Äventyr...

Tanken idag var att jag skulle rida ut med Felicia. Felicia skulle rida Trym och jag skulle rida Jet. Jag tänkte att vi skulle rida den vägen som Maria visade mig. Men så blev inte fallet. Eric ville följa med och cykla. Jag vågade inte riktigt rida när han var med, så jag gick jämte med Jet och Felicia red på Trym. Först red vi bara en grusväg fram och tillbaka och sen beslutade vi oss för att rida en liten runda. Jag har blivit visade en skogsstig så att man kommer ut vid klubbstugan. Tänkte att vi kunde ta den så slapp vi rida hela vägen. Sagt och gjort. Vi traskade ut på en skogsväg och den blev smalare och smalare och geggigare och geggigare. Men vi fortsatte eftersom det inte var någon mening med att vända om. Eric välte med sin cykel flera gånger och tillslut bar jag hans cykel, hade Jet i ett grimskaft och Eric gåendes jämte och Felicia red bakom på Trym. Vi traskade på en bra stund i skogen men tillslut kom vi ut på grusvägen. Sen fick Eric cykla och Felicia fick trava lite. Alla vi mötte tyckte säkert att jag var en oansvarig mamma som inte hade koll på mina barn. Men det gick bra. Alla kom hem, ingen skadad och alla lyckliga över att vara hemma i stallet igen. Jag fick min motion i alla fall....

Planering för veckan är: Måndag : Ingen ridning...tror att Erika ska rida, Tisdag: Hoppträning, Onsdag: Vila, Torsdag: Uteritt och Fredag: Dressyrträning i paddocken. Tänkte även rida i paddocken Lördag och sen söndag får det bli vila. Vad tror ni? För mycket????

Trym

Trym

Idag var vi ute och red. Jag red på Trym idag, en fantastiskt fin fjording på 24 år. Saken var nämligen den att jag skulle se Erika, ägaren hoppa Jet, för att se hur hon reagerar och är när hon hoppar. Så Erika red Jet bort till paddocken där jag tränat en gång och jag red därför bort på Trym. Erika tyckte nog att jag kunde rida bort Jet och även rida henne hem. Men jag var nöjd med Trym. Hoppningen gick som en dans på rosor. Erika hoppade 90 cm- 1 m utan problem. Jet tyckte att det var jätteskoj. Men saken är den att Jet är en häst som tycker om att arbeta. Så nästa vecka ska vi försöka få till lite träningar. Jag ska ju träna på tisdag kväll, hoppning, och så hoppas jag att vi får till dressyrträning också under veckan. Framtidsplaner??? Funderar på att faktiskt försöka ut och tävla lite med henne under hösten och kanske inte bara på Tokarp..... Eller kanske ska träna riktigt mycket under hösten och försöka tävla till våren.... Nåja, nu ska vi iallafall få till en del träningar regelbundet så kanske det ger sig och blir naturligt vilka mål jag sätter upp till hösten...

Vilket härligt väder det blev nu på kvällen. Jag hade lovat att jag skulle upp och rida, vilket jag inte hade någon som helst lust med, men eftersom jag lovat så åkte jag upp en sväng. Var lite kluven över vad jag skulle göra. Rida i paddocken eller rida ut. I så fall, en lång eller kort runda. Men som sagt, lusten fanns inte riktigt där. Så det fick bli en kort runda. Jag var ute i 40 minuter. Rundan jag red är egentligen en skogsväg fram och tillbaka. Det är mestadels raksträcka, men det går bra att båda galoppera och trava där. Sen här om dagen var Felicia med och vi promenerade den vägen så då hittade jag en skogstig som jag utforskade idag. Den gick rakt ut i skogen och sen visste jag inte riktigt vart jag skulle så jag beslutade mig för att gå samma stig tillbaka. Det var bra för Jet. Hon fick lyfta på benen och vi red både uppför en backe och ner för backen. Sen blev det en del galopp och trav på skogsvägen. På vägen hem, när jag vände och skulle rida samma väg tillbaka var hon väldigt pigg och sprallig. Hon hoppade och studsade på samma ställe och ville bara iväg. Så vi galopperade en lite längre sträcka och idag lät jag henne galoppera på. Kanske inte jättelånga sträckor, men det blev bra. Hon var pigg idag. Igår fick hon vila efter våran träning. Och imorgon blir det också vila för henne. Det jag tycker är mest intressant är att jag VÅGAR. Jag rider ut själv och rider i alla gångarter. Även om hon hoppar och studsar, vilket hon gjorde idag vid några tillfällen så klarar jag av det. Jag rider hela tiden och jag blir inte rädd. Visst, när hon hoppar till utan att jag är beredd på det så blir jag givetvis rädd, eftersom det blir ett överraskningsmoment, men annars så blir jag inte rädd för att hon ska göra något eller för att hon har gjort något. förstår ni vad jag menar??? Nåja. På lördag ska jag få se Erika hoppa henne och det ska bli skoj =)

Mille...

