Nu har kusinen åkte hem. Hemlängtan blev för stor så hans mamma körde upp och hämtade honom. Fast Felicia berättade att han hade tyckt att vi var för stränga. Då undrar jag hur ska man vara som förälder? Visst vi kanske är stränga, men jag tycker faktiskt att vi har rätt så "normala" regler. Inget konstiga eller udda regler och när barnen har vänner över så brukar de få göra mer saker än vad jag kanske i vanliga fall tillåter. Men det är kanske inte ok att ligga och prata och skratta så att man väcker andra, eller så att någon inte kan somna. Jag tycker inte heller att mina barn ska somna till TV:n. Nu vet jag att massa barn där ute faktiskt gör det men mina barn klarar inte av det för det är dom inte vana vid. Sen visst vi har massa regler och saker om vad man får och inte får göra, men ska man inte ha det? Ska barnen få göra lite som dom vill? Eller ska man ha regler och struktur? 

Jag vet en gång då vi var nere hos kusinen då blev det tjafs/diskussion kring tv-spel och vad mina barn får och inte får spela. Jag anser faktiskt att det finns ålder på spel och filmer och andra saker av en anledning och mina barn får inte så länge jag kan kontrollera det, varken spela eller se på saker som dom faktiskt inte har åldern inne för. Nu vet jag att mina barn säkert både ser och spelar saker som de definitivt inte har åldern inne för när de är hos vänner. Men kan jag styra det så får dom inte! Men i allafall så tyckte kusinen att det var konstigt. Jag vet att kusinen får göra massa saker som mina barn aldrig skulle få göra, så visst, jag kan förstå honom att det blir en motsatt värld där jag har koll och där jag faktiskt styr upp och bestämmer. 

Jag tror att jag är för noggrann och kanske faktiskt har för mycket kontrollbehov för att släppa på saker och ting. Men jag har ju inte regler och gränser för att vara elak utan för att lära barnen vad som är rätt och fel och för att de ska få förutsättningar att klara ett liv. Jag tror att de regler och gränser jag har handlar en hel del av att vara försiktig om det jag älskar mest i livet för vad händer då kontrollen släpps och de för göra vad de vill? 

 

Nu har jag gjort det. Jag har sökt eller, nja nästan i alla fall, men jag har skrivit ett personligt brev, till ett nytt jobb. Ett jobb som inte alls handlar om att rädda världen, ett kreativt jobb som jag tror skulle vara roligt att jobba på. Men samtidigt lite skrämmande eftersom det enda jag har gjort är att rädda världen. Jag har inte arbetat med något kreativt någonsin. Men någon gång kanske ska vara första gången. Dock tror jag inte att jag kommer få arbetet eller ens komma på intervju men någon gång måste jag ju förändra mitt liv. För jag menar om jag inte chansar så kanske jag aldrig får chansen till något nytt?!?!?!

Äntligen...

Nu är jag äntligen klar med redigeringen och genomgången av den fotografering jag gjorde för evigheter sen. Men tyvärr har jag haft fullt upp med annat....Nåja, helgen har varit fullt upp i alla fall. Kusinen har varit här och hälsat på och tanken är att han ska vara här hela veckan, men nu är han jätteledsen och vill hem. Dock blir det lite svårt eftersom han bor i Karlskrona....Jag har ju verkligen inte lust att åka fram och tillbaka för att lämna honom i Karlskrona för att han inte vill vara här utan har hemlängtan. Samtidigt kan jag förstå honom och jag kan faktiskt relatera till den hemska känsla som han antagligen har.

Jag minns första gången jag skulle sova själv i min allra första egna lägenhet som bara jag bodde i. Det var när jag skulle börja plugga i Trollhättan. Så hemskt. Det var massa konstiga ljud, andra lukter och jag låg och inbillade mig massa konstiga saker. Det var jättehemskt och jag led. Men efter ett tag var det inte så farligt, det blev lättare och lättare att sova i den lägenheten. Men tyvärr blev det samma sak när jag flyttade till en korridor eller när jag flyttade till en annan lägenhet. Så jag förstår kusinen men tyvärr får han lida sig igenom denna kvällen och troligen en hel vecka hos oss om vi inte kommer på något smart sätt att han ska få komma hem.....

Regn regn och åter regn....

Egentligen skrev jag ett långt inlägg om mina tankar inför hösten men det inlägget bara försvann när jag gjorde något. Så nu orkar jag verkligen inte skriva om det igen. Men min semester har hittills bestått av en hel del regn, vilket inte har varit så skoj med tanke på att jag hade funderingar på att göra massa saker. Jag har ju lyckats göra en del av dom sakerna jag haft som mål, men långt i från allt. Dock är ju min semester inte slut än...nåja, jag ska lägga ner mer tid och engagemang på det jag tycker är roligt och vad är det då???? Jo fotografering! Så det ska jag faktiskt engagera mig i och till hösten ska jag jobba mindre så att jag kan lägga ner mer tid på det jag tycker är roligt :)

TRÖTT!!!!!!!

