Fattig...

Idag ringde min chef mig, från mitt extra jobb, att jag tydligen inte, med stor säkerhet, kommer få fortsätta arbets hos dem dä någon tycker jag arbetar för mycket. Jag fattar inte. Är det inte upp till mig att bestämma hur mycket jag vill arbeta eller inte? Så mitt uppdrag hos henne måste avslutas så jag ska "bara" jobba kvällar och nätter från och med i januari 2018. Lite tråkigt kommer det bli. Jag tycker det är otroligt roligt att jobba med lite av varje men det får jag tydligen inte göra. Så nu måste jag hitta ett nytt arbete som jag kan göra lite när jag vill. Tror att det är min bokstavskombination som gör att jag blir lite rastlös ;) om inte annat så har jag ju vant mig vid att ha lite extra pengar att röra mig med. Så till 2018 får jag börja se vad jag kan dra in på för saker och jag kanske kanske måste hitta en billigare hobby :( eller helt enkelt sluta köpa dyra saker till Cillahästen ;) och försöka sälja lite saker som vi verkligen inte behöver. Bli mer ekonomisk kanske??? Eller så får jag helt enkelt förverkliga min dröm och börja fotografera på allvar. Ja, alternativen är många och jag kommer ha massor med tid över helt plötsligt så jag får väl bara fundera vad jag ska göra med all min tid .... ni kanske har något förslag vad jag ska göra. Kanske ett extra jobb till mig????

Spänd ryttare och spänd häst...

Idag var det stallträning. Kändes faktiskt riktigt bra att ha det då det var ett tag sen det var och ett tag sen jag var med. Men tyvärr så är jag nere i en liten svacka och inget känns som det fungerar när det gäller ridningen. Jag vet inte riktigt varför men så känns det just nu. Dessutom var Cillahästen lite extra spänd idag för när vi kom till manegen så var hagkompisen i manegen och när han gick nästan direkt blev Cillahästen stressad och sprang runt och gnäggade. Så det var bara att arbeta henne mer från marken innan jag kunde sitta upp. Hon var pigg och lite spänd, vilket innebar att jag blev mer på min vakt och spänd, så det blev en ond cirkel helt enkelt. Cillahästen gnäggade och var spänd, jag satt och var spänd och väntade bara på att något skulle hända och höll nog lite för hårt i henne :( även om både Therese och Anna-Carin tyckte att vissa saker var jättebra som vi gjorde [precis som det är på träningar] och dom gav mig massor av bra tips och övningar när Cillahästen blir spänd, så kändes det inte bra alls. Jag vet att jag borde vara nöjd och jag borde känna att jag kommit en bra bit på vägen, men tyvärr gör jag inte det. Jag känner mig bara frustrerad över att inget funkade [enligt mig] och vi hamnade i något negativt idag. Kanske är det så att något hände när vi var iväg, kanske det bara har att göra med det tråkiga vädret, eller så har jag bara haft för mycket att göra? Jag vet faktiskt inte. MEN jag ska ta med mig tipsen och det Anna-Carin och Therese sa idag för det var bra saker och saker som jag måste öva på. Så det är bara att fortsätta med detaljerna och det är bara att fortsätta försöka få Cillahästen att lita på mig och känna sig trygg med mig så att hon inte behöver stressa upp sig när hon blir lämnad. Så arbeta arbeta och åter arbeta. Ingen vila och ingen ro ;) 

Usch nu känns det som om jag bara gnällt den senaste tiden på min blogg och det är ju inte alls meningen att jag ska göra det. Men jag tror att det kanske blir så när det blir för mycket för mig och när jag har haft för mycket umgänge med folk jag inte riktigt känner eller som jag inte själv väljer att umgås med så att säga. Dock ska jag försöka att begränsa mitt gnällande här på bloggen....Även om det är skönt att skriva av sig ibland.

Idag har jag inte hunnit med hälften av det jag skulle ha gjort. Jag "fastnade" lite framför Netflix en serie jag kollar på. Så jag kommer i stället att ha tusen saker att göra imorgon :( Men nu är det en ny vecka med nya möjligheter att göra andra saker. Min vecka är inte så spännande då jag jobbar i helgen som kommer och i veckan ska jag försöka att få tillbaka min motivation när det gäller ridningen. Så vi får väl se. Hoppas att ni får en bra vecka i alla fall =)

Trött...

Nu är jag trött....Egentligen har jag inte gjort så mycket men att sitta i en simhall från morgon till kväll två dagar gör att man blir trött. Trött av allt ljud och trött av värmen och trött av alla knäppa föräldrar som man umgås med ofrivilligt ;) För det mesta brukar jag undvika andra föräldrar på  tävlingarna för jag orkar inte höra hur bra deras barn är hela tiden och vilka fantastiska lopp dom gör, hur  duktiga dom är på precis allt. Jag orkar helt enkelt inte. Det är jättebra att deras barn är SÅ FANTASTISKA, men jag är inte intresserad. När en förälder inte kan nyansera sitt pratande kring sitt barn så blir jag så trött. Så att sitta på tävlingar och hela tiden hör hur bra andras barn är orkar jag inte. Så att sitta på en tävling är mer pina än glädje just nu. Men som ordentlig mamma gör jag det ;) Nu hoppas jag på att det är långt till nästa tävling och att jag får vara hemma och bara njuta av mina lediga helger hädanefter =)

Motivationen är borta....

