Igår fick jag ett oväntat men lite lätt obehagligt samtal från en områdeschef inom skola- barnomsorg i våran lilla stad. Det är nämligen så att sedan några eller kanske någon vecka tillbaka har lokaltidningen skrivit om en "praktikant" manlig sådan inom förskolans värld som förgripit sig på ett barn och som även tvingat ett annat barn att posera framför kameran. Anledning till att denna chef ringde mig var för att han tydligen någon gång under 2010, mer exakt enligt dagens tidning under v 41 och v 42 tydligen gjort sin vfu på mitt barns förskola. Nu har jag ju inget minne av honom eller att han ens varit på mitt barns förskola men tydligen bestämde de sig för att informera om att han varit där, vilket kanske var bra.
Något jag funderat över när jag läst mediernas bild av det hela är att man någonstans hela tiden är ute efter en syndabock. Chefer krävs på avgång, diskussioner kring hur lång tid kartläggningen tagit för att få fram eventuella andra förskolor han skulle ha varit på. Men i mitt huvud far massa tankar runt. En fråga som jag funderat över vid flera tillfälle då mina barn gick på förskolan var varför låter dom en "praktikant" eller en vikarie som inte känner barnen vara själv med dem. Vad ger det för trygghet för barnen. Till saken hör väl den att mina barn har sedan inskolning på förskolan (med undantag för Felicias första 4 månader då hon var runt 2 år) alltid haft svårigheter vid lämning. Det gick fruktansvärt dåligt när jag skulle lämna till en vikarie. Barnen skrek hysteriskt då. Jag minns att jag tog upp det vid flera tillfällen varför dom inte kan lägga om schemat för att öka tryggheten för barnen, men ack nej. Det gick inte. Så kanske istället för att hitta fel på hur lång tid det tog för kommunen att hitta vilka andra förskolor personen i fråga varit på el vilket fel cheferna gjord så kanske personalen ska fundera över hur dom ska agera för att skapa så hög trygghetsfaktor som möjligt för barnen. För visst är det så att att man ibland som ordinarie personal utnyttjar situationen lite. Nu säger jag inte att alla gör det, men jag vet att några gör det.
Tyvärr tycker jag någonstans i denna diskussion att barnet försvinner och hur barnet mår. Vilket stöd får de andra barnen på förskolan för de kommer påverkas av föräldrarnas misstänksamhet gentemot ny personal. Jag vet själv hur jag kan ställa mig frågande till ny personal på fritids eller då barnen gick på förskola. Men jag tror och hoppas att barnen som finns mitt i allt detta får det stöd och den hjälp de behöver för att fortsätta ha förtroende för den personal som finns och som kommer att finnas på dessa förskolor som är mest drabbade.
Jag hade tur att Eric inte var ett av de barnen som blivit utsatta och jag har tur att mina barn fortfarande litar på andra vuxna i sin omgivning även om man försöker varna dem för "fula gubbar/gummor" för jag vet med erfarenhet hur barn som inte har någon tilltro till vuxenvärlden mår och hur illa det kan gå för dem. Så jag hoppas att alla i allt detta får den hjälp de behöver för att barnen ska fortsätta ha tilltro till andra vuxna och att alla försöker hjälpa barnen som finns mitt i allt detta.
