HJÄLP!!!

Källa ?

Insåg idag att jag har nog tagit mig lite vatten över huvudet...Kanske inte ska vara så negativ, men som jag sagt tidigare så har jag börjat rida en häst. Jättesnäll på alla sätt och vis inne i stallet och hämta och jättemysig att hålla på med. Hon var även jättetrevlig att rida ut på tillsammans med fjordingen som står i samma stall. Inga problem alls. MEN nu har jag varit i stallet själv i måndags och idag. Idag ledde jag henne bort till en padock. Gick jättebra att leda henne bort dit. Men väl inne i padocken och när jag skulle börja rida var hon super pigg!!!! Började trava lite, bara för att känna på henne lite, men hon bara sprang. Problemet var att jag inte hade någon koll. Hon höll huvudet högt och började att springa. Arbetade lite henne i skritt, på volter, och det gick väl sisådär....Insåg efter kanske 20 min att detta INTE går. Satt av och hittade en longerlina och tänkte kolla lite hur hon reagerade på att bli longerad. Herregud säger jag bara. Hon bara sprang och i galoppen bockade hon lite....Hon är säkert en het liten häst. Kankse inte ska ge upp än, men inser ju att hon säkert behöver arbetas mer med än vad jag har tid och vad jag kan...Måste nog få lite hjälp av någon modig och kunnig person med detta. Eller?!?! Eller så kanske jag bara ska lägga ner detta lite projekt.....

Ett kort jag tog idag på kvällen över Rammsjön

 

 

Ikväll är Felicia på disco med klassen. Hon och hennes kompis Matilda hade stora planer om hur allt detta skulle gå till. Först skulle dom vara hos Felicia och hon skulle göra sig i ordning och sen skulle dom till Matilda så att hon skulle få göra sig i ordning och så skulle dom gå på discot ihop. Visst är dom söta. Men tänk vad stora dom börjar bli... Imorgon blir det övernattning för Felicia hos en kompis och Eric ska troligen ha en kompis här. Så det är fullrulle på lovet.

 

Imorgon ska jag rida igen. Ska rida i en padock...får väl se hur det går. Frågan är om jag har tagit mig vatten över huvudet när det gäller min ridning?! Kanske skulle nöja mig med att rida två gånger i veckan på ridskola????

 

 

Idag var jag ute och red en helt ny häst. Jag har bara ridit henne 3 gånger om man räknar med idag. Egentligen fattar jag inte hur jag tänkte. Jag åkte till stallet i blåst och snöblandat regn och tänkte att jag rider helt själv. Hittar i och för sig inte så bra, men tänkte att jag kunde rida den rundan jag red första gången jag red henne. Det innebär att man måste rid på en gångbana en bit bort och sen korsa en väg och sen kommer man till massa grusvägar. Sagt och gjort. Jag tog in henne och pysslade lite med henne och det gick super =) Hon lyssnade bra och sen skulle jag ut och rida. Det gick väl sådär bra om jag får säga vad jag tyckte. Hon var spänd och blev rädd för ALLT, lite lätt överdrivet, men tittade och hoppade till vid tre tillfällen. Jag red bara gångbanan bort och i stället för att rida över vägen fortsatte jag rakt fram och red kanske 100 meter på en grusväg och prövade trava lite...Men vad pigg och spänd hon var, så jag kände att jag ville inte riskera något, så jag skrittade. Vi vände tillbaka och samma sak på vägen hem. Spänd och rädd för saker och ting. Så första uteritten själv gick väl så där. Men jag tror att jag får ändra strategi. På onsdag ska jag ut och rida med en annan så då kanske det blir bättre?! Får hoppas det i allafall. Ska även kolla på torsdag om det är ok att rida i padocken för då kan jag kanske rida i den på fredag och testa henne lite. Kolla lite vad hon kan osv. Jag måste nog erkänna att jag försökte att vara lugn och pratade med henne hela tiden, men vid ett ställe hoppad jag av och ledde henne förbi det, för jag kände hur stressad hon var och som sagt var så känner jag henne inte riktigt och tog det säkra före det osäkra men satte upp igen och red den sista biten. Har läst att man inte ska göra så, men som sagt var. Det var tredjegången jag red henne, så jag tog det lite lugnt... Men det positiva var i allafall att jag blev inte rädd ok, lite, men jag är inte van vid hästen, vet inte hur hon reagerar och jag ville inte utsätta mig för något. Men det kommer nog bli bättre allt eftersom jag lär känna henne. Till saken hör också att hon har stått hur länge som helst och jag känner att jag vill vara säker på hur hennes takt är, hur hon tar hjälperna innan jag börjar göra massa konstigheter vid uteritterna.....Feg eller bara försiktig?!?!