Jag undrar vad ni gör när motivationen och inspirationen är helt borta? När man känner att inget blir riktigt rätt eller att man borde komma till nästa steg och inte stå och stampa på samma ställe hela tiden? Just nu känner jag så. Jag borde ha kommit längre med Cillahästen och jag borde börja arbeta med hennes galopp om jag någonsin ska komma vidare och om jag någonsin ska kunna nå de mål jag satt upp för oss i mitt huvud. Men vi är inte där. Vi håller fortfarande på med detaljarbetet och där är vi inte klara på långväg. Vi är inte heller klara med skritten och traven som måste fungera för att vi ska kunna få en bra galopp men det är svårt när jag känner att jag borde ta nästa steg. Att jag borde ha kommit längre i våran utveckling. Och alla dessa borde har gjort att jag faktiskt tappat lite motivation. Att det känns som om jag står och stampar på samma ställe, att vi gör samma saker varje ridpass och att det inte händer något alls. Logiskt vet jag att jag måste arbeta med detaljerna, stärka Cillahästen i de lägre gångarterna innan jag kan börja med galoppen och att jag kan finslipa på detaljerna samtidigt som jag känner en frustration över att jag står och stampar. Jag kanske inte gör det men det känns så nu. Så nu ska jag låta henne vila fredag, lördag och söndag. Sen ska jag oavsett väder ta nästa vecka att bara skritta ut och arbeta mycket från marken. Ta en paus från tragglandet i manegen. Kanske hitta tillbaka till det roliga och till motivationen. Jag tror att båda kan behöva det. För just nu känns det bara tråkigt och jag har helt enkelt ingen motivation. Så en paus är nog bra och förhoppningsvis så kommer motivationen snart tillbaka :)

Minnen och tankar....

Igår på FB kom detta inlägget upp, ett inlägg som jag skrev efter att jag hade ägt Cillahästen i 5 månader. Ett inlägg som jag skrev igår för exakt ett år sedan. Jag kan inte säga att jag minns känslan till hundra procent men det jag vet är att jag nog var väldigt fundersam och jag funderade mycket under hela förra hösten och vintern på OM jag ska ha kvar Cillahästen eller inte. Och jag tycker nog att man kan läsa lite mellan raderna att jag tycker om Cillahästen men är fundersam över livet med henne.... Här kommer i alla fall mitt inlägg som jag skrev för ett år sedan :

"Tänk att jag har haft denna lilla dam i 5 månader idag. Jag trodde att livet som hästägare skulle vara lätt som en plätt. Vi skulle ta härliga långturer i skogen och träna i manegen och kanske kanske ut på någon lite tävling. Men ack vad jag bedrog mig. Livet som hästägare har varit allt annat än lätt, men tänk vad jag har lärt mig massor under dessa 5 månader. Jag har lärt mig att vara konsekvent och ha tålamod och framför allt att inte stressa fram saker och ting. Jag har hört någonstans att man får den häst man behöver just nu och det kanske var så att jag behövde ha henne i mitt liv för att sakta ner mitt tempo en aning och tänka efter. Men oavsett om allting tar mycket längre tid än vad jag trodde och då det även funnits tankar att faktiskt inte ha kvar henne, så inser jag att oavsett om vi når mina mål om 1 år eller 2 år eller 10 år så går det framåt. Sakta men säkert. Så är jag otroligt glad över att ha dig i mitt liv fina Cilla"

Visst kan jag fortfarande fundera på om jag gjorde rätt att satsa så mycket som jag ändå gjort på Cillahästen, om det är värt det? Och det är ju inte så att allting går som en dans på rosor, för det är fortfarande massor med arbeta med henne och jag får vara extremt konsekvent varje gång jag är med henne eller jag gör något med henne. Så ibland funderar jag på om det kanske inte hade varit lättare att ha en annan häst, en häst som man kanske inte behöver vara så extrem med allting. Men någonstans har denna lilla dam fastnat i mitt hjärta och trots allt slit så är jag faktiskt glad över att ha henne i mitt liv. 

Fundersam...

Ibland blir jag riktigt fundersam över hur man tänker som förälder. I helgen är det tävling för barnen och vi kan inte vara med på fredagen för vi ska på julbord. Men de andra dagarna får vi väl snällt sitta där och lida ;) för vi har någonstans sagt att det är ok att Felicia ska simma och tävla. Jag hade en konversation med en annan mamma häromdagen och hennes barn ska också tävla men på fredagen och lördagen kunde dom inte av någon anledning vara med och sånt händer ju. Men på söndagen frågade hon om inte hennes barn kunde åka med oss för "hon ville inte" åka ner. Nä, vem vill det? Men inland kanske man måste göra saker och ting för att man är förälder? Hennes kommentar till det hela var " att hon hade bättre saker för sig". Ja, vem har inte det tänkte jag. Sen visst tycker jag att barnen kan åka med andra ibland och man kan prata ihop sig och hjälpas åt, men samtidigt kan jag personligen känna att det är min plikt som förälder att vara med på tävlingar eller andra aktiviteter som barnen gör hur tråkiga jag än tycker dom är. Så efter det samtalet funderade jag på om jag också kanske ska köra den taktiken/stilen, jag vill inte, jag har bättre saker för mig, så andra får ta med mina barn överallt.... tyvärr är det inte min stil men alla är vi olika. 