Mille

 

Igår när jag läste på Myrans blogg anade jag det värsta. Dom hade varit hos veterinären med Mille och en häst till. Mille har varit halt sedan förra året någon gång. Mille hade inte blivit bättre utan sämre och idag var det ett faktum. Mille finns inte mer. Mille var en häst jag var lite rädd för....han såg väldigt snäll ut, men jag tyckte han verkade så stor och han verkade väldigt svår att rida. Så en dag stod det på tavlan att vi skulle rida trail och jag skulle ha Mille. Skeptisk som jag är för nya hästar kändes det inte så bra, men sagt och gjort. Jag red trail, barbacka på Mille. Jag vågade till och med trava lite. Men jag insåg att det inte skulle vara en häst för mig och jag fasade för den dagen jag skulle rida honom igen. Men det tog ett bra tag tills jag fick rida honom igen. Det var på min hoppspecial som jag började rida honom på "riktigt". Jag var fortfarande väldigt skeptisk till det eftersom jag sett andra rida honom, och det har både gått bra och dåligt. Så med min lilla erfarenhet av hoppning och min rädsla för hoppning kändes det inte så bra. MEN efter bara en eller kanske två gånger började jag att ÄLSKA att hoppa Mille. Visst, han var svår att rida och jag hade STORA problem, men han var snäll, hoppade på allt och lärde mig att inte vara rädd för att hoppa. Han var klippan i mitt liv. En trygg och stabil häst, som hade ett hjärta av guld. Även om jag inte gjorde rätt, så försökte han alltid att få det så rätt som möjligt. Så det är med stor sorg i mitt hjärta som jag nu måste säga farväl till honom och jag vet att han har fått leva ett bra liv på Tokarp med alla sina vänner, men att han nu får ett bra liv på stora gröna ängar med sina gamla vänner som tyvärr inte heller finns med oss. Att han nu får ett liv utan att ha ont. Men Mille kommer alltid vara en häst som jag kommer ihåg och som lärde mig att det inte är farligt att hoppa och som gav mig en säkerhet i hoppning som jag behövde just då. Ändå från det att han blev halt så har jag väntat och längtat tills jag skulle få rida honom igen. Tyvärr kommer det aldrig ske igen. Men mina tankar och min sorg går till Lena och Myran. Mille var en fantastisk häst med ett hjärta av guld. Mille kommer vara enormt saknad av mig.....

Kärlek

Jag måste faktiskt säga att jag tycker väldigt mycket om Jet och jag skulle bli väldigt ledsen om hon försvann ur mitt liv...Ja, jag har insett det...Ibörjan när jag red henne fattade jag inte vad jag hade gett mig in på. Var livrädd för hästen. Men nu, snart 8 månader senare har jag insett att det är en fantastisk häst. Väldigt speciell, men väldigt rolig att rida och jag har utvecklats eller utvecklats något enormt av att få rida henne. Idag vågade jag mig till och med på att hoppa lite små hinder....i och för sig för en tränare, men ändå. Jag var lite feg. Men starten på ridturen var ju kanske inte den bästa. För när vi red dit så rider vi ju förbi några små islandshästar och en av dem har fått ett föl som är jättefarlig! Helt otroligt att Jet kan bli så rädd för det lilla fölet. Men sagt och gjort. Hon blev riktigt rädd idag. I och för sig travade jag förbi, men trodde inte att hon skulle reagera, men det gjorde hon. Hon satte av i galopp, väldigt snabb galopp, och gjorde ett litet skutt. Så det var nära att jag ramlade av. Men jag gjorde inte det. Sen blev hon rädd för en ensam trana som gick övervägen. Då beslutade jag mig faktiskt för att sitta av och leda henne förbi. Kanske dumt? Men hon vägrade gå förbi så jag ledde henne förbi och sen hittade jag en sten jag kunde använda mig av för att sitta upp. Sen var jag framme. Hon var lite fjantig när vi kom till gårdsplanen, men det gick bra. Hon fick vänja sig vid folket runtomkring, för vi fick stå och vänta ett tag. Sen skulle jag värma upp riktigt i paddocken och när jag skulle galoppera blev hon rädd för något och tog värdens skutt och satte fart. Innan jag fick stopp på henne så var inte min balans den bästa. Men jag satt kvar. Sen var det dags att börja själva träningen. Vi "hoppade" väldigt små hinder, kanske 30 cm. Jet hade lite svårt att veta hur hon skulle göra. Kliva över eller hoppa. Så de flesta hinder klev vi över. Men jag travhoppade bara hindrena. Det enda hinder jag vågade galoppera över var ett kryss. Men ändå. Jag var där, jag testade och jag blev inte rädd, fast hon ibland tog väldiga språng. Men men, jag ska vara med på träningen någon mer gång och jag lär mig väl hennes steg och jag lär mig väl hur jag ska följa henne. Det är en väldigt skillnad att "hoppa" och rida henne jämfört med hästarna på Tokarp. Det är väldigt mycket häst och man måste verkligen rida henne korrekt för att det ska fungera. Men det är så skoj att rida henne...!! Men jag är nog inte någon hoppryttare, utan jag är nog mer dressyrryttare. Men jag kan hoppa lite små hinder men inget mer. Så nu måste jag hitta en bra dressyrtränare att träna för regelbundet! Något tips????