Tävling....

Är med i ytterligare en tävling...Någon annan som vill vara med????

Tävlingen hittar ni här

Källa ?

Mysig söndag! Solen har varit framme hela dagen, även om det varit kallt så har det varit en fantastisk dag. Jag var återigen och red. Vi red återigen ut och jag njöt för fullt. Även om vi tog det lugnt och skrittade hela tiden så var det härligt. Nästa vecka är jag ledig och tänkte att jag skulle lära känna hästen mer när inte ägaren är med. Jag tänkte till och med rida ut alldelles själv. Det ska bli lite spännande, men jag tänker att det borde jag kunna, för andra gör ju det...Eller? Är det farligt? Nä, jag ska inte tänka så utan bara njuta över att jag vågar och tycker att det är trevligt att rida ut nu. Ett steg i rätt riktning... Sen hoppas jag att jag kan få rida lite i en padock under nästa vecka för att känna på henne lite...Men men vi får väl se.

Lördagsmys!

Idag skulle jag ha åkt till Skåne och träffat en gammal kompis. Tyvärr blev det ändrade planer, men jag hoppas verkligen att jag kan åka dit snart i allafall =) Men lördagen blev lite jobb på kontoret och sen har jag inte gjort så mycket. Har funderat lite på hästen jag var och red förra veckan, ska dit igen imorgon och rida. Så jag tänkte att jag skulle prata med ägaren om hur hon hade tänkt att det skulle se ut och prata lite om hur jag hade tänkt. Problemet är att dom inte har någon padock, vilket innebär att jag måste rida iväg för att rida i en padock, men det finns en i närheten som jag har kollat lite om jag får rida i. Tänkte att det kunde vara bra att rida i den på veckodagarna och rida ut på helgerna...Just nu har jag lite tid att ägna min tid åt ridning eftersom jag inte behöver lämna och hämta barn . Superlyxigt. Nästa vecka är det lov och då är jag ledig hela veckan. Ska bli superskönt =) Vad ska ni göra nästa vecka???

Foto: Myran

 

Nu är jag trött...Hade tänkt att skriva ett långt inlägg om min ridning idag, men orkar inte. Men det positiva med ridningen idag var iallafall att det gick framåt. Det har hänt massa (lätt överdrivet) positiva saker med min ridning. Jag har börjat RIDA om ni förstår vad jag menar. Det känns faktistk bra. Det jag har noterat är att Lufsen som jag ridit jättelänge på dressyren nu, dels har blivit piggare men han har även på ett helt annat sätt än vad han gjort innan börjat "springa" ifrån uppgiften och jag får nu svårt att ha ett bra tempo, eftersom det blir lite springit ibland. Men vad skoj det är med dressyr, även om jag kanske inte fattar vad jag gör för fel eller rätt, men när jag gör rätt så känns det i hela hästen och det känns så kul =) Jag trodde nog aldrig att jag skulle säga så om dressyren utan jag har nog sett dressyren som ett sätt att bli lite mer säker på min ridning och jag har nog tänkt att man är "på marken" och har mer koll på läget och man kan göra sina övningar i skritt och hästen blir inte skrämd och jag blir inte rädd. För på hoppningen innan så var det tempo och det var inte "på marken" och hästen kunde bli rädd för allt. Så jag såg dressyren som ett sätt att fortsätta rida och ett sätt att bli lite mer säker på min ridning. Men nu tycker jag att jag blivit lite mer säker på min ridning och jag känner att jag både vill och har gått lite framåt. Nu vill jag bara lära mig mer och jag vill utvecklas mer. Visst är det positivt?