Inte min grej...

Idag har varit en sådan där dag då jag gjort allt och inget! Dessutom är jag döende ;) Varje gång jagblir förkyld sätter sig förkyldningen i halsen. Jag får ont i halsen, blir hostig och det känns som om mina lungor ska hostas sönder. Ingen kul upplevelse. Dessutom så är andningen tung och mellan hostningarna så känns det som om min salivproduktion är 100 gånger så mycket jämfört med annars. Tyvärr finns det ju inte tid att vara sjuk :( jag fattar inte det. Helst av allt skulle jag ju vilja ligga hemma och kolla Netflix och bara få vara sjuk men det händer ju aldrig! Som sagt, jag har gjort allt och inget. 

Medan Eric tränade så skulle jag uträtta lite ärenden på stan, eller rättade sagt i Knalleland. Jag skulle till Apoteket och till My One. Orkade verkligen inte åka till andra sidan stan till Hööks. I vanliga fall brukar jag måndagsträna när Eric tränar men till och med jag insåg att det var en dålig idé och jag insåg också ganska snabbt att det kommer inte bli så mycket träning i veckan för jag måste bli helt frisk först. Men en promenad skadar ju aldrig?!? Så jag parkerade bilen vid arenan och gick både till Apoteket och till My One. Kallt som satan och på vägen tillbaka till arenan bestämde jag mig för den smarta idén att varför inte köpa lite varm choklad att ta med. Det ser ju faktiskt lite trevligt ut och man ser lite viktig ut när man går där med sin kaffekopp. Eftersom jag inte dricker kaffe har jag aldrig gjort detta tidigare men någon gång ska vara den första. MEN vilken flopp det blev. Först fick jag vänta i typ hundra år på att få den. Den var inte varm varm utan typ pissljummen och sen när jag gått tio steg så var den mer kall än varm. Så ett stort NEJ, aldrig mer! Så det hela slutade med att jag drack en blaskig varm choklad som dessutom inte var varm utan pissljummen och sen kall efter bara någon minut! Så aldrig mer! Det ser bättre ut än vad det var...

När saker inte blir som planerat....

Idag blev det verkligen inte som jag planerat, vilket stör mig lite. Jag kände av redan igår att orken inte riktigt fanns där och att jag inte mådde helt hundra. Men jag är ju så van vid att bara köra på och hoppas på det bästa, vilket är både på gott och ont. Oftast så motverkar jag förkyldningar på så sätt, men nu gick det inte längre.  Efter kursen igår så var jag trött och lite yr. Tänkte först att det var på grund av att jag ätit dåligt men trots mat i magen mådde jag inte så bra och insåg att jag hade feber =(
Jag hatar verkligen att vara sjuk. Kanske för att jag alltid har hundra saker att göra och jag blir lite störd av att inte få saker gjorda. Dock vet jag att jag kanske måsta ta det lugnt för att jag ska bli frisk. Men det som är mest jobbigt är att jag måste anstränga mig för att prata. Det tar på krafterna.....

Nåja, inget ont som inte har något gott med sig sägs det ju. Så idag hittade jag ett recept på stekpannebröd som tog typ ingen tid alls att göra och så lite varm choklad till så hade vi en lugn och mysig frukost hela familjen. Det har vi ju ALDRIG så det var ju positivt. Så resten av dagen ska jag ägna åt att kolla på Netflix, försöka bli frisk och kanske lägga in lite tvätt i tvättmaskinen. Alltså jag ska inte göra något alls under hela dagen....

 

Stekpannebröd 4 st

 

Recept

 

2 msk smör, rumsvarmt (ca 30 g)

2½ dl vetemjöl

3/4 tsk bakpulver

1 ½ kryddmått salt

1 dl filmjölk (kan ersättas med naturell yoghurt eller mjölk)

 

Nyp ihop smöret med de torra ingredienserna. Tillsätt filmjölken och blanda ihop allt till en deg.

Dela degen i fyra delar.

Kavla eller platta degbitarna till rundlar, ca 3/4cm tjocka

Värm upp en stekpanna i gjutjärn på medelvärme. Pudra lite vetemjöl i stekpannan (OBS! det ska inte vara något fett i den). Vänd brödet när det får bruna fläckar , ca 2 minuter per sida Anpassa värmen så att brödet inte bränns.

 

 



Trött i kroppen ....

Nu är jag trött. Jag har varit på äventyr med min lilla häst. Vi åkte till Stall Tokarp och var med på en träning där. Jätteskoj. Tanken är att Cillahästen ska med imorgon också eller rättade sagt hela helgen men idag krånglade hon lite med lastningen och jag vill verkligen inte att det ska befästas. Så jag ska nog lastträna lite innan vi åker iväg igen. Jag måste ju fixa att lasta själv. Kan inte ha med mig folk varje gång jag ska åka iväg det blir ju lite drygt. Klart det är alltid skoj med sällskap men det är också väldigt tråkigt att alltid vara beroende av någon annan. Så nu ska jag lägga tid på att lastträna så jag kan åka iväg själv.

Cillahästen skötte sig dock väldigt bra och jag tror att vi kommer åka iväg fler gånger på olika kurser bara vi har råd och bara lastningen sitter utan krångel. Så imorgon ska jag nog hoppa över att ta med Cillahästen och åka själv.... får fundera lite på det...

