fredag 18 september 2015

Trött

Jag förstår inte hur jag alltid kan vara så trött. Visst jag jobbat oregelbundet vilket innebär att min sömn blir rubbad till viss del men jag trodde någonstans att jag kanske skulle vara mindre trött men jag är precis lika trött på fredagen som jag var när jag jobbade på dagen. Men jag kanske ska försöka att inte fylls varje dag med massor av saker. Idag till exempel så åkte jag in till stan för att lämna Felicia, jag åt frukost med en fd kollega och sen lite lunch med några andra fd kollegor och sen fixade jag lite grejer på stanoch sen åkte jag och hämtade Felicia från skolan. Och så hade helt plötsligt nästa hela dagen gått. Ingen vila och igen ro här inte... Kanske dax att börja fundera lite kring vad jag fyller mitt liv med...eller rättade sagt mina dagar med :)

lördag 12 september 2015

Fundersam

 Jag vet vilka brister jag har som mamma och jag vet att jag ibland kanske framhäver mina barn som väldigt smarta, duktiga och helt klart bäst, för det är dom i mina ögon. Men jag vet också att mina barn kan och gör massa dumma saker och jag vet också vad dom behöver fortsätta att utveckla för att bli bättre. MEN ibland kan jag inte låta bli att överdriva när det gäller barnens prestation, absolut inte när det gäller bland vissa föräldrar i min närhet. För när barnen har olika aktiviteter träffar man på olika föräldrar. Endel föräldrar ser bara hur bra deras barn är och att oavsett hur lite eller hur mycket dom tränar så är dom bäst. Eller att deras barn klarar precis allt! När jag träffar sådana föräldrar kan jag inte låta bli att bli ännu värre! Jag vet att det är fel men jag kan inte låta bli. Jag kan inte heller låta bli att inte bli irriterad. För visst förstår jag att man som förälder vill sitt barn bäst och man vill att ens egna barn ska vara bäst hela tiden. Tyvärr kanske man som förälder någon gång ska inse att ens egna barn kanske inte är bäst i allt?!?

tisdag 8 september 2015

Här om dagen var jag med i Erics klass för att se hur det var. Lite nyfiken var jag allt att se hur den nya läraren var då jag fått information om att det kanske var lite stökigt i klassen. Det jag blev mest förvånad över var nog hur hattigt det var. Fem minuter läsning, fem minuter en annan sak och så vidare. Så var det nog hela tiden. Sen förstår jag inte varför skolan har tagit bort dom hedliga bänkarna där dom har sin saker i stället för att ha små lådor dit dom måste gå och hämta sina saker. För varje gång barnen gick och hämtade sina saker så blev det lite prat, lite skoj och skratt, vilket  blev ett litet störande moment för barnen och det tog tid för dom att ta sig tillbaka till sima bänkar. Jag blev förvånad över att barnen överhuvudtaget kunde arbeta i det sorlet som hela tiden var i klassen. Det var ingen som egentligen gapade eller störde speciellt mycket men det var ändå väldigt mycket små prat hela tiden. Men jag antar att det är så i dagens klassrum. Nåja jag får nog ta mig dit någon mer gång för att se om det blivit bättre eller sämre... 

fredag 4 september 2015

Fortfarande sjuk.....

Jag vet att jag antagligen är en fruktansvärd människa som tycker synd om mig själv för att jag är sjuk just nu när så många människor lider på Medelhavet och på flykt. Men jag måste faktiskt få berätta detta, för jag har insett, egentligen för längesen men nu är det nog mer påtagligt eftersom jag också har analyserat detta. Jag är glad över att jag inte har något missbruksbeteende (förutom när det kommer till mat, godis och andra onyttigheter ;) ) för varje gång jag är sjuk konsumerar jag Ipren eller alvedon. Kanske inte är så farligt, men när jag har analyserat detta så har jag kommit fram till att jag skulle aldrig missbruka narkotika eftersom jag inte tycker om sprutor och jag röker inte. Jag skulle inte heller missbruka alkohol för jag tycker inte om att bli snurrig. Men jag är helt säker på att jag skulle kunna missbruka tabletter av olika slag. För jag tar alltid två Ipren/alvedon oavsett om jag har feber, ont i huvudet eller allmänt ont i kroppen. Jag vet att det inte ger bättre effekt med två men för mig blir det bättre. Som när jag opererade bort min första visdomstand då fick jag starka värktabletter. Jag åt max antal tabletter per dag under max antal dagar! Sen fick jag i och för sig ljuga lite för min läkare när jag opererade bort min andra visdomstand då han utgick från att jag hade massor av tabletter kvar, vilket jag inte hade. Sån tur är väl att jag är för feg för att konsumera mer än man får per dag av de olika värktabletterna jag har ätit och jag har nog för stort kontrollbehov för att börja missbruka tabletter. Men OM jag skulle börja missbruka så vet jag att det är tabletter. Och tyvärr är det nog det den vanligaste och den mest dolda missbruket som finns....

onsdag 2 september 2015

Sjuk!!!!