Tiara

Tiara

Tänk vad skoj....idag red jag Tiara på min hoppspecial. Jag red henne en del i början när jag började rida men även när jag började hoppa. Hoppningen på Tiara gick inte så bra, som jag minns det. Det var dåligt tempo, mycket halva konstiga steg innan ett hinder och hon stannade på vart och varannat hinder. Så när jag skulle rida henne idag tänkte jag TEMPO och jag tänkte att förhoppningsvis sitter jag kvar =) Och det gjorde jag. Hela lektionen. Jag hamnade framför sadeln en gång, men lyckades ta mig tillbaka till sadeln, då hon stannade framför ett hinder. Men det var helt mitt fel. Jag trodde hon skulle hoppa, men det gjorde hon inte så jag hamnade lite före henne, men samtidigt var jag tillräckligt stabil så att jag inte flög av. Men det var skoj att rida henne idag. Jag blev glatt överraskad och det gick superbra enligt min mening. Jag hade inga halvkonstiga steg innan hindret och hon tvekade inte en gång även om jag vid något tillfälle hamnade fel. Det visar ju bara hur mycket jag faktiskt har utvecklats sen jag red henne sist och det var fantastiskt kul att rida henne....Men jag tyckte att det var svårt att veta om jag hade rätt tempo och takt, för jag är ju van vid att rida stora hästar nu och som har ett bra eget tempo. Det roliga var väl att jag vågade driva på att få henne i ett bra tempo, vilket jag inte vågade riktigt sist jag red henne....Det är fantastiskt kul att rida hästar som det gått si så där med tidigare, för jag märker hur jag har utvecklats och att det har gått åt rätt håll...Men nu är det uppehåll på Tokarp så jag får ägna mig åt att rida Jet hela sommaren...Det ska bli skoj =)

 

Nu har jag äntligen fått tummen ur att fixa i ordning korten från fotograferingen jag hade den 6 juni. Jag förstår inte hur detta gick till....men jag brukar ALDRIG vara så sen med att fixa i ordning korten och skicka iväg dem. Men något hände och jag har inte fått iväg dem förrän nu. Men imorgon ligger dom på brevlådan och familjen får förhoppningsvis korten på tisdag. Hoppas verkligen att dom blir nöjda....

 

Syskonkärlek

Ny runda...

Idag blev det en uteritt med Maria, som står i ett stall en bit bort. När jag kom till stallet öste regnet ner och jag var lite skeptisk till en uteritt. Men precis lagom så slutade det att regna och det blev härligt väder. Så sagt och gjort red jag iväg. Jet höll på att krångla när jag skulle sitta upp. Det har hon ALDRIG gjort tidigare. Visst, så fort jag satt min fot i stigbygeln så går hon iväg, men det är inte så farligt. Men idag och igår vet jag inte riktigt vad hon pysslade med. Men hon hoppade och studsade lite. Men sagt och gjort red vi iväg. Men hela gångbanan bort var farlig. Så det blev väl en del frustande och tippande på tå och hoppande hit och dit. Eftersom jag har fått för mig att det blir bättre om jag pratar med henne så pratade jag massor och försäkrade henne om att det inte var farligt. Sen mötte vi Maria. Vi hade bestämt att rida en runda där hon står, för sist, i vintras, så red vi "min" runda och då var hennes häst lite löjlig, så vi skulle ta en runda han var säker på. Det var en liten trevlig runda. Vi red ut i skogen och det var nyttigt för Jet att få lyfta på hovarna lite och sen travade vi en bit tillbaka. Jet skötte sig jättebra, även om det blev en del hoppande och frustande även på denna rundan. Trots hennes hoppande och studsande så är det en jättetrevlig häst att rida. Jag satt och funderade när jag red tillbaka själv, och vi både travade och galopperade lite på vägen tillbaka, att jag faktiskt VÅGAR. Tänk, bara för ett år sedan. Då var jag livrädd. Helt skräckslagen så fort vi skulle rida ut. Vilket jag faktiskt inte är nu. Det intressanta är att jag blir inte alls rädd....I alla fall inte på samma sätt som jag blev innan....jag blir nog mer irriterad när hon hoppar och löjlar sig.  Så när jag tittar tillbaka på mina mål, så var ett av dem, att våga rida ut utan att vara rädd. Våga rida i samtliga gångarter...Så nu kanske jag ska sätta nya mål på Jet, nya mål i min dressyrgrupp och nya mål i min hoppgrupp????Ska nog klura lite på det....