Så stolt

Idag blev jag så stolt över min lilla häst. Hjärtat klappade ett extra slag för lilla hästen då hovslagaren var hos oss idag. Cillahästen stod verkligen som ett ljus när hon skoddes idag. Förra gången gjorde hon kanske ett eller två hopp fram men stod blixt stilla när hon skoddes bak. Idag tittade hon på hovslagaren och tänkte nog tanken att göra ett hopp fram men gjorde det inte. Hon stod helt stilla och jag tror att hon njöt av att bli ompysslad. Så glad och så stolt över lilla hästen. Tänk vad vi har gått igenom och tänk vad långt vi kommit på dryga 17 månader. Cillahästen är verkligen världens bästa lilla häst 

Måste man förverkliga sig själv????

Källa: Vecko Revyn

Idag mellan hovslagaren och barnens träning så lyckades jag klämma in en date med en kär vän och hennes syster och deras små bebisar. Det var en riktigt trevlig lunch/fika men det fick mig också att tänka lite på att vara småbarnsförälder idag. Jag har flera vänner och bekantar som har små barn och något som jag blir fascinerad av varje gång jag träffar någon med en bebis eller med småbarn är hur viktigt det är för alla att ha "egen tid". Att göra saker utan bebisen/barnet, att på något sätt samtidigt som man har små barn försöka förverkliga sig själv. Min kompis syster har en bebis på knappt tre månader och hon ser verkligen fram emot att få fira jul med sin lilla familj, men det hon ser mest fram emot är att hon och hennes man ska åka till Varberg på spa och vara själva ett dygn. Bebisen ska vara hos mormor eller hos hennes syster. Enligt min kompis syster så behöver dom det. Dom behöver få vara lite själva och få sova lite, då bebisen fortfarande inte har riktigt regelbunden sömn. Jag blev helt mållös. Visst det är mysigt att åka iväg själva, det säger jag inget om. Men jag tror inte att jag åkte iväg och bodde ett dygn på hotell själv utan mina barn förrän dom var några år. Det jag definierade som mysigt var att få vara med mina barn så mycket som möjligt. Inte att jag skulle ut och åka, ut och träffa kompisar och ut och förverkliga mig själv. Visst vi var ute och åt med mammagruppen någon gång ibland på kvällstid, men jag åkte inte iväg och bodde på hotell eller hos en kompis en hel helg bara för att jag ville festa lite eller ha en mysig tjejhelg. Jag var med mina barn. Visst jag kanske tänker annorlunda än vad många gör, men jag kan fortfarande känna att jag vill ta tillvara på den tiden jag har med mina barn. Jag vill vara så mycket som möjligt med dom och inte lämnar iväg dom bara för att jag ska göra saker själv. Jag gör givetvis saker själv också men det är med ett dåligt samvete jag gör det, även om jag vet att jag behöver det. MEN skillnaden är att mina barn är 11 och 14 år gamla och inte tre månader eller två år. Jag blir faktiskt lite förvånad över att man skaffar barn och sen ska man ha "egen tid". Man får ALDRIG "egen tid" då man har barn ;)

Alla gör givetvis som dom själva vill, men jag är glad över att jag kunde och ville vara med mina barn så mycket som möjligt när dom var små. Jag är glad över att Felicia inte gick på förskolan när jag var hemma med Eric. Visst hon gick första två månaderna, men det var besvärligare att ha henne på förskolan än att ha henne hemma....Så beslutet var inte svårt. Hon ville vara hemma och jag är glad över att jag fick den tiden med henne för det var väldigt mysigt att vara hemma med henne och Eric i nästan två år. För skaffar man inte barn för att man vill vara med dom? Eller varför skaffar man barn? 

Alla tycker olika och det har alla rätt till, men jag blir lite ledsen när jag hör nyblivna mammor [framför allt vill jag säga] som saknar sitt "gamla" liv och tycker det är jobbigt att ha sina små barn hemma och MÅSTE iväg på tjejhelger för att orka. Men det är jag och alla är olika.....och JAG njöt av att vara hemma med mina barn och jag VALDE att vara hemma med dom istället för massa tjejhelger och annat, för jag VILLE vara med mina barn. Nu säger jag inte att dessa mammor inte vill vara med sina barn, men jag tror att de känner en press från olika håll och det är sorgligt i mina ögon. Så något jag önskar är att fler njuter av livet som småbarnsförälder i stället för att stressa runt och göra massa saker för barnen kommer växa upp och då saknar man mysstunderna som fanns där när dom var små......

Happy place.....

Har ni något speciellt ställe som är det där speciella stället som gör dig glad, som gör att du kan släppa all oro, all stress och bara njuta? Jag har några sådana ställen och ett av dessa ställen är med min kära häst

Kanske inte ser så mycket ut för världen men det är rogivande och det är härligt att få vara ute och göra andra saker än alla måsten som finns hela tiden runtomkring en. Så lycka för mig just nu är att få tillbringa tid i stallet med min häst, även om vi har bra och dåliga dagar och dagar då jag känner att det är ett ont måste. Men trots det så är det en plast som jag nog aldrig skulle vilja vara utan :) 

Dåligt samvete....