 

Tävling....

Hittade denna tävlingen när jag kollade runt på lite bloggar som jag brukar gå in och kika på...Så nu håller jag tummarna på att jag vinner. Hade varit super skoj =)

 

Tävlingen hittar ni på Agnes blogg

Elaka barn....

...Ja, precis så känner jag just nu. Jag vet att barn kan vara elaka på alla sätt och vis, men när ett annat barn säger elaka saker till ett annat barn, så kan jag inte låta bli att undra över "hur mår det barnet egentligen?"

Idag hade Felicia blivit retad. En annan elev hade varit elak mot henne och kallat henne och hennes bror för Kinesjävlar...Varför? Jo, för hon blev arg på Felicia för att hon inte fick som hon ville. Nu säger inte jag att Felicia är gudsbästa barn, men jag har försökt att lära Felicia vad som är rätt och fel, problemet är att jag tror inte att detta lilla barn har fått en sådan uppfostran. Jag kan bara försöka förklara för mina barn att man säger inte sådana saker och att jag lär barnen vad som är rätt och fel. Det hemskaste är att barnen ärver sina föräldrars trångsynthet och avundsjuka på vad andra har och inte har. Och ibland när jag ser i det stora perspektivet kan jag se att det faktiskt är synd om detta barnet på alla sätt och vis, men samtidigt har jag svårt att inte bli arg och givetvis ledsen över vad vi lär barnen och hur vi vuxna lägger ner energi på huruvida det ska vara rosa eller blått på barnen, tajta byxor eller inte. Kanske bättre att lägga lite mer energi på att uppfostra barnen i hur vi bemöter varandra oavsett hur vi ser ut, tjocka eller smala, långa eller korta, invandrare eller svensk...För frågan är egentligen hur vill vi bli bemötta? Är det ok med alla rasistiska uttalanden, ska vi vuxna bara acceptera att barn i låga åldrar faktiskt uttalar rasistiska saker till varandra???? Hur ska vi vuxna agera när ett barn säger en sådan sak, även om barnet kanske inte menar att vara rasistisk?

Uteritt...

Källa: Hippson

 

Igår var det dax igen. Uteritt med måndagsgruppen. Om ni kommer ihåg har jag skrivit om det tidigare och jag gör det igen...men denna gången kommer jag inte skriva om hur rädd jag var, för hör och häpna, det var jag faktiskt inte igår. Jag var inte ens stressad över att vi skulle rida ut, för det fick jag reda på redan på fredagen att vi troligen skulle det. Så jag kom till stallet igår och tänkte inte så mycket på att det var uteritt.

Jag pratade lugnt med Figaro, som jag red, när han tittade lite extra på en skylt och manade på honom framåt. Jag blev inte ens lite stressad över att han tittade. Inte heller det minsta stressad när han snubblade. OCH jag var faktistk till och med, trots mörkret, lite sugen på att prova att galoppera i en liten uppförsbacke....Helt otroligt. Men det blev inte någon galopp, men det blev massa trav och jag kände för en gångs skull att jag hade koll på läget under uteritten. Det kankse berodde på att fina Erika hade arbetat bra med honom passet innan under uteritten, eller jag vet inte..... Det kändes  bara fantastiskt skönt och bra. Nu hoppas jag bara att detta håller i sig även i vinter =)

Källa ?

Idag har jag varit och ridit ett halvblod på 163 cm hög. Jättefin, men kändes väldigt stor när jag tog in henne och när jag skulle sätta mig på henne. Jag skulle rida ut med hästens ägare, som red på en fjording. Vi red ut i ca 1 timme. En jättetrevlig runda som innebar att vi red en del grusvägar och vi red en del på vägen. Vi red förbi andra hästar, hagar, hus, grävskopor och en hund som kom springandes mot oss. Vi passerade även barnvagna och bilar med släp. Och jag överlevde. Hästen jag red var lugn, men spände sig vid något tillfälle när hunden kom springandes, men jag andades lugnt och stilla och pratade med henne och manade henne framåt och allting gick bra. Vi tog det i och för sig lugnt, skrittade hela tiden, men jag tror att det hade gått bra även om vi hade travat. Galoppera hade jag velat göra i en padock första gången, bara för att ha lite koll. Kanske ska göra det någon gång framåt. Men kände mig faktiskt inte alls stressad eller rädd och det var lite konstigt, med tanke på att jag satt på en vilt främande häst och vi red ut. Så min uteritt i morgon kommer nog att gå bra, hoppas jag =) Så nu känns det som om jag har kommit en bit på vägen i allafall. Så nästa söndag ska jag ut och rida igen....