Det kanske trots allt inte är bra för mig att vara ledig. Jag har haft två dagars semester och är så trött. Jag borde egentligen inte vara så trött, för jag har inte haft någon bil så jag har egentligen inte haft möjlighet att fara och flänga. Men första dagen på min semester var jag ute på promenad med en kompis, 8 km, samt eftersom jag inte har någon bil var jag tvungen att cykla och lämna Eric hos sin bästa kompis, vilket innebar att det blev 4 km cykling. Eftersom jag mellan allt farande och flängande så bakade jag bullar samt en sorts kakor. Hade tänkt att jag skulle ha gjort någon mer småkaka, men det får jag väl göra en annan dag.

Idag hann jag med att springa en runda, gick väl så där. Men det tar sig. Jag måste verkligen öka mitt tempo lite om jag ska lyckas springa en mil under 1 timme. Sen försökte jag slutföra mitt projekt utemöbler. Får väl fortsätta med det imorgon. Så här mycket har jag inte gjort när jag jobbar. Så om jag fortsätter så här kommer jag vara helt slut när jag väl ska börja jobba igen.

Jag förstår inte varför jag inte bara kan ta en bok och sätta mig och läsa eller bara njuta av att vara hemma och ta det lugnt. Imorgon ska jag städa och sortera tvätt samt ska jag försöka hinna plocka jordgubbar och baka lite mer så att vi har under sommaren.....Så varför ta det lugnt när det är sommar och ledighet?!?!?!

Äntligen!!!!

Nu har jag äntligen lite semester. Och det förtjänar jag grymt mycket!!!! Men vad trött jag är. Jag har jobbat jättemycket bara för att jag ska ha möjlighet att gå på semester och för att jag ska slippa jobba något under min semester. Så idag ska jag bara njuta av min ledighet. Men som vanligt finns det ju hundra saker att göra här hemma. Jag ska baka lite kakor och bullar, klippa gräset eftersom ingen annan har gjort det och så ska jag försöka röja lite. Så frågan är vad ska jag börja med? Det jag faktiskt ska ta och börja med är att gå upp ur min säng :) och sen får jag fundera lite på vad jag ska göra...

Nåja, oavsett hur mycket eller lite jag hinner med idag så har jag semester och det ska jag njuta av för fullt :)

Snart...

Snart är det dax för mig att gå på semester. Två dagar kvar, kanske tre beroende på hur stressad jag är på tisdagen innan jag går så det kan bli så att jag går in en sväng på onsdagen också. Men jag hoppas att jag bara kan bara hemma på onsdag. Nåja, hur har denna våren varit? Stressig och jag har gått upp massa i vikt som jag förhoppningsvis kan gå ner nu när jag stressar ner lite. Eller så får vi ta det till hösten. Orkar egentligen inte bry mig men kanske måste?!?! Nåja karaktär har jag ju ingen har jag insett och det kanske är så att vissa är födda utan det? Men nu ska jag njuta av sommaren och min ledighet. En ledighet som jag tycker att jag förtjänar. Kanske ska tänka om till nästa sommar och ha en hel sommar och inte gå in och jobba två veckor som jag ska göra nu? Samtidigt får barnen en längre ledighet. Nåja vi får väl fundera lite över detta till nästa år. Och vem vet, jag kanske faktist har hittat mitt drömjobb till nästa år????

Men idag blir det att städa klart så att jag slipper det i veckan på min ledighet och sen sak jag jobba lite så att jag faktiskt kan gå på semester när jag har tänkt. En semester med bara lata dagar hemma och mysa med mina barn. Det roliga är att jag brukar tröttna lite på det efter ett tag eftersom jag är lite rastlös.... Men jag får bita ihop och försöka njuta :)

Varför????

Ibland funderar jag på varför man arbetar ihjäl sig veckan/veckorna innan man ska ha semester för att sen vara helt slut första veckan på semestern? Jag gör precis likadant just nu. Denna veckan innebär långa dagar med massa arbete och kanske till och med en del arbete i helgen. Jag förstår inte hur jag, som i vanliga fall faktiskt är en bra planerare, har planerat! Jag skulle ju egentligen ha haft betydligt bättre planering och framförhållning än vad jag haft nu. Men men så är det.... Jag kommer väl vara helt slut när jag väl har semester. Men min sommar semester kommer väl inte att vara så lugn som jag hoppats utan jag får väl ta en vecka i höst att vila upp mig på :) så nästa år ska jag försöka att ha en bättre planering och en bättre tanke kring hur jag ska göra för att inte vara helt slut när jag går på semester!