Precis när jag kommit igång med min träning håller jag på att bli förkyld! Jag hatar att vara förkyld och jag hatar att inte kunna köra på för fullt.... Men så är det väl när alla barnen börjar skolan och träffar alla kompisar igen..... Men nu får jag försöka att kurera mig för att jag ska kunna springa milen om två veckor....

fredag 28 augusti 2015

Träning...

Jag har insett att det endast är lite mer än 19 dagar tills jag ska springa 1 mil. Jag har knappt börjat träna så jag måste nog börja snart... Eller jag har börjat lite men jag har dött varje gång också. Och jag har bara sprungit kortare sträckor och bara intervaller. Kanske ska försöka att springa 1 mil några gånger nästa vecka.. Eller i allafall en gång nästa vecka för att veta hur långt det är...tänk om jag dör på kuppen? Dessutom blir jag tant samma dag som jag ska springa milen. Så det blir dubbelt så jobbigt för mig....


tisdag 25 augusti 2015

Medmänniskor

Jag har träffat många olika typer av människor under tiden jag arbetade med att rädda världen under dagtid. Endel personer som jag träffade har jag väl funderat över hur dom tänkte, endel personer förstår jag mig inte  alls på och endel personer är genuina och vill verkligen göra en förändring. Här om dagen när jag som vanligt arbetade med att rädda världen, fast under kvällar och nätter, så hände något som innebar att jag var tvungen att tänka utanför boxen tillsammans med min kollega. Klockan 22 var det inte så lätt att tänka utanför boxen måste jag säga. Vi funderade och funderade eftersom dom människorna vi hade med att göra inte visade någon som helst medmänsklighet eller någon vilja mad att hjälpa till. Efter en del diskussioner fram och tillbaka med de som jobbat dagtid och som egentligen var mer insatta i själva situationen så kontaktade vi ett företag som också arbetade med att rädda världen. Ett företag som jag tidigare samarbetat med och som jag anser är ett bra företag på det specifika området som de arbetar inom. Vi ringde dom och bad om hjälp. Ägaren ville fundera lite och efter fem minuter fick vi ett ja. Företaget lovade att hjälpa oss att fortsätta rädda världen trots att det var mitt i natten, bara för att man inte kan lämna någon att mer eller mindre dö. Jag är som oerhört tacksam att dessa människor finns, att dessa människor faktiskt ser att hjälper man till så kan världen räddas och det finns en chans att medmänskligheten överlever. Så jag måste bara få säga att jag beundrar dessa människor som offrar mycket bara för att försöka göra världen en bättre plats för alla. Jag hoppas att alla förstår och vill hjälpa till att rädda världen oavsett om det är stora eller små insatser....

Summering av campinglivet...

Nu har vi varit hemma sen i söndags och jag har fått lite distans till campinglivet. Så vad kom jag fram till???
Om man gör en lite för-och nackdelarlista så om man tar fördelarna så:
Jag blev inte styck-/yxmördad. Låter som en fix ide hos mig men har ni inte sett några skräckfilmer eller liknande? Och hur många av dem utspelar sig inte med folk som tältar?
Vi fick mycket frisk luft och njuta av naturen på ett helt magiskt sätt.
Vi fick umgås utan massa iPhones, Ipads mm.
Vi fick mycket sol.
Vi fick en trevlig och rätt så billig semester.

Nackdelarna var:
Höll på att bli uppäten av alla mygg com knott.
Inget privatliv. Det vill säga man delade toalett, dusch, kök, ja faktiskt allt. Samtalen kunde vem som helst lyssna på osv.
Lite sömn.
Risk för att faktiskt bli styck-/yxmördad.