Idag blåste det jättemycket när jag åkte upp för att rida. Först hade jag tänkt att jag skulle kanske rida en lite längre runda, vilket säkert skulle ha varit bra för Jet var jättepigg. Men bara jag lämnat gården så började hon löjla sig. Hon frustade och var rädd för olika saker. Men hon gjorde inte så mycket egentligen. Hon frustade mest och stannade och tittade på saker och ting och små tippade förbi allt som var hemskt och det var en del saker på vägen till paddocken. Det jag kan tycka är roligt är att vi varje gång vi rider till paddocken eller vi ska någonsnnanstans så rider vi genom samhället och hon är lika löjlig varje gång. När vi kom till paddocken så var hon lite hopping och studsig och tittig. Ridningen i paddocken gick väl så där. Hon var mer intresserad av hästarna som gick jämte paddocken och det lilla fölet som hoppade och studsade i hagen. Sen tror jag att hon tyckte att det var jobbig övning som vi gjorde i slutet. Jag galopperade några steg och sen saktade jag av till trav och bara efter några steg så skulle hon skritta. Sen skulle Jet gå i form och trampa under sig och sen gjorde vi om övningen. Jet var väl inte så nöjd med det utan försökte att komma undan genom att springa. Men vi avslutade när jag tyckte att det fungerade hyfsat bra. Inser att jag verkligen behöver träna regelbundet med henne för en tränare så att jag få lite ordning på henne...imorgon ska jag rida ut och hon ska få galoppera mycket :)

Alldelles för snäll..

Jag är nog trots vad mina barn tycker så är jag nog alldelles för snäll. Just nu står jag nere vid sjön och fryser. Det blåser och det är små kallt och det små regnar och jag är trots detta nere vid sjön. Felicias kompis ringde och frågade om hon inte ville följa med dom till sjön och bada. Problemet är att jag är lite mesig trots att Felicia är en fantastisk simmare, så får hon inte vara vid sjön själv. Så för att Felicia skulle få följa med så blev jag också tvungen att åka ner. Barnen säger hela tiden att det är jättevarmt men jag har svårt att tro det...jag hoppas att jag snart får åka hem...

Midsommar...

Igår var det midsommarafton och som vanligt firade vi midsommar med kusinvitamin och hennes familj. Skillnaden detta året var väl att det inte började regna förrän firandet uppe vid idrottsplatsen var över. Men då kom det en riktigt åskskur och det blåste och regnet bara öste ner. Men som vanligt åt jag alldelles för mycket både mat, godis och jordgubbar... Men barnen tyckte det var mysigt och njöt för fullt av midsommarfirandet som vanligt :)

Vänner....

Igår träffade jag min två allra bästa vänner....eller jag vet inte om jag kan kalla dom det, eller jo, det kan jag. Jag har inte träffat dem på flera år och egentligen inte pratat med dem heller, utan bara "pratat" med dem via FB. Men när jag för ett tag sen träffade en annan gammal vän, så insåg jag att Madde och Tina alltid kommer betyda mycket för mig och dom känner mig och tycker om mig trots mina fel och brister.... Kanske inte utan och innan, men vi har gått igenom så mycket. Allt från första kärleken till första fyllan...Ja, vi har gått igenom MASSOR! Så igår efter mycket om och men träffades vi igen och det var precis som "förr". Visst vi umgås inte med samma människor längre, vi lever helt olika liv, men ändå kände jag att när vi träffades så vet jag att om jag behöver dom så tror, eller jag vet, att dom kommer ställa upp. Jag har vänner på jobbet, som jag kan prata med saker om, jag har andra vänner som jag kan prata om barnen med och så har jag Madde och Tina, som jag i och för sig inte pratar med, men som jag tror finns där om jag behöver dom. Och det känns tryggt. Det känns skönt att veta, att ha den känslan att ha två vänner som vet allt om en men som ändå tycker om en....Jag hoppas dock att vi kommer träffas oftare, trots att vi är i olika faser i livet, lever olika liv, men tänk vad skoj vi ändå har när vi träffas =) Så tack för igår och tack för att ni finns <3

Mobilbild

Jag har hört och läst att det viktigaste för att få många läsare är att hålla sig till ETT ämne. Men varför? För min tanke med att starta denna blogg var att förmedla mina bilder och min vardag. Inte BARA skriva om min fotografering, inredning eller något annat. Utan jag vill förmedla MITT liv och MIN vardag. Så läs om ni vill eller strunta i det. Men jag tycker givetvis att det är roligt om många vill läsa mina tankar och funderingar... Nåja...Idag var det en super härlig dag. Solen sken och det var bara allmänt härlig dag! Eftersom det var så varmt idag så fick det bli en sen tur till stallet. Felicia ville följa med och hon hade med sig en kompis. Felicia red Trym och kompisen red Jet och jag gick jämte. Barnen ville trava lite på en skogsstig så jag fick springa lite jämte. Eftersom jag har noll kondition så insåg jag att det är väl bäst att börja träna igen. Men det var härligt att komma ut lite. Barnen var nöjda och glada och jag fick lite motion och blev halv om halvt uppäten.... Imorgon blir det till att fira lite midsommar och sen på lördag och söndag blir det ridning igen =)

Lite planering...