Idag när jag vaknade var jag såååå trött. Helt slut fast jag egentligen inte gjort så mycket i helgen. Men att sitta i en simhall halva lördagen och hela söndagen tar faktiskt på krafterna hur konstigt det än låter. Jag blev så trött i kroppen av att bara sitta på en hård läktare och trött i huvudet av alla ljud och av värmen. Så jag sov länge idag och det var så skönt. 

Dock är det väl som vanligt, man får dåligt samvete! Jag får dåligt samvete över att jag lät Eric gå upp själv, äta frukost själv, fixa i ordning sig och gå till bussen medan jag låg i sängen och sov. Visst jag väckte honom men sen gick jag och la mig igen. Sen har jag dåligt samvete över min älskade häst. Hon har inte fått någon riktig kärlek sen i lördags. Igår tog min stallkompis hand om henne, dvs mockade, och idag orkade jag inte göra något utan kände mer att jag måste ta tag i saker som blivit lidande här hemma. Så hon fick en kram i hagen och inget mer :( När det blir så här tänker jag att jag kanske kanske ska skaffa en medryttare som kan ge henne lite kärlek när jag inte hinner samtidigt som jag inser att jag har för stort kontrollbehov för att kunna släppa kontrollen av henne. Så det får bli så, hon får vila när jag inte hinner och hon får kärlek och ridning när jag hinner. Kanske bättre att vara noggrann och effektiv är slarvig och med mer ridtid????

Farsdag

Idag tillbringar många sin dag med det käraste de har, sin familj och med stor sannolikhet sin pappa. Jag hade gärna umgåtts med min pappa men jag blev förvisad att tillbringa tid med en annan person som betyder enormt mycket för mig, nämligen Felicia. Vi tillbringar tid i en simhall då hon tävlar. Kanske inte det roligaste som finns, men det är faktiskt lite mysigt att umgås med henne och bara vi två. Vi får chansen att äta lunch själv och gå lite på stan utan att det finns massa andra måsten runtomkring, som det ibland finns när man ska fixa saker under vardagen. 

 

Trots att jag tycker det är mysigt att umgås med min kära dotter hade jag nog helst av allt velat umgås med min far idag. För någonstans finns det i mitt bakhuvud att han blir äldre, han kommer inte finnas med hela tiden, så länge jag lever. Men det är svårt att tänka den tanken då han alltid har funnits där. Jag hoppas att han finns med i flera år till och att jag får fira massor av farsdag med honom. Även om jag nästan aldrig säger att jag älskar folk så är han en av dom personerna som jag litar mest på, ser upp till och älskar. Så jag hoppas att du, kära far, har en fantastisk farsdag trots att vi inte kan fira dig idag.

Första snön....

Idag när jag vaknade så hade det kommit snö. Jag måste faktiskt säga att jag är väldigt glad över att vi bytte däck igår trots att det öste ner regn i perioder medan vi var ute. Men idag var dom på :)

Jag hade utsläpp imorse och det är allt lite mysigt att släppa ut dom när det är kallt ute och solen är på väg upp. Det ger verkligen ro i själen. Visst det hade varit skönt att ligga kvar under ett varmt och skönt täcke också men det får man göra andra dagar ;) Men idag var en sån där dag som faktiskt var härlig. Solen höll på att gå upp, snön låg fint på marken och det regnade inte ;) kallt var det, men då jag har hittar mitt nya favoritplagg - mössan - så frös jag inte! Måste dock hitta några bra vinterskor för det har jag inte utan går i mina gummistövlar och står man stilla lite för länge ute så fryser man om fötterna. Det jag också kan tycka är skönt med att ta ut hästarna är att man kan gå och pilla i stallet i lugn och ro. Jag behöver inte stressa runt massa, har väldigt sällan tider att passa då jag har haft utsläpp. Tyvärr tycker jag nog att det är lite "jobbigare" med insläpp då jag aldrig vet när det är dags för hästarna att gå in. Är det för tidigt? Eller blir det försent? I mitt förra stall där jag stod var det en konstant stress kring "när är det lämpligt att min häst går in?" Dom hade dessutom en regel att man skulle ta in sin häst själv och den skulle inte vara själv ut. Vid något tillfälle fick jag "skäll" på grund av att jag alltid kom för sent upp och andra fick ta in min häst. Så det kanske är därifrån mitt "problem" kommer. Men det är något jag arbetar med ;) hästarna har aldrig klagat iallafall på att dom kommer in för sent el förtidigt utan kommer oftast när man ska hämta dom. Så jag får fortsätta testa mig fram vilket som blir bäst. 

Ni som inte har hästar eller vistas i stall, gör det, för det finns inget mer rogivande än att vara i ett stall. Det är kallt, men mysigt :) näpp, nu ska vi till en varm simhall med Felicia. Hoppas ni har en fortsatt bra lördag :) 

En bra kvinna reder sig själv

Ibland så funderar jag på hur livet skulle vara utan Jim. Antagningen lite tråkigare men jag skulle nog fixa mycket själv eller lösa hur jag skulle fixa det själv. Idag till exempel bytte jag däck alldeles själv på min lilla bil. Visst det är inte något speciellt men många saker fixar jag själv. Så ibland kan jag bli fundersam på folk, då framför allt kvinnor, som säger att dom inte skulle klara sig utan en man. Jag tror faktiskt att jag skulle göra det utan problem ;) lite tråkigare men ändå.... nåja, män är bra att ha också. Framför allt Jim är bra att ha ibland ;) han lagar faktiskt all mat då jag aldrig är hemma och jag tycker inte det är så skoj. Sen fixar han mycket annat också men jag tror nog att han skulle ha det svårare att fixa saker än vad jag har... så en bra kvinna reder sig själv ;)

Frukostrutiner....