Men trots allt var helheten ok. Så vem vet vi kanske gör om det....

lördag 22 augusti 2015

Camping del 2

Japp jag överlevde första natten i tältet förutom att jag frös halva natten, vaknade så fort jag vände mig om samt låg i en nedförsbacke. Men förutom det så överlevde jag både insekter och styckmördare. Så egentligen kan man säga att första natten var en bra natt. Men vem säger att man överlever natten till imorgon? 





fredag 21 augusti 2015

Camping...

Idag gör jag något jag aldrig trodde att jag skulle göra, någonsin igen, jag är och campar med familjen. Jag sover inte i husvagn utan jag ligger på en madrass i ett tält och saken är den att jag verkligen hatar att tälta! Jag har tältat massor när jag var yngre för det var det enda som vi hade råd med när vi ville vara vid kusten, men oftast slutade det i något slags mardrömsscenario iform av alldeles för lite sömn, ett regnigt tält eller annat. Så jag lovade mig själv när jag blev lite äldre och förståndigare att jag ska aldrig mer tälta utan jag ska bo bekvämt. Men barnen tycker det är skoj och barnen har tjatat hela sommaren om att få åka och tälta. Eftersom båten vi skulle sova i inte var ledig i helgen så fick det bli tält! 

Jag lägger just nu och funderar över om jag kommer överleva helgen eller om det är så att jag kommer bli styckmördad... För saken är den att jag ligger längst ut mot väggen som är mot utsidan så om det kommer en styckmördad och sätter en kniv i väggen på utsidan så är jag rökt. Inte skoj...trots att det finns risk att bli styckmördad så måste jag ändå säga att jag älskar verkligen västkusten och närheten till havet och den känslan av frihet som ett gav innebär...så nu säger jag godnatt och hoppas att jag överlever natten ;)


torsdag 20 augusti 2015

Saknad ?

Idag var jag och åt lunch med några gamla kollegor. Väldigt trevligt och mysigt och lite tråkigt var det allt att inte åka med dom tillbaka till kontoret och fortsätta rädda världen med dom men samtidigt kände jag när jag var på kontoret och hälsade på häromdagen att jag verkligen inte saknar kontoret. Lite motsägelsefullt kanske men mina fd kollegor som jag åt lunch med anser jag även som mina vänner, några som jag kunde prata med och några som jag gärna träffade privat. Tyvärr så har jag senaste tiden då jag ägnade mig åt att rädda världen, inget intresse i att lära känna nya kollegor. Jag kom knappt ihåg vad dom hette. Lite arrogant? Nä, jag har bara kommit till den åldern då jag själv anser mig ha rätt att välja vilka jag umgås med, vilka jag pratar med och där jag också anser mig ha rätt att ta vara på min tid själv. Knäppt? Ja kanske men samtidigt så tror jag att det var ett sätt för mig att överleva livet med att rädda världen. Tyvärr saknar jag inte mitt jobb, jag saknar inte heller mina kollegor och jag är väldigt nöjd med livet just nu. Jag tror att jag har en inre ro, vilket jag inte hade på samma sätt som innan när jag hela tiden skulle rädda världen från allt. Så jag måste faktiskt säga att den saknad jag trodde att jag skulle ha av att fika med kollegor, äta lunch med kollegor eller den vardagliga sociala samvaron med kollegor saknar jag inte. Kanske är jag knäpp men just nu är jag nöjd med att gå hemma på mitt Lillhamra och bara mysa och fixa med grejer som behöver fixas med. Jag skulle lätt kunna bli hemmafru! 

Upprörd!

Idag när jag åkte till jobbet hörde jag på radion att SD idag är det största ensamma partiet (enligt en tvivelaktig opinionsundersökning i och för sig men ändå...) och jag blev rädd, riktigt rädd faktiskt. Jag förstår inte hur det svenska folket tänker och vart deras medmänsklighet har tagit vägen! Visst jag kan störa mig på saker, som tiggeriet, men jag stör mig på själva saken i sig inte på folket/personen som tigger. Visst kan det ses som en typ av rasism?! Men jag tycker faktiskt att Sverige borde hjälpa och ta hand om dessa som tigger samtidigt som jag tror att en viss del av tiggeriet är organiserat. Bara för att jag tycker så här betyder det inte att jag är rasist eller att jag kommer att rösta på SD i framtida val. 