Egentligen vet jag inte hur intressant det är men jag har försökt när jag klippte gräset idag att planera lite. Jet behöver komma igång ordentligt så att hon kanske kan få lite muskler till hösten och vintern, då det är som tråkigast att rida. Så jag tänkte att jag ska försöka rida henne så mycket som möjligt. Inte bara i paddocken utan jag ska försöka undersöka lite andra vägar som jag har sett och som Erika (ägaren) har pekat på och sagt att dit in kan man rida...Kanske inte hittar så bra, men det spelar ingen roll. Jet behöver ut i skogen och traska. Det finns en skogstig som Erika har pekat på när vi ridit mot galopprundan. Ska faktiskt försöka att ta den någon dag. Sen blir det en del träning i paddocken och Myran har lite tid över så jag ska träna lite för henne. Ska bli super skoj. Så denna sommaren ska jag RIDA! Det känns lite annorlunda mot vad jag brukar göra =) Men lite tid ska jag ha för barnen och hitta på roliga saker på dagarna.....Ska även försöka få med mig min kamera ut till stallet och ta lite fina sommarkort på Jet och Trym =)

SEMESTER!!!!

Idag, äntligen är det dags för min semester!!! Jag ska i och för sig bara ha två veckor, skulle haft fyra och sen jobbat två veckor för att sen ha fyra veckor till. Men jag nallade lite på veckorna jag hade nu i början vilket resulterade i att jag börjar min semester i morgon istället....Men nu är jag TRÖTT och jag kommer väl sova de första dagarna...Eller kanske inte. Nåja, det ska bli skönt att bara slappa dom här två veckorna för att sen jobba två veckor och sen blir det fyra veckor till. Men det är inte lätt att jobba med att rädda världen. Men nu ska jag ta en liten paus från mitt räddande av världen och jag ska försöka att rädda mitt hem i stället. Just nu ser det ut som ett bombnedslag, så jag får väl ägna mina första dagar åt att städa ordentligt =)

Beslut...

...Måste faktiskt erkänna att sen vi tog beslut om att byta skola för Felicia så har jag haft ångest så fort jag tänkt på det. Men inte längre. Felicia vill byta skola för när hon gick på simkollot träffade hon en tjej som också ska börja på Engelska skolan och hon har några simkompisar som bara säger massa positiva saker om skolan. Så hon har faktiskt börjat se fram emot att gå i en annan skola och det känns skönt. Så nu när jag tänker på det så har jag inte lika mycket ångest, men fortfarande lite, med tanke på ovissheten och hur det ska gå. För här hemma i våran skola vet jag ju hur det är, hon känner lärarna, eleverna och rutinerna....Nu ska hon ut i stora vida världen, som jag inte ville utan jag ville ju egentligen ha henne här hemma i det lilla...Men men...nu ska vi ha sommarlov snart och det ska bli skönt. Så får vi ha ångest i augusti i stället =)

Now or never...

Nu gäller det...jag vet att jag har skrivit det innan. Men nu gäller det !! Det är NU eller ALDRIG!!!! Den 1 september avslöjar jag vad det gäller...men ni kan säkert gissa, eftersom jag har skrivit om det MASSOR av gånger innan =)

Oj oj oj....

Lufsen

...vad jag ligger efter med allt. Städningen, tvätten och redigering av fotograferingen jag gjorde förra veckan på nationaldagen. Jag fattar inte hur detta gick till. Oftast brukar jag vara snabb med att skicka iväg korten men något hände. Kanske är det så att jag har jobbat alldelles för mycket den senaste tiden eller har jag bara latat till mig? Nåja, jag var och fotade fantastiskt duktiga ryttare i helgen och deras hästar. Så skoj. Det var ett träningsläger över helgen på Tokarp och jag fick äran att återigen fota. Hoppas att dom blir nöjda när dom får fotona....

Kul!!!!

Idag var det måndagsridning och vi red gymkhana. Jag måste erkänna att jag var lite skeptisk till detta för sist jag red det så var det massor upp och ner på en häst och alla hade samma häst. Men när jag kom till stallet idag så skulle alla ha var sin häst och jag fick rida Skuggan idag igen. Vi skulle rida barbacka. Vi hade en lagtävling och skulle utföra olika moment. Så kul!!! Det mest fantastiska var att alla (tror jag iallafall) pressade sina gränser tre steg längre. Jag gjorde iallafall det. Jag galopperade barbacka utan att tänka och jag hoppade ett litet hinder, kanske 30-40 cm högt max, barbacka på Skuggan som jag aldrig trodde att jag skulle göra. Det var så kul!!! Så nu när jag kom hem funderade jag över om mitt beslut verkligen var ett klokt beslut... Kanske ska ändra mig?!! Det är en otroligt trevlig grupp vi rider i så kanske ska ta det en vända till för jag tror, eller jag vet att jag kommer sakna att rida en "vanlig" grupp och det positiva är att jag får chansen att rida fler olika hästar som säkert utvecklar mig på ett otroligt positivt sätt.... Men ett stort tack till Myran som gjorde en fantastiskt kul lektion idag...