Många gånger har jag tänkt på alla dessa föräldrar som puschar sina barn i olika idrotter och står och skriker och gapar vid sidan av en fotbollsplan. Aldrig i hela mitt liv trodde jag att jag skulle bli en sån förälder. Men ack vad lätt det är.

Eric spelar fotboll och har börjat spela seriematcher, vilket innebär match varje helg ca. Eftersom vi är duktiga föräldrar så är vi med på alla matcher och supportrar barnen in i minsta detalj! Jag trodde aldrig att jag skulle leva mig in i fotbollen så mycket som jag gör och jag kan känna med barnen när de kämpar in i det sista för att få chans till ett mål. Jag känner även en jätteglädje med barnen när det vinner eller bara gör mål. Detta var för mig något väldigt främmande för bara några månader sen. Men det är väl så att man som förälder lever sig in i varje sekund av barnens liv eller???

Nåja, jag har ju insett att vi får se väldigt mycket av simhallar och idrottsplatser för jag fick se ett schema på höstens matcher för Eric och Felicias simtävlingar. Så jag kan ju känna att det är tur att vi inte har något annat liv än barnen just nu :)

Måste bara skriva att jag älskar mina vänner. Vissa mer än andra. Men jag har ju skrivit en del om att bli smal osv osv... Och här om dagen fick jag ett meddelande på FB från en vän och fd kollega som skrev så varma ord att jag blev alldelles rörd. För visst är det så att man egentligen ska tycka om sig själv för precis den man är. Så det meddelandet kommer jag läsa så fort jag känner mig minsta misslyckad för det var så fantastiskt fint och värmde hela mitt hjärta :)

Jag vet....

Jag vet att jag skrev hur ordentlig jag skulle bli hur duktig jag skulle bli med kost och motion. Och det blev jag under en väldigt kort stund. Sen var det lite avslutningar, lite avtackningar och annat firande som blev att allting gick lite åt skogen. MEN det kommer ju en måndag till och nu måste jag verkligen skärpa mig. För denna gången har jag en plan. Visst jag hade en plan innan också men nu har jag en bra plan hoppas jag.

För tiden bara går och går och jag har verkligen inte lust att vara tjock hela livet. Jag menar halva mitt liv har jag varit tjock så varför kan jag inte få vara smal resten av mitt liv? Men jag vet ju att det handlar om motion och nyttig mat! Jag vet ju grunderna, så varför är det så svårt att följa dem? Så på måndag återigen börjar jag. Men denna gången har jag en plan!!!!! Så nu är alla laga dagar, dom jag haft i helgen, slut och det är bara att börja igen! 

Källa: www.lyckeliv.blogspot.se

Nu är det sommar nu är det sol....

Nu har barnen äntligen fått ett härligt sommarlov. Eric hade avslutning igår och Felicia idag. Erics avslutning var en traditionell fin avslutning i kyrkan och en präst som stod och pratade. Felicia där emot hade en avslutning i Parkhallen, en lokal kan man säga. Men på något sätt så blev båda avslutningarna fina. När jag satt på avslutningarna så kunde jag inte låta bli att tänka på alla dessa barn som har en oro i magen över hur deras sommarlov ska bli. Jag vet, jag kanske är lite "skada" men tänk alla dessa barn som har skolan som den tryggaste platsen och nu försvinner tryggheten i 10 veckor. En lärare höll ett avslutningstal idag om hur skönt eleverna kommer tycka det är att slippa skolan och hur skönt att inte behöva träffa lärarna varje dag. Och visst är det så att de allra flesta tycker det ska bli skönt med ett sommarlov men inte alla. Så när jag sitter vid stranden och myser med mina barn eller hittar på andra saker med dem och de får ett sommarlov med härliga dagar så finns det ändå barn som inte har det speciellt bra alls.... Så vi kanske faktiskt ska skänka dem en liten tanke nu i sommar när vi känner ångest övar att vi skällde på våra egna barn för det tjatade om glass, eller då v inte orkar hitta på något utan bara vill vara hemma. För det är faktiskt så att även om mina barn får göra olika saker så har jag dåligt samvete över att vi inte hittar på tillräckligt med saker utan "bara" är hemma.....