Jag tror och anser att Sverige mår bra av att vara ett mångkulturellt land och att vi kan lära av varandra. Vi svenska kan lära oss att kanske inte vara så stela och bara hålla på vårat. För vem har inte funderar många gånger på varför inte en släkting, granne el god vän skulle kunna gå på mitt barns utvecklingssamtal el föräldramöte när man själv kanske inte kan. För visst är det så att det måste ju ändå vara bättre att någon annan vuxen som känner barnet går och visar ett intresse och som kan framföra frågor till läraren och även återberätta för föräldern än att ingen går alls och istället får till sig att man inte är intresserad??? För jag kan nog trots allt hålla med om att "det krävs en hel by att uppfostra ett barn". 

Så i stället för att prata om hur hemskt det är med invandring och hur mycket dom förstör så kanske vi ska omfamna dem och ta lärdom av dom? 

Jag vet att jag bagetaliserar hela diskussionen rätt rejält men jag anser att man ska se individen i stället för hudfärg, religion eller kultur. Givetvis har jag som alla andra massor med åsikter kring allt, kring personer som åker ner och krigsr för IS el kriminella el andra saker som gör att rasismen ökar. Men det handlar om en individs handlande och det handlar inte om ett helt folkslag! Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om SD och deras åsikter och om folk som faktiskt röstar på SD men nu har jag gjort ett litet inlägg men tror nog att jag kommer att få anledning att återkomma till detta! 

onsdag 19 augusti 2015

Lata dagar ...

Nu är det slut på latar dagar och det är dax för träning igen! Jag har haft ett sommaruppehåll på minst tre veckor, skönt, men fruktansvärt för min kondition. Visst jag har vardagsmotionert men jag har inte gjort någon aktiv träning på hur länge som helst och jag har inte heller brytt mig så mycket om det utan bara njutit av sommaren. Men ack vad jobbigt det var att komma igång igen. Körde mitt först intervallpass i måndags och jag trodde bokstavligen att jag skulle dö! Sån tur var gjorde jag inte det men även idag när jag körde lite intervallträning så kändes det som att jag skulle dö och på fredag ska jag försöka ta mig runt en liten runda på 5 km.... Detta kan faktiskt resultera i att jag dör på riktigt.... 



tisdag 18 augusti 2015

Mina barn!

Jag vet att alla föräldrar gör allt för sina barn och jag vet att alla föräldrar vill sina barn det bästa. MEN jag tror faktiskt att det är en viss skillnad mellan mig och alla andra föräldrar för jag tror ibland att jag kanske agerar lite mer, kanske tar saker och ting ett snäpp längre och förutspår och oroar mig lite mer än alla andra. Lätt för mig att säga tänker ni men jag tror faktiskt att det är så. Eller så kanske det är så att jag har för höga krav på alla runt omkring mig vilket gör att jag gärna agerar för att det ska bli så bra som möjligt för mina barn?! Jag vet inte riktigt... men i vilket fall som helst så började skolan idag och i en vecka har det var lite kaosartat för Eric. Hans lärare hade sagt upp sig och så fick vi ett brev från skolans rektor där hon drog sig för att säga sanningen och sen fick vi ytterligare ett mail från läraren där hon förklarade situationen och det var en liten annan bild av vad rektorn hade sagt. Så hela veckan, alltså två dagar har jag varit irriterad över hur korkad våran rektor är och varför hon inte kan säga hur det egentligen är. Är det så svårt???? Så jag har både skrivit ett arg mail till henne och hade ett samtal med henne idag där jag uttryckte min irritation över hur hon agerat. Jag kanske går ett steg för långt men jag tänker på mina barn och på vad dom behöver för att få en riktigt bra utbildning och en riktigt bra förutsättning för ett bra liv så jag gör allt för mina barn, vilket innebär att jag ibland agerar lite impulsivt och inte alltid så genomtänkt...men skit samma! Vad gör man inte för sina barn???

lördag 15 augusti 2015

Varför???

Jag förstår inte varför jag inte får något gjort nu för tiden. Jag har verkligen gått in i en semestermood och jag har verkligen inte kommit ur den. Nåja, nu jobbat jag min andra helg sen jag började arbeta på mitt nya jobb. Jag var ledig första helgen jag skulle jobba helg så då slapp jag men efter semestern har jag jobbat en helg och nu min andra helg. Jag vet egentligen inte vad jag tycker om det än... Det är en del pusslande men så får det väl vara. Samtidigt kan jag se fram emot att vara ledig på måndag och hitta på saker med barnen eller som när barnen börjar skolan, då ska jag städa huset ordentligt för det har inte blivit riktigt gjort på hela sommaren känns det som. Samtidigt kan jag redan nu känna att det är lite jobbigt att inte ha riktigt koll. Jag är ju en människa som älskar att ha full kontroll även om mitt förra jobb innebar att man till viss del inte hade hundra koll. Men det kanske är bra att lära sig att inte ha koll, för det är nog ett litet problem jag var ;) 


fredag 14 augusti 2015

Sista dagarna....