Hemkommen från en trevlig eftermiddag hemma hos mammsen. Barnen fick bli kvar där eftersom Jim och jag ska iväg ikväll. Först ska vi käka lite god mat på restaurang utan barn och sen blir det David Batra. Ska bli riktigt trevligt. Hade dock varit ännu bättre om jag varit på topp, men så är det...

Källa: Martin S

 

Lycka!!!

Madde och Shotte...

Trots min förkyldning åkte jag till stallet och tänkte att jag tar det lite lugnt på ridningen. Men det var svårt. Men skoj var det i allafall. Vi fick bygga fram fem hinder och bestämma bana helt själv. Super skoj. Dom hade skrivit på FB att vi eventuellt skulle byta hästar och jag trodde att jag skulle få rida Figaro, men det blev Shotten. Var skeptisk eftersom sist jag hoppade honom för kanske ett år sedan eller så, så ramlade jag av varje gång jag red honom. Fick till och med hjärnskakning vid något tillfälle...Men vad skoj det var att hoppa honom och det gick enligt mig bra, trots lite bockningar, som helt var mitt fel för jag petade på honom på baken med mitt spö (red med dressyrspö...) men jag lyckades sitta kvar =) Och allting bara flöt på, trots att jag kanske på något ställe höll i honom lite för mycket och kanske inte hade riktigt bra takt och tempo, så höll jag inte in honom på grund av rädsla som jag gjort innan utan bara helt omedvetet. Varför vet jag inte. Men summan av min hoppning gick super, så nu kan jag njuta för fullt av min fredag =)

Gammal vänskap....

Idag träffade jag en gammal vän, som jag har upplevt mycket med. Allt från att ha varit i England med till att gå gymnasiet ihop, träffa killar och mista killar....Ja, mycket har vi upplevt ihop. Men så hände något och vi gled ifrån varandra och så har vi återigen hittat tillbaka till varandra. Visst är det kul att sitta och prata om gamla minnen och tänk vad jag saknat henne. Men under samtalet idag med min vän, så pratade vi mycket om hur livet kunde ha blivit, vad som hänt med andra vänner, vilka vänner som hamnat snett osv. Och det både jag och hon kom fram till var att trots att vi var ute på "hal is" ibland så hade vi nog en trygghet, både i våra "gamla" vänner, men även från hemmet. Så när jag lämnade henne kände jag trots allt en sorg idag då jag inte såg att jag faktiskt saknade mina allra bästa vänner som jag umgicks med oavsett vad under flera år. Vi var oskiljaktiga. Dom fanns alltid där för mig, ställde upp om det var något och jag visste alltid att jag kunde höra av mig till dom. Men sen vet jag inte....vi gled ifrån varandra eller? Men då frågade jag mig, behöver det verkligen vara så? Bara för att vi idag lever helt olika liv, jobbar med olika saker och gör olika saker på fritiden, har familjer eller inte, behöver det betyda att vi inte kan umgås mer? Behöver det betyda att dom inte är mina bästa vänner? Det är ju trots allt dom jag har en historia med. Mina vänner jag har idag är jättetrevliga och jag trivs väldigt bra med dem och vi skapar en ny historia ihop, men saknaden av mina allra bästa vänner finns där, och det insåg jag idag..Frågan är nu har det gått så lång tid att vi verkligen har glidit för långt ifrån varandra för att vara bästa vänner? Eller kommer vänskapen alltid att finnas där????

Måndagsridning....