Nåja n vill jag önska alla där ut en riktigt trevlig sommar :)

Egentligen vet jag inte riktigt varför jag skriver detta men måste faktiskt säga att min karaktär är si och så med. Men jag tycker att jag ändå försöker att tänka lite mer och kanske nästa vecka kanske det går ännu lite bättre. Men jag ska verkligen försöka att gå ner i vikt. Det är inte lätt men jag vet ju att jag egentligen kan men motivationen och viljan finns inte riktigt där. Men det är bara att bita i det sura äpplet för jag vill verkligen bli smal! Så det är bara att skärpa till sig. Men träningen går ju i allafall hyfsat bra så det kan jag ju vara stolt över. Men när jag ställde mig på vågen i morse så hade jag gått upp i vikt. Inte bra. Så nya friska tag och nu ska jag verkligen sluta att stoppa i mig massa skit!!!!

Nu är det el rörig och stressig period i mitt liv. Allting går bara i ett och saker och ting händer som kanske inte alltid är det mest positiva, men så är det och ibland händer ju saker som man inte riktigt kan hjälpa. Men jag får försöka att klara ut dem ändå och fokusera på saker som händer just nu. Förutom vissa oväntade händelser så känns det lite lättare i mitt lv. Jag har fattat vissa beslut som känns ok och jag försöker få ihop mitt liv till det bästa så jag tror att resultatet så småningom kommer bli bra. 

Beslut....

Nu har jag fattat ett beslut att jag ska ta en paus från min ridning. Jag hinner inte och just nu tycker jag inte att det är jättekul heller. Jet som jag rider och har ridit i snart två år ska säljas och det kan jag förstå, men någonstans gick liksom luften ur mig. Så nu måste jag bara säga detta till ägaren, får göra det imorgon.

Egentligen är det en kombination av att de ska sälja henne och att hon faktiskt har börjat hitta på dumheter. Dom senaste gångerna jag har ridit har det inte gått alls. Hon har fått för sig att bara vända hem och allra sista gången lyfte hon lätt flera gånger. Jag kände hur hennes framben lyfte och eftersom jag red ut själv kändes det inte ok. Jag vet inte varför hon har börjat med dom här dumheterna men det känns inte bra i allfall. Hon dansade runt på stället och ner i ett dike så jag satt faktiskt av och ledde henne en bit för att sen sitta upp igen och försöka få henne framåt, men det gick inte. Samma visa igen och hur jag än gjorde så hopppade hon åt sidan och vände och ville bara hem. Hon lyfte vid flera tillfällen med framhovarna och detta har aldrig hänt innan och jag vet verkligen inte vad jag ska göra, för hon har aldrig gjort detta innan.

Så detta tillsammans med att jag just nu har alldelles för mycket att göra och att lusten lite har gått ur mig när det gäller ridningen så ska jag ta en paus. Känns både tråkigt och samtidigt som ett rätt bra beslut. Det tråkiga är att jag verkligen gillar Jet och jag har lärt mig grymt mycket och hon har gjort så att jag vågar massor. Det som känns bra med beslutet är att jag inte behöver känna ett dåligt samvete över att jag inte åker upp, vilket jag har gjort flera gånger. Nu hoppas jag bara att ägarna förstår mitt beslut. Så det är med sorg som jag nu har fattat ett beslut... Men som sagt jag ska sova på det och se om jag fortfarande har samma beslut imorgon.

Detox.....

Jag vet inte om mitt beslut att vara "nyttig" var så bra. Idag och igår åt jag inga kolhydrater, eller jo igår åt jag lite kolhydrater. Jag åt faktist upp min cocostopp,(eller vad det heter) som jag köpte på marknaden i fredags men annars åt jag inga kolhydrater. Så visst är jag duktig, men idag har jag haft grymt ont i huvudet hela dagen. Så jag tror att kombinationen att detoxa mig från allt onyttigt socker tillsammans med alldelles för gamla linser inte är en superbra kombination. Så imorgon hoppas jag på att jag får tag på min optiker och att min detox blir bättre. Jag tror att bara all skit försvinner ur min kropp kommer det bli bättre.... Eller inte??? Men jag får väl ta en dag i sänder. Än så länge har det i allafall gått bra. Två dagar av 30 är inte illa :)

Idag är början på resten av mitt liv... För idag börjar jag med att fullfölja ett av de få beslut jag faktiskt tycker är ok. Visst det kommer att vara en del ånger på vägen och det kommer säkert bli en del misslyckanden, men om jag inte ens försöker så kommer jag ju inte heller att lyckas. Så vem vet när juni månad är över så kanske jag tycker att det har fungerat så bra så jag bara fortsätter och då kanske jag har ett mål mindre att uppfylla när jag blir 40???

Än så länge har det gått bra, sen får vi väl se hur det kommer gå ytterligare 29 1/2 dag :)