När jag var lite så var mina föräldrar väldigt noga med att vi pt frukost ihop. Alla vardagar åt vi frukost ihop men på helgerna så kunde vi barn få äta

Frukost lite senare. Detta var något som, som jag minns det, som ett ontmåste, att behöva umgås så tidigt på morgonen med massa folk. Och så är det fortfarande. Jag njuter inte av att sitta ner och prata med hela min familj på morgonen. Visst om man bor på hotell, men då är det annorlunda. För då har jag ofta hunnit vakna till, kanske tränat och gjort lite andra saker men hemma. Då vill jag helst vara själv. Är det en vardag så antingen får barnen lösa det själv, eller så fixar jag frukost och dom får äta medan jag gör i ordning mig. Ocharmigt kanske men så är det i vår familj. Visst gör vi undantag och äter ihop men då är det mysigare att alltid äta ihop på kvällen för då är jag vaken och inte så trött ;) 

Sluta analyser!

Idag har faktiskt varit en bra dag. Jag har tänkt mycket fram och tillbaka på massa olika saker och funderat lite vad jag ska göra med mitt liv. Egentligen har jag väl inte kommit fram till så mycket men något jag insett är att det inte alltid är bättre på andra sidan. Kanske en självklarhet men ibland funderar man sönder hundra saker och vrider och vänder på för och nackdelar med det man har och rådfrågar och försöker att finna svaret när svaret egentligen finns direkt under näsan. Ibland tror jag att man behöver få lite distans och verkligen se det positiva för att kunna fatta ett bra beslut. Tyvärr är jag nog sådan att jag analyserar sönder allt för mycket. Varför gjorde hon/han si eller så? Vad har jag gjort? Hur skulle jag kunna göra på annat sätt? Ja, jag skulle kunna analysera och fundera länge tills det någonstans blir en sanning [i mitt huvud i allafall ;)] men visst är det så att alla kan ha dåliga dagar, agera på ett visst sätt, säga något utan att det egentligen betyder något? Man bara tänker sig inte för. Jag tror att jag måste lära mig att inte analysera eller tänka sönder allting. Tyvärr är det inte lätt och tyvärr förstör det lite för mig. Men jag ska bli bättre på att släppa saker och jag ska bli bättre på att gå vidare inte analysera så mycket. För jag menar vad hjälper det? 

Äta äta och åter äta....

Jag förstår inte hur jag inte kan ha någon karaktär överhuvudtaget! Jag ställde mig på vågen idag och jag hade gått upp i vikt! Hade jag bara hållt mig till min plan och inte fuskat så hade jag kanske kanske nått min målvikt men nej då! Jag ska hela tiden tänja lite på gränsen, äta lite, bara lite onyttigt, så kanske det inte är så farligt.... men nu får jag helt enkelt skärpa till mig om jag ska kunna nå min målvikt någon gång. För jag tror också någonstans att jag blir en bättre ryttare om jag inte är så tjock, kanske får bättre balans, bättre kondition och jag det blir nog bättre för Cillahästen också..... så skärpning !!! Lättar sagt än gjort, men jag får bara bita i det sura äpplet och träna mer, äta nyttigare och inte äta godis och annat gott ;) så kanske kanske jag kan nå min målvikt innan sommaren.... förhoppningsvis tidigare! Så nu gäller det! Nya tag och en ny karaktär som innebär att säga nej och tänka lite innan jag äter något! Vi får väl se hur det går men förhoppningsvis kommer det gå :)

Idag var det 19 år sedan som Jim och jag blev ett par, officiellt. Detta är en dag då alla våra, då gemensamma, vänner ansåg att vi var mer än bara "vänner" och det var dags för oss att officiellt säga att vi var ett par. Tänk 19 år, det är en evighet. Det är svårt att tänka sig att vi faktiskt har varit tillsammans så länge. Jag tror inte att många hade trott detta om oss. Jag tror inte att jag heller trodde detta om oss om jag ska vara ärlig. Jag trodde nog att vi är ihop ett tag medan vi pluggar, men sen kommer väl våra vägar att skiljas då jag flyttar tillbaka hem och han tillbaka hem till sig. Men på något sätt så fortsatte vi att vara ett par. Båda bestämde sig för att flytta till Göteborg och sen har bara Jim hängt med på alla knäppa flyttar jag gjort ;)

Att vi nu skulle sitta i ett hus, med två barn. Nästa år firar vi 20 år och då kanske vi ska göra något kul? Tyvärr är Jim inte så speciellt romantisk av sig eller bryr sig speciellt mycket om att fira bröllopsdagar eller hur länge vi har varit ihop eller andra saker. Han vill nog mest att saker och ting bara ska fortsätta som det är. Ingen idé att uppmärksamma massa saker. Det är tyvärr något jag kan sakna, men jag har lärt mig att leva med det och jag tar tag i saker själv. Så idag när vi firade 19 år tillsammans så fick jag ett hästsläp =) Så vi får väl se vad jag får nästa år när vi firar jämt.... ;)

Idag har jag ägnat några timmar i min trädgård med trädgårdsarbete. Vi har tagit ner studsmattan, plockat lite skräp som bara legat och varit ivägen och jag har tänkt tanken att kratta lite. Problemet är att jag verkligen tycker illa om trädgårdsarbete. Jag tycker inte det är minsta kul att hålla på i trädgården! Jag skulle kunna göra hundra andra saker än trädgårdsarbete. Men tyvärr så måste man ibland göra saker man inte tycker om ;) Det roliga är att det inte handlar om att greja... utan just att det är trädgården! Jag menar jag kan greja hur länge som helst i stallet egentligen och jag kan greje här hemma hur länge som helst men just min trädgård tar emot. Men nu har jag gjort det och jag får väl ägna lite tid till att fixa i ordning den men det får bli en annan dag.....