Nu är det verkligen dom sista dagarna på sommarlovet. På tisdag smäller det och det är åter dags för ordning och reda och massa rutiner. Jag är i och för sig en vän av rutiner och ordning och reda men samtidigt måste jag nog säga att det är rätt så skönt med slappa och lata dagar där man sover länge och är uppe lite extra länge på kvällarna. Tyvärr har väl inte sommaren bjudit på så mycket värme så vi har kunnat sitta ute på kvällarna men ändå... Jag har faktiskt haft en fantastiskt bra sommar/semester. Den har dock gått lite för fort.... Eftersom jag bytte jobba innan sommaren så fick jag "bara" fyra veckors semester, vilket jag aldrig brukar ha annars. Jag brukar ha en superlång semester vilket också innebär att man hinner med både det ena och det andra. Denna semestern har "bara" inneburit att jag hunnit med det ena och inte det andra. Vi har knappt varit hemma på våran semester. Vi har varit i Norrköping och Linköping och Stockholm. Sen mellanlandade vi lite hemma och sen var det dags att åka till Tjörn och bästkusten :)

Nåja jag hoppas verkligen att barnen njutit av sommaren och de haft ett bra sommarlov :)


torsdag 13 augusti 2015

Tanken var att jag skulle överge denna bloggen, men sen insåg jag när jag skulle avveckla denna att jag faktiskt tycker om denna blogg. Det är lite jag, även om den är väldigt spretig. Men så är mitt liv. Jag startade ju en blogg med bara recept, vilket var en bra tanke, men jag hann ju aldrig med att både dokumentera, fota och blogga om allt jag bakade och sen kunde det ta flera veckor mellan det att jag bakade. Så nu får den ingå i denna blogg! Så får det bli! För jag menar den heter ju Livet på Lillhamra och på Lillhamra bakar jag =)

Nåja, nu är sommaren snart slut. Kanske inte varit den bästa sommaren men nu har äntligen värmen kommit och det har varit fantastiskt att kunna sitta ute och äta frukost, lunch och middag. Jag har njutit för fullt. Men tyvärr är sommaren snart slut och det är dags för att återgå till alla rutiner och det är dags för barnen att börja skolan och dags för mig att få lite ordning och reda i hemmet. Och få ordning på mitt liv. Jag har inte tränat på nästan hela sommaren, jag har slarvat med allt vad som heter mat och jag har slarvat med städningen. Jag har "bara" slappat hela sommaren. Så skönt!

söndag 17 maj 2015

Nu sker det....

Herregud vad tiden bara springer iväg. Nu är det snart dags för mig att anta nya utmaningar och lämna min lilla trygghet och gå vidare. I och för sig till ett arbete jag kan men det innebär ändå nya kollegor, nya arbetstider och nya utmaningar. Ett arbete som faktiskt är rätt ensamt, men jag kan faktiskt känna just nu att det är det jag behöver. Jag behöver få komma ifrån alla mina kollegor, både kollegor jag tycker väldigt mycket om och kollegor som jag tycker mindre om. Jag behöver ett nytt liv! Kanske inte ett helt nytt liv, men jag tror att jag kommer bli en bättre människa om jag bara får tid att hinna med allt jag känner en stress för. Kanske inte blir den arga och sura mamman utan faktiskt en glad och trevlig mamma.

Nåja, det är faktiskt med lite sorg jag lämnar mitt arbete, fast å andra sidan känns det rätt skönt. Jag går ju till ett arbete som jag tycker är roligt och ett arbete som innebär nya utmaningar hela tiden. Jag har nog känt att jag fastnat lite i samma hjulspår på mitt arbete och jag behöver komma ur dom. Så nu blir det nya tag och det ska bli så spännande och roligt =)

söndag 19 april 2015

Nu har jag bestämt mig!

Med lite sorg har jag faktiskt bestämt mig för att sluta fotografera. Eller sluta och sluta, men jag ska inte längre fotografera andra. Jag tycker det är roligt och jag älskar verkligen att fotografera men jag har bestämt mig att inte göra det mer. Mina barn och allt som rör mitt liv kommer jag fortsätta att fotografera. Men jag kommer sluta