Figaro

Igår var det dax för måndagsridningen =) Vi hade dressyr och vi gjorde samma övning som vi hade gjort på dressyrspecialen, fast i lite lättare tappning. Vi gjorde fem serpentiner i skritt hela tiden och sista gången vi skulle rida serpentiner så gjorde vi en volt, också i skritt. Det är en rolig övning och eftersom vi hade gjort det vid två tillfällen, fast i trav och galopp, så kändes det bra att göra det i skritt också. Så det var en övning jag kände igen och visste hur jag skulle göra. Jag red Figaro igen och nu börjar jag faktiskt att tycka om att rida honom. Han gick bra, formade sig bra (enligt mig) och lyssnade bra.

Jag vet inte, men jag märkte direkt när jag inte gjorde "korrekt" så började han stressa upp sig lite, han började vifta/slänga med huvudet, men så fort jag gjorde rätt, inte tappade kontakten med honom så gick det super. Han lyssnade bra och jag märkte hur jag har utvecklat min ridning ett snäpp till då jag tänker och lär av mina misstag.

I början av november är det dessutom hopptävling och jag har faktiskt anmält mig på Figaro, även om det inte är min första häst jag önskade, men han är min andra häst. Jag tror och hoppas att det kommer att gå bra med honom.

OCH jag tänker så här...om inte Lena/Myran trott på min ridning hade dom aldrig satt mig på Figaro och låtit mig rida honom så mycket som jag gjort sista tiden. Tidigare har jag bara ridit hästar jag "kännt", men jag antar att dom också tycker att jag har utvecklats lite...

Dressyrtävling....

Nu har jag varit med på min första dressyrtävling för denna terminen. Jag var med på någon förra terminen, men eftersom det bara har gått åt h-vete på tävlingarna bestämde jag mig för att inte vara med på några mer. Men i samråd med min ridlärare så beslutade vi att det bästa kanske är att vara med utom tävlan och ha det som en träning. Sagt och gjort, jag anmälde mig till tävlingen och red både L:C och L:B idag. Summering av dagen...Kunde gått bättre, men det kunde även gått sämre.

Jag red fina Lufsen. I L:C gick det faktiskt hyfsat bra, men fick inte så bra poäng, men jag red i alla gångarter, och galoppen var gick också bra. Han var superpigg och jag hade problem för långa tyglar, vilket jag alltid har, jag hade problem med kontakten och kände inte riktigt att jag hade kontroll. Men jag utförde hela programmet som sagt var med alla gångarter, sen blev vägarna inte dom bästa, men jag var faktiskt supernöjd med min ritt och kände att detta kanske kan bli något framåt. Fick i och för sig bara 55% av ritten, och ska ha som mål innan sommaren att ha nått i allafall 65% på L:C.

Sen var det dax att rida L:B. Eftersom han redan var uppvärmd och det regnade bestämde jag mig för att jag inte ska plåga honom i en mer eller mindre liten pool, som padocken hade blivit. Men jag vet inte vad det var med honom. Han var stressad redan när jag tog in honom i manegen. Väl inne på banan började han stressa upp sig och jag med antagligen. Han vägrade att gå ner på den kortsidan som det fanns en läktare, trots att det inte satt någon där, han tvärvände, vilket han inte har gjort tidigare, och bara började att springa där ifrån, vilket också innebar att jag började att stressa upp mig. Lena fick hjälpa mig där uppe, men nu var både han och jag stressade och spända, vilket resulterade i att ritten blev katastrof. Jag fegade och vågade inte riktigt få fram honom och jag vågade inte försöka att galoppera på honom....När min ritt var klar var jag gråtfärdig... På denna ritten fick jag 38%, Massor med 1:or eftersom inte galopperade, jag fick massa avsaktningar och inget fungerade. Så nu med facit i hand funderar jag givetvis på VARFÖR utsätter jag mig för detta. Men målet med denna ritt är ju givetvis att klara över 60%, kanske inte förrän om något år eller så...fast jag tror att jag har som mål innan sommaren att klara av att rida L:B godkänt innan sommaren, så det är väl bara att fortsätta att öva.

 

Från och med nästa vecka har jag antagit en utmaning och inte skriva något negativt om min ridning. Inte ett enda ord negativt utan bara positivt =) Får se hur det går...Men det är som både Myran och Lena säger "Något måste ha gått bra", så det är väl bara att börja fokuser på det positiva.