Egentligen skulle jag kunna prata om min lilla häst hur mycket som helst, men jag tänker att det kanske inte finns så mycket intresse i att bara läsa om min häst och allt vi gör ;) Men det är som jag skrev i förra inlägget det går från klarhet till klarhet, även om vi har små bakslag för att sen gå framåt två steg och sen ett litet bakslag igen....Jag antar att det är så och kommer vara så hela tiden.

Jag tänkte på vad vi hade pratat om på kursen som jag var på förra helgen och eftersom hela veckan varit lite upp och ner för Cillahästen och mig så var det egentligen första dagen på hela veckan som jag faktiskt red "ordentligt". Dock saknade jag någon som stod i mitten och sa till mig vad jag skulle göra, allt från att "sträck på dig", "tänk på dina händer"...jag allt som jag kan tänka mig dom säger som jag rider för. För ibland är det en trygghet att ha någon som tittar på en, oavsett hur "duktig" ryttare man är, för det finns saker som man gör som man inte tänker på som andra ser och som man behöver ändra på. När jag rider själv försöker jag visualisera hur Anna-Carin och Therese [två duktiga ryttare som jag tränar för också, våra stalltränare =)] hur dom skulle sagt och hur dom tänker när jag rider. Ibland går det bättre och ibland går det sämre att ha dom i mitt huvud. MEN idag tänkte jag faktiskt på vad Therese sa till mig i helgen. Att det är viktigt att tänka på att inte låta Cillahästen rusa in i galoppen utan att hon ska ha sin bärighet i traven och gå från den lugna traven till en lugn galopp, även om det bara är två steg. Så idag tog jag mod till mig och testade. Gick inte jättebra, men vi fick ändå en galopp i höger varv och en galopp i vänster, men jag skulle vilja att dom stod där i mitten och sa "gör så här" eller "tänk på detta innan du fattar galopp". Tyvärr är det väl mitt behov av trygghet att göra rätt som ligger till grund av behovet att ha någon i mitten som säger hur jag ska göra. Eller bara rädsla av att göra fel? Jag vet inte....Nåja, det är väl bara att kämpa på och arbeta med det man har lärt sig. Och just nu är mitt ledord DETALJER, även om det inte alltid blir så bra ;)

Från klarhet till klarhet....

Källa: Stall Görnlund

Idag var min hovslagare hos oss igen. Cillahästen hade trampat sin sko lite snett, men inte trampat av den. Så min hovslagare fick komma och slå på den igen. Cillahästen gjorde endast ett hopp fram idag när hon höll på med hennes hov. Innan kunde hon göra typ hur många hopp som helst och för att inte prata om när man skulle sko bak.....Men Cillahästen går från klarhet till klarhet. Lite tålamod och det ska nog bli bra ;) Jag har haft några hovslagare till Cillahästen och med varierat resultat och med varierade metoder för att hon ska vara lugn. Jag kan gissa mig till att hon med stor sannolikhet blev sederad när hon skulle skos hos tidigare ägare. Eftersom jag inte vill att hon ska bli sederad och när jag äntligen hittade en ny hovslagare [den jag har idag] var ytterst tveksam till att komma och ska Cillahästen om hon behövdes sederas. Sagt och gjort. Vi tog det i små steg och när hon skulle skos bak så mutade vi Cillahästen med en så kallad slickburk. Gick hur bra som helst. Eftersom hon är positiv till positiv förstärkning i form av mat/godis så stod hon som ett ljus när hon skoddes bak. Jag är bara ledsen över att jag inte kom på detta tidigare så hade hon sluppit alla olika metoder för att hon skulle vara lugn. Jag säger inte att metoderna som användes var varken bra eller dåliga, men med facit i hand så var slickburken definitivt det bästa sättet att få henne samarbetsvillig.

Efter att ha haft och fortfarande har en häst som kanske inte är den lättaste att sko alltid, dock fantastiskt snäll att sko bak just nu ;) så måste jag säga att jag är grymt imponerad av våra hovslagare. Tänk bara deras arbetsmiljö, deras utsatthet och deras tålamod. För att inte prata om känslan de måste ha för att göra ett bra jobb. Jag är glad över att det finns så många duktiga hovslagare runt om som faktiskt ger våra hästar bästa möjliga förutsättning att kunna arbeta på ett bra sätt och ser till deras bästa. Jag hoppas att alla hovslagare där ute vet vilket fantastiskt arbete dom gör. Jag själv skulle aldrig klara av det jobbet. Så vi kanske ska visa bättre uppskattning till våra hovslagare, vilket jag tror att många göra, men jag tror också att många ibland bara tar dem för givet. Jag tror nog att jag har gjort det innan och faktiskt inte tänkt så mycket på det som jag gjort sen jag fick Cillahästen. Så ta hand om era hovslagare för det ska jag göra =)

Bestämt mig!

