Nu har jag bestämt mig!

Med lite sorg har jag faktiskt bestämt mig för att sluta fotografera. Eller sluta och sluta, men jag ska inte längre fotografera andra. Jag tycker det är roligt och jag älskar verkligen att fotografera men jag har bestämt mig att inte göra det mer. Mina barn och allt som rör mitt liv kommer jag fortsätta att fotografera. Men jag kommer sluta ta uppdrag. Jag hinner inte, fast jag efter mycket om och men ska byta arbeta så känner jag nu att det är alldeles för mycket tid som går åt för min fotografering. Jag hoppas givetvis att jag har lyckats glädja massor av folk. Vem vet jag kanske ändrat mig, men just nu har jag en annan tanke och ett annat mål i livet.... 

Att vara eller icke vara....

Jag måste faktiskt säga att jag är väldigt glad över att jag inte är 12 år och måste gå igenom allt som händer i kroppen och allt som händer med de sociala spelen som är runt kompisar. Ena dagen bästa kompisar och andra dagen ovänner. Det måste vara jobbigt. Jag vet inte hur mycket jag ska lägga mig och hur mycket jag ska låta dem sköta sig själva. Felicia är mitt uppe i en jobbig period där allt misstolkas, vänner blir ovänner och blir arga på henne när hon gör något. Självklart har hon nog en del i vad som sker men ibland kan jag känna att det räcker med det lilla för att någon ska bli arg. Det måste vara otroligt jobbigt och dessutom kan jag tycka att det är otroligt jobbigt för oss runt omkring som hela tiden hör och ser hur dom är mot varandra. Fast det kanske är så dom lär sig??? Ibland kan jag tänka att dom får ordna upp det själva och ibland funderar jag på om jag ska lägga mig i....

Jag tror dock på att barnen ska försöka reda ut mycket själva. Visst pratar jag med henne och med Eric om hur man ska vara mot en annan människa men ska jag som mamma lägga mig i minsta konflikt? Ringa till andra mammor och berätta hur deras barn är? Eller ska jag låta dom sköta det själva??? Just nu låter jag barnen lösa det själva för någonstans tror jag att dom lär sig mer på det.... Eller så har jag fel och är bara bekväm ....

Fascinerande....

Idag ägnade jag hela dagen åt att uträtta ärenden och insåg att mina fördommar (vissa av dem visade sig vara sanna) faktiskt stämde. Jag vill absolut inte göra folk (troligen mestadels kvinnor) upprörda då jag absolut inte är någon kvinnokämpe eller tycker att allting ska vara så jämställt som möjligt. Jag tycker att det ska vara lika lön för lika yrke sen försvinner nog min jämställdhetsprincip... Jag kanske framstår som en person som tycker att allting ska vara så jämställt som möjligt men jag är nog väldigt kategoriserade emellan åt. Vissa saker är jag nog mer noga med ska var jämställt än andra... Lite vad jag känner för stunden 

Något jag däremot tycker om är att försöka lösa saker och ting själv. Ska ett däck bytas gör jag det, ska mat lagas gör jag det om jag måste. Förstå vad jag menar. Jag bryr mig nog inte om att bara för att jag lagade mat idag ska mannen i hushållet laga mat nästa dag. Ni fattar vad jag menar :)

Men något som slog mig idag när jag skulle fixa ett däck som var punktering på var att är man lite charmig, spelar lite "dum" så fick man saker och ting gjorda. Visst ska man vara trevlig men det slog mig också att när jag "spelade" lite "dum" så blev jag också tagen som "dum". Fick dumma motfrågor! Jag vet inte vad som är bäst... Att spela lite "dum blondin" eller faktiskt bli tagen på allvar och kanske inte få saker gjorda lika snabbt. Fast jag fick mitt däck lagat och jag kanske gjorde den killes dag lite bättre?!?! Nåja kalla det vad ni vill, kvinnlig list, "dum blondin" eller att män är korkade som låter sig "luras". Jag vet inte. Samtidigt som jag faktiskt gör så inser jag hur korkat det är och hur störande det är att man kan få fler saker utförda av någon annan (män) bara för att man är kvinna och spelar lite korkad....

Vår!!!!

Egentligen hade jag ju tänkt att lägga ner denna bloggen och bara försöka ägna mig åt andra saker. För det har visat sig att saker jag skrivit här har missuppfattats, folk har tagit åt sig och folk har tyckt och tänkt om det jag skrivit. Men även om jag inte skriver så ofta i denna bloggen så känns det som detta har blivit en blogg där jag kan skriva av mig lite ibland och det är skönt... 

Just nu måste jag säga att jag har fattat ett beslut, kanske inte det jag trodde att jag skulle fatta från början men nya vägar öppnade sig och jag ska överge mitt jobb och börja på ett nytt innan sommaren. Lite skrämmande är det allt. Det är i och för sig ett "ny gammalt" jobb som innebär att jag vet hur jag gör det, men jag har aldrig gjort det på heltid utan endast lite extra. Så nu ska jag göra det på heltid och massa tankar far runt i mitt huvud. Jag tror, eller rättade sagt hoppas att det blir bra. Jag tänker att jag kommer vara en bättre mamma nu och faktiskt kanske jag kan göra lite mer vad jag vill....