Dressyr!

Källa: Myran

Igår var det dressyr som stod på schemat. Vi fortsatte med samma övningar som vi gjorde förra gången, serpentiner och volter i varje båge. Sen gjorde vi det lite svårare, tre serpentiner och galopp på volten i varje båge. Gick inte alls bra. Lilla fröken negativ som satt på min axel sa pickade på min hjärna och berättade hur fruktansvärt dålig jag är då jag inte fick någon bra galopp någon gång....Men samtidigt satt fröken positiv och försökte att övertala fröken negativ att det gick ju faktiskt hyfsat bra. Men efter lektionen igår kände jag bara att min ridning hade gått ett steg tillbaka....och imorgon är det tävling. Jag ska i och för sig inte vara med och tävla, men jag ska rida två program...Känns inte alls bra just nu. Men jag får väl lida mig igenom det och hoppas på att vi kanske får ett galoppsprång i allafall. Men jag har gjort i ordning min kläder och imorgon ska jag till stallet tidigt och putsa och tvätta fina Lufsen, så snygga kan vi ju i allafall vara när dom får sig ett gott skratt över våra fruktansvärt dåliga rundor....

Insikt...

Insåg idag att jag inte är någon Therese Alshammar....Tog tillfället i akt idag då Felicia tränade att faktiskt också simma lite. Simmade i 30 minuter och det blev 800 meter sammanlagt, men vad trögt det gick. Jag simmade lite ryggsim, men det var verkligen inte min grej, så det blev lite bröstsimm....Men om jag försöker att simma 30 min varje vecka så kanske det går lättare för varje gång. Men medans jag simmade så funderade jag på hur mycket Felicia och dom faktistk simmar och två gånger i veckan och en timme varje gång och att dom faktiskt orkar....

Igår var det åter igen ridning med min måndagsgrupp. Vi hade vikarie då det återigen var ett dödsfall på Tokarp och jag förstår att både Lena och Myran var ledsna och att det var en tung dag för dem. Aldrig kul att förlora en kär vän.... Men vi hade Malin istället och vi hade markarbete med bommar och tre små hinder. Jätteskoj var det. Men jag var lite nervös eftersom jag skulle ha Figaro. Visst gick förra lektionen bra när vi hade dressyr, men förra gången vi hade markarbete gick det rent ut sagt åt skogen. Han var stressad då han inte fattade vad jag ville, vilket innebar att jag hade med mig det i bakhuvudet. Men Lina som red honom innan mig på honom och red dressyr hade gjort ett bra arbete. Men nu var det min tur. Uppvärmningen gick bra. Han lyssnade bra på mina hjälper och jag tänkte på förra lektionen jag hade honom på dressyren och försökte att ta med mig den positiva känslan. Jag försökte att hela tiden tänka på att ha en bra kontakt med honom. Och jag tror att jag lyckades. Men saken är den att jag hela tiden tänkte på att inte låta honom dra iväg (han är rätt het/pigg) och ibland kände jag att jag höll i honom för hårt. Men jag tror inte att jag gjorde det. Sen behövde jag hela tiden tänka på allt jag gjorde. Hela tiden. Måste faktistk ge mig en klapp på axeln och säga att det gick ju bra. Jag till och med galopperade där jag skulle och det var riktigt skoj att rida honom, vilket jag inte trodde för bara några veckor sedan. Så jag och Figaro kommer allt bättre överens. Just nu känns det som om min ridning går framåt =) Så vem vet jag kanske faktiskt kan inom en framtid i allafall, en nåbar framtid faktiskt, rida i en högre grupp, vilket jag har som mål i min planering... Jag måste bara skärpa till mig när det gäller uteritter. Jag måste släppa den spärren, vilket jag har gjort på mycket, men inte uteritter. SÅ SKÄRPNING SÄGER JAG BARA!!!! Visst jag vet att man inte ska tänka på det som inte fungerar, men det är ju uteritten som gör att jag inte kommer vidare i min ridning. Jag måste hitta ett sätt att släppa min rädsla och min spärr när det gäller uteritter....Hur ska jag göra?!?!!?

Figaro

Höst...fantastiska höst =) Tänk vilket fint väder vi hade idag. Dagen tillbringade jag trots det fina vädret hemma och pysslade lite och sen var jag ute och sprang med en kompis. Jag sprang nästan 5 km. Tänk vad jag orkar nu. Så snart ska jag pröva springa 1 mil. Men nu ska jag försöka att fokusera på dressyrtävlingen som är nästa helg. Jag ska vara med, fast utom tävlan på Lufsen, och starta i både LC och LB...Herregud. Nu måste jag träna program. Men har ni inget att göra på söndag så är ni så klart välkomna och kolla =)

Tera

ARG!!!

 

Just nu är jag ARG på mig själv för att jag håller på hela tiden och gör FEL!!! Jag vet ju vad jag ska göra och hur jag ska göra det, men sen blir det ändå fel och jag slarvar. Hoppningen idag gick egentligen bra, men jag slarvade med vägarna vilket innebar att stackars Mille inte visste var han skulle, vilket innebar att allting bara blev FEL! Så jag blev så irriterad på mig själv idag...MEN nya tag nästa hopplektion! Det positiva är att jag vet vad jag gjorde för fel och det negativa var att jag inte ändrade på det. Jag måste fokusera mer och jag måste få ordning på mina tyglar och samla ihop honom mer....En annan sak som är positivt är att jag trots att jag blev så ARG på mig själv så kändes det bra. Så nya tag nästa hopplektion =)

Kanelbullens dag!

Källa: ?

Idag är det kanelbullens dag! Finns det något mer fantastiskt än nybakade kanelbullar? Felicia blev lite besviken över att vi inte hade bakat några idag, men vi får väl försöka göra det till helgen. Men på jobbet idag blev vi bjudna på kanelbullar. Helt fantastiskt måste jag bara säga. MEN eftersom jag under några dagar hetsätit och jag sedan i onsdags skärpt till mig igen, så avstod jag från att äta en kanelbulle. Men vad sugen jag var.....

Jag vet inte vad det är för fel på mig. Jag har fått ett rejält återfall....Inget allvarligt egentligen, men jag har ju försökt att inte äta massa godis, chips och annat onyttigt. Jag har försökt att äta så lite kolhydrater som möjligt. Men i helgen och dagarna fram tills idag har bara gått utför. Men jag har tränat. Nu måste jag ta tag i mitt liv igen och se till så att jag inte får massa återfall. En gång i månaden får jag äta...så får det bli!! Eller vad tror ni????

Idag är jag ledig. Jättemysigt. Jag älskar verkligen att bara vara hemma. Dock har jag ägnat mig lite åt att städa, men är inte riktigt klar, men får fortsätta sen efter att jag har hämtat barnen. Tänk om man var rik och bara kunde vara hemma och gå och pilla och bli hemmafru?! Det skulle jag nog älska. Hitta på roliga saker med barnen, bara vara och inte känna massa stress för arbete och annat. Men tyvärr är livet inte så. Men man kan ju alltid drömma...

Källa: Sara vill fara

Ledig...

Imorgon är jag spontanledig för jag behöver fixa i ordning här hemma och jag känner bara att jag måste SOVA!!! Är så trött. Idag blev det tyvärr ingen ridning för mig, vilket jag tycker är synd, fast dom skulle rida ut, vilket var en av mina mål för hösten att inte missa någon uteritt, men jag jobbade till kl. 20, så det blev svårt att hinna. Men på fredag är det hoppning =)

Liseberg

Mobilbild

 

 Måste nog säga att jag tycker om Liseberg. I helgen ägnade vi en dag åt att vara där. Barnen tyckte att det var roligt och mitt gulliga gudbarn och hennes kompis var där också och umgicks lite med oss. Barnen bara avgudar dom två och tyckte att det var roligt att få åka alla möjliga karuseller med dom. Så nästa år kanske vi får bjuda med dom två så slipper jag lida mig igenom alla möjliga karuseller... Det är faktiskt ytterligare en sak som jag tycker illa om. Men vissa saker åker jag bara för att barnen vill ha med mig och för att dom inte får åka själv. Men jag är glad över att Jim tycker om att åka...

Mobilbild