Jag har legat här i min säng och tänkt. Tänk lite på vad jag vill med mitt liv ;) En sak jag insett är väl att jag har så många grejer på gång hela tiden och det känns inte som om något blir riktigt klart. Allting blir lite halvdant. Jag hade samtal igår med en klok kvinna och någonstans så i det hon sa fick mig att tänka. Vad vill jag? Det är mycket jag vill men någonstans kanske jag faktiskt inte kan göra allt jag verkligen vill. Jag kanske måste börja tänka, prioritera och inte bara köra på. Detta innebär tyvärr att min fotografering får ta en liten paus :( Inte så att jag ska sluta fotografera men jag kommer inte aktivt arbeta för nya uppdrag men givetvis kommer jag ta dom uppdrag som kommer till mig. Jag kommer inte heller aktivt göra reklam och få så många nya "kunder" som möjligt utan jag kommer ha med mig kameran när ja gör saker, fotografera när jag känner för det och när jag tycker jag hinner. Jag kommer inte slå knut på mig själv för att hinna fota. Varför? Jo, för jag vill så mycket annat i mitt liv just nu. Jag kommer alltid älska att fotografera och jag kommer fortsätta med det, men det finns hundra andra saker jag vill lägga tid på just nu och då dygnet bara har 24 timmar och jag jobbar väldigt mycket så får något stryka på foten. Tyvärr drog fotograferingen det kortaste stråt denna gången. Men vem vet jag kanske ändrar mig snabbare än jag tänkt då fotografering är något som jag trots allt tycker om. Vi får se....

PS.... givetvis får ni fortfarande höra av er om ni vill ha något förevigat :) jag är inte omöjlig.....

Slutet?????

Idag tränade jag för Tina Linde... inte så smart men det var en tid som var inbokat sen en tid tillbaka men så här med facit i hand så skulle jag ha avbokat :( Cillahästen var trött, ofokuserad och springig. Jag skulle ha ridit ut en sväng bara... även om det inte gick bra på träningen och det var en kort träning men några bra steg tog vi allt trots kaoset. Ibland gör man dåliga beslut som hästägare.... och troligen kommer jag göra fler. Fast hon behövde röra på sig idag och jag tror inte att hon tog någon skada det var bara jag som tyckte det blev en dålig träning. 

Nåja, även om det inte blev som jag tänkt så är det bara att gå vidare och fokusera på det som jag trots allt klarat av. Och resten av dagarna av denna veckan ska Cillahästen bara få ta det lugnt. Skritta ut och njuta av att det är höst och fundera över livet ;)

Nu ska Jim och jag kolla på IT och barnen ska gå på Thor Ragnarök eller vad den hette. Vi får väl se om jag får mardrömmar efter denna film då jag tror den är läskigare än originalet som jag såg för flera år sen....

Vi har överlevt ....

Nu är det klart! Jag har överlevt dagens stora utmaning! Jag vet egentligen inte hur jag klarade det, men jag gjorde det i allafall :) 

Cillahästen är ju inte speciellt svår att lasta. Hon går snällt på och står sen där vi ställt henne. Så lastning och avlastning är det lättaste. Så det var jag inte speciellt nervös över utan mer vad händer när vi kommer till Stall Tokarp och hur kommer hon reagera när hon kommer till ett vilt främmande ridhus? Jag hade massa olika scenarier i mitt huvud. Jag hade massa tankar kring hennes eventuella agerande. MEN samtidigt visste jag att gör jag bara som jag gör hemma, är konsekvent och lugn. Lugn var svårt men att vara konsekvent och göra som jag gör hemma det skulle jag väl klara tänkte jag. Vi var ute i rött så god tid vilket innebar att jag kunde GP ner till ridhuset med henne innan alla andra hästar kom och skulle värma upp. Hon var lite spänd men lyssnade trots allt väldigt bra på mig. Uppsättningen blev lite si sp där men hon stod i allafall lite stilla och jag kom upp. Sen var vi, eller rättade sagt jag nervös och blockerade lite saker och ting och jag tror att jag gjorde henne mer nervös/stressad än vad hon egentligen var. Jag höll i henne alldeles för hårt och lät henne inte gå fram ordentligt då jag var rädd att hon skulle göra något. För även om Cillahästen faktiskt inte gjort något med mig på evigheter inte ens en tendens till bockning eller liknande så när jag blir osäker så kommer dom tankarna fram. Min osäkerhet kommer och jag känner direkt att nu kommer något hända. Så bara jag kommer ifrån det och börjar lita på mig själv som ryttare och på min lilla häst så kommer jag klara av betydligt mer saker. 

Trots alla negativa tankar idag så har jag i allafall genomfört min första clear round på Cillahästen och på borta plan! Bara det ska jag vara stolt över. Sen kan jag alltid slipa på detaljerna och jag kan göra tusen andra saker bättre men jag ska ändå ge mig en klapp på axeln att jag åkte iväg, red och red en bana två gånger även om Cillahästen var liten ofokuserad så genomförde vi det! Vem vet vi kanske gör det igen ;)