Ny häst....

...eller kanske inte riktigt. För flera flera månader sen när jag var lite nere och kände att det där med Jet inte riktigt funkade så fick jag nys om en häst, en nordsvensk. Jag skulle komma och provrida men sen hörde jag inget och jag började få kläm på Jet och insåg vilken fantastisk häst det faktiskt är. Så helt plötsligt, som en blixt från blå himmel hörde hon med nordsvensken av sig igen...och nyfiken som jag var tänkte jag att varför inte. Kan ju alltid åka och provrida. Sagt och gjort gjorde jag det idag. En jättefin nordsvensk som heter Caramell. Lite envis och tydligen väldigt stark så hon rider på ett skarpt bett och har två par tyglar och dom understa kallar hon nödbroms. Nåja vi red bort till en paddock och de gick jättebra i traven. Lite stel och lite springig när hon inte ville göra som jag tyckte. Sen skulle vi pröva galoppera. Ägaren sa att jag skulle forma henne och samla henne innan jag fattade galopp. Sagt och gjort. Men det blev ingen galopp bara massa bockningar. Så det var väldigt nära att jag flög av. Men skam den som ger sig. Jag försökte igen. Ägaren sa att det vore bra om jag fattade galopp i ett hörn så hade hon ingenstans att springa iväg. Så jag försökte igen, men var mer förberedd på att hon faktiskt kanske bockade, vilket hon också gjorde varje gång jag försökte fatta galopp. Men eftersom jag var förberedd så arbetade jag henne mer och hon fick aldrig chansen att få några riktiga bockningar. Ägarens kommentar var "så har hon aldrig gjort innan"... Trevlig häst, men Jet är roligare och finare och bättre på många sätt. Myrans kommentar finns med i mitt bakhuvud. Att Jet är en bra häst och jag ska hålla fast vid henne. Nu ska jag ju försöka att börja hoppträna när hon blir frisk.... Längtar tills jag får rida henne igen :)

Wilma

Idag var jag med en gammal ridkompis där hon rider. Jag fick rida en stabil och jättetrevlig nordsvensk vid namn Wilma. Så fin och så pigg och alert och ville gärna gå framåt och det var jätteroligt. Vi red en lång runda med några långa backar som dom tydligen brukade galoppera uppför. Det roligaste var att båda hästarna började tagga precis i början av backen och dom galopperade verkligen i racerfart och sen efter lite mer än halva backen blev dom trötta och saktade ner farten och sen flåsade dom och var jättetrötta. Sen vid nästa backa så gjorde dom likadant. Så roligt! Sista backen som var lång blev det ingen riktig galopp för det var några små barn som var ute och red på sina små ponnysar så vi fick skritta nästan hela backen men sen... Kände man riktigt när dom började tagga och nästan stod och stampade på stället och sen var det fullt fart på dem.... Jättekul! Analys på detta är att jag vågade galoppera i fullfart och på en vilt främmande häst och det var jätteskoj... Tänk att jag vågade. Så nu ska jag så fort Jet blir bra... Hon gick lite orent efter att ha tappat en sko häromdagen...men då ska jag rida galoppbanan själv och galoppera massor... För nu vågar jag...

Beslut.....massor av beslut...

Under våren är det mycket som har hängt i luften. Vilken skola ska Felicia gå på? Hur ska jag göra med min ridning?? Vad vill jag göra till hösten osv osv...Men nu känns det lite bättre. Felicia är inställd på att byta skola, vilket känns helt ok. Visst det blir en del extra körande, det blir kanske lite puzzel med lämning och hämtning, men jag har insett att jag kan inte hålla på att jobba över så mycket som jag gjort tidigare. Det kanske faktiskt är så att jag ska gå när det är dags att sluta och inte sitta längre än nödvändigt. Kanske inte ska vara så snäll...

Sen gäller det min ridning. Jag sa upp platsen, eller rättade sagt en av mina platser på Tokarp. Jag har varit lite missnöjd, nja kanske inte missnöjd, för jag har tyckt det var roligt när jag väl var där, men jag har inte riktigt haft tid och jag har känt att det vi har gjort på dom lektionerna har kanske inte varit någon utmaning...Så efter mycket om och men så sa jag upp min måndagsgruppslektion. Känns bra, men samtidigt ledsamt. Men jag tänker så här, att om jag ändrar mig så kanske jag kan komma tillbaka. Men jag ska ju fortsätta rida Jet och fortsätta på fredagarna. För egentligen behöver jag bli modigare på mycket och det tänker jag att måndagsgruppen har lärt mig, men det lär ju även mina fredagsgrupper mig. Men jag arbetar på det och det går sakta men säkert och jag får fortsätta arbeta på det med Jet. Och jag har ju faktiskt hittat en hopptränare för Jet också. Även om jag inte har varit med någon gång än...Hoppas och håller tummarna på att hon har fått en sko till på tisdag för då kan jag vara med på en hoppträning. Annars åker jag bort och tittar nu när jag vet vart det är =)

Nationaldagen....

