Ibland finns det saker som jag bara inte kan släppa. Jag funderar och funderar och vänder saker ut och in tills jag varken vet vart början eller slutet är. Och det är en sak jag har funderat på och det är en sak som en kär vän sa till mig.
Saken är den att jag har väldigt, då menar jag VÄLDIGT starka tankar kring vissa saker, framför allt när det gäller rasism, våld och SD. Jag tycker inte om rasism, jag tycker inte om att någon utövar våld mot någon annan, oavsett om det är ett djur eller en annan människa och jag tycker definitivt inte om SD. Jag vet att det låter märkligt och jag vet att jag kanske inte har satt mig in i deras politik till hundra procent men det jag vet är att mycket av deras åsikter inte är ok. Jag vet också att jag tycker inte om personer som anser att en religion eller ett folkslag är fel. Och det är väl där jag har börjat att fundera. Min vän sa till mig vid ett tillfälle att jag var väldigt kategorisk och att bara för att en kompis eller någon man känner som röstat på SD behöver inte var konstig eller något "fel" på. Min kära vän frågade även om jag skulle säga upp bekantskapen med en vän om jag fick reda på om hon/han var SD anhängare? Jag vet faktiskt inte. Kanske, kanske inte. Men jag har väldigt svårt att förstå människor som bara ser att en folkgrupp gör fel. Visst nu tänker ni att jag gör precis samma sak. Jag slår ihop en "folkgrupp", SD anhängare. Men det är nog inte så att jag "hatar", tycker illa om alla SD anhängare, men jag har svårt att förstå hur de tänker. Jag har väldigt svårt att förstå hur de kan se att allting som händer är invandrarnas fel. Jag menar egentligen är det väl bara att gå till sig själv. Vad har jag för tankar och vad har jag för åsikter och hur vill jag att världen/samhället ska se ut?
Problemet med allt detta är att jag troligen har ett gäng vänner som jag umgås mycket med som är SD anhängare och jag känner mig väldigt kluven i detta. Jag känner en osäkerhet i deras sätt att vara och en stark osäkerhet i vad de egentligen tycker och tänker kring saker som jag anser är självklara. Så frågan är ska jag sluta umgås med dessa vänner, eller ska de få ha sina åsikter precis som jag har mina? Är det moraliskt rätt att tycka illa om en hel folkgrupp eller en hel religion? Är det rätt att säga att alla muslimer är si eller så, precis som att säga att alla svenskar är si eller så?
Nu tänker nog många att men hur är en miljöpartist eller en moderat osv? Visst de har sina brister och sina fel, men de förnekar inte förintelsen, de ser inte att det är invandrarna som tar jobben från det svenska folket, de försöker kanske förhoppningsvis lösa problemet i stället för att skylla i från sig. Visst det finns en arbetslöshet idag, men vems fel är det? Invandrarnas fel? Tror inte det....Problemet är väl egentligen i hela den här frågan att jag inte har brytt mig så mycket förrän jag började umgås med en annan vän som jag tycker väldigt mycket om. En rolig person som får mig att skratt och som jag tycker om att umgås med. Men som jag har insett har lite annorlunda åsikter än vad jag har. Är det då rätt att stänga ute den personen ur mitt liv och gå vidare?
