesta med. En lite häst som jag älskar att åka till varje dag. En häst jag nu kan finna glädje med och ha roligt med. Jag kan fortfarande inte fatta allt vi har gått igenom och alla tankar som funnits kring Cillahästen som bara varit negativa. Det känns så skönt att äntligen kunna njuta av mina lilla häst :) 

Även om jag njuter av varje sekund med Cillahästen och det är min fristad från bekymmer just nu så gnager det i mitt bakhuvud ”varför galopperar du inte ute?”  så varför gör jag inte det? Jag vet faktiskt inte. Men jag ska innan sommarens slut ha galopperat ute minst en gång i allafall. För jag vill kunna göra allt med Cillahästen och verkligen ha skoj! Jag har skoj med cillahästen nu men vill ändå inte känna några begränsningar. Så skärpning och bara ta tag i utmaningen och gör det jag vill! 

Kram och puss från mig