Jag började mitt firande av nationaldagen med en fotografering av en familj. Jättekul och det roligaste var att det blev massor av kort och massor av bra kort. Ska försöka få tid i helgen att kolla igenom dem och redigera de kort jag tyckte blev bäst. Nu var det ett tag sen jag fotade, men vad skoj det var och det var så härligt väder också, vilket gjorde sitt....Barnen jag fotograferade hade massor av spring i benen och lite busiga. Men ack så charmiga =)

Skolavslutning...

Idag hade vi skolavslutning och det var Erics första skolavslutning. Innan har han ju bara varit med och suckat och tyckt det var lite tråkigt och titta på Felicia, men idag skulle han vara med och sjunga, sitta bland dom andra barnen och gå i ett fint led från skolan ner till kyrkan. Eric räknade timmarna tills det var avslutning när jag hade hämtat honom...Som vanligt var det alldelles för mycket folk i en alldelles för liten kyrka, men det var fint. Men som sagt var, detta var Felicias sista avslutning med sina kompisar och till hösten börjar nya äventyr för henne och det är med lite sorg i hjärtat som jag tänker på det. Men jag hinner nog ändra mig hundra gånger till =)
Så nu väntar ett långt sommarlov, 11 veckor tror jag att det blev sammanlagt. Felicia ska på simkollo första veckan och Eric får gå på Fritids. Sen åker dom till kusinvitamin två dagar och sen veckan efter midsommar är det Cirkusskola för båda barnen. Och givetvis ska vi till Stockholm och roa oss kungligt =) Så lite kul händer det i alla fall på sommarlovet......

Modig???

Igår var det ridning i måndagsgruppen.....Vi skulle rida bort till ängen och rida lite där. Jättemysigt, men samtidigt är det lite läskigt, för hästarna blir alltid lite piggare, lite "gladare" och lite spralligare. När jag kom till stallet så stod inte mitt namn med och det var inga hästar som jag hade ridit innan som stod med, förutom Figaro och det stod att vi skulle rida barbacka. Men det var bara en som kom av dom som stod med på tavlan. Så jag önskade Skuggan, den minst läskiga av alla dom andra hästarna....Eller kanske inte....Det var lite pest eller kolera. Men sagt och gjort. Upp på Skuggan barbacka och rida iväg. Vägen dit var inga problem. Jag var inte något nervös eller rädd som jag har varit tidigare. Sen på ängen red jag mycket volter, travade lite och gick väl inte allt för långt ner på ängen. Sen skulle dom som ville få galoppera på ängen. Längst ner skulle dom börja trava och sen galoppera uppför den lilla backen. Jag ville inte, eftersom Skuggan kan vara lite lurig och bocka och hitta på lite bus. Jag kände även att jag inte litade riktigt på honom, så jag fortsatte att trava runt. Men precis innan vi skulle gå hem, så ville jag ta något galoppsteg i alla fall. Så sagt och gjort. Jag fick hjälp av Karro, våran ridlärare vi hade och hon sa hur jag skulle tänka och hur jag på bästa sätt skulle förbereda honom på galoppen. Och några galoppsprång/steg tog jag allt. Riktigt kul var det...Så lite stolt kände jag mig allt när vi skrittade tillbaka hem.

TEDDY!!!

Myran

När vi kom till stallet idag så hade Teddy blivit dålig under natten och senare under tävlingen var tvungen att avlivas. Teddy blev 27 år gammal. Under det senaste året har många eller några stycken hästar hos Lena på grund av ålder och sjukdom behövt avlivas, men Teddy har en speciell plats i mitt hjärta. Han var en av dom första hästarna jag red på Tokarp när jag började där. Jag minns det så väl. Jag hade bestämt mig för att börja rida och jag var rädd, eftersom jag hade slutat rida på grund av att jag hade skadat mig ett antal år tidigare. Men Felicia red och jag saknade det. Så första hästen jag red var Legat. Gick inte bra. Sen red jag Faramir, gick inte heller bra. Sen fick jag rida Teddy. Trots att jag var rädd och hade ledare så gick det bra. Han var trygg och stabil och hade ett fantastiskt stort hjärta som accepterade och förstod min rädsla och tog det försiktigt med mig. Trots att han under uteritter visad att han ville bestämma genom att inte gå där dom andra hästarna gick eller att försöka gå hem igen, så gjorde han aldrig något elakt. Han bara stannade eller vände. Men han stack aldrig eller gjorde något annat som kunde skrämma mig. Han var också den häst som gjorde mig lite mer säker på min ridning, jag lärde mig galoppera igen, hoppa och rida barbacka utan att vara rädd. Han stod ut med mina misstag och de fel jag gjorde. Men idag så finns han inte mer. Redan i höstas när hans bästa kompis Loppan försvann från oss så förstod man att snart är det Teddys tur och redan då fick jag en klump i halsen, men han klarade vintern och han fick vara med oss ytterligare en tid. Han fick gå och åldras i en hage och bara njuta av tillvaron.

Teddy var en fantastisk häst som kommer att vara saknad av många. Nu är han hos sin kompis Loppan igen och får beta på dom gröna ängarna och galoppera och busa med alla andra vänner han hade på Tokarp. Men Teddy kommer alltid att finnas i mitt hjärta och i mitt minne för han lärde mig så mycket....

Teddy har precis som dom andra hästarna fått ett fantastiskt liv hos Lena och Myran, så mina tankar går givetvis till dem idag och denna ledsamma dag....

Dressyr debut...

Idag hade Jet och jag dressyrdebut och den gick väl sisådär...Jag startade i LC och LB. Framridningen gick faktiskt hyfsat bra, men inte jättebra. Hon var lite spänd och lite nyfiken på saker som fanns runt omkring. Men hon slappnade av och vi övade på några halter som gick fantastiskt. Sen väl inne i manegen så blev hon spänd. Jag tänkte på vad Myran sagt och jag galopperade lite, men inte jättemycket för det hann jag inte. Det positiva på framridningen var att jag hade gott om tid. Vi var i stallet kl. 7 och då var både Erika Ö och Erika B, ägaren, på plats och hade börjat borsta och fixa med henne. Så jag behövde bara mocka och tänka på mitt. Sen kom Elin och hämtade oss kl. 8 och sen bar det iväg. Så vi var ute i god tid och det var skönt. Jag hade ju hoppats att Elin skulle hjälpa mig på framridningen, men hon fick ett infall och ville också vara med och tävla så hon åkte och hämtade Magic. Nåja, inne på banan var hon spänd och springig. Så jag hade fullt upp med att ha kolla på vägarna, som blev väldigt vingliga och inte alls så bra. När vi skulle trava tog hon några galoppsteg. Men det positiva var i alla fall att hon bjöd framåt. Kanske inte gick i rätt form, men hon var lite piggelin. Sen var det dags för LB...den gick faktiskt bättre. Jag tyckte inte alls att hon var lika spänd, men kanske inte superavslappnad. Men det gick bra i alla fall. Jag är mer nöjd med LB, men domaren tyckte hon var för spänd. Så på alla ställen står det SPÄND. Tyckte nog att hon kunde säga något mer, typ "Lite spänd häst, men fina serpentiner" eller "Fin volt" men icke. Bara att hon var spänd. Men LB var jag faktiskt mer nöjd med och tyckte hon lyssnade lite mer. Men det var en domare jag aldrig hade ridit för innan, så det blev ju lite nytt. Hoppas att dom har programridning till hösten då ska jag nog vara med på Jet....så till hösten får det blir lite mer starter med henne. Jag ser detta som en övning och vi genomförde det och det blev som det blev. Men träning ger färdighet. Så nu ska jag arbeta på varje moment för sig och inte tänka så mycket på själva programmet. Så i veckan får det bli lite ridning i paddocken och kanske en uteritt...Får tänka lite. Det roligaste med hela dagen var i alla fall att jag hade ett helt "stall" med folk med mig. En som fotade och skötte hästen, en som filmade och hjälpte till att lasta och ta hand om hästen och en som körde =) Det kallar jag lyx. Så tack snälla Elin, Erika och Erika!

Planering...

Nu måste jag fundera på hur jag ska lägga upp min dag idag och min dag imorgon. För i morgon smäller det. Jag blir som sagt var bara nervös när jag tänker på det så jag försöker att inte tänka så mycket. Tanken idag är i alla fall att åka upp till stallet någon gång efter kl. 17 och hoppas att det har blivit lite svalare. Tänkte kanske bara skritta ut lite för att se hur hon känns....kanske ta en galopp i paddocken. Vi får se. Men annars inget ansträngande alls för henne. Sen blir det att putsa sadel och träns, tvätta min tröja och putsa skor och få i ordning på allt jag måste ha med mig. Sen på söndag är det bara att se till att komma upp tidigt för att lasta henne och köra iväg. Elin tyckte att det var bra att komma iväg så tidigt som möjligt och vara ute i god tid i stället för att stressa. Håller helt med henne. För även om vi ska träffas tidigt i stallet, så kanske hon inte går in i transporten så det kanske tar tid. Sen tänker jag också att det är bra om hon får vänja sig lite vid miljön på Tokarp innan vi rider och innan vi börjar värma upp...Eller?!?! Tänker jag fel? Men min förhoppning är i alla fall att jag ska överleva detta och kanske få blodad tand att vara med på alla tävlingar på Tokarp till hösten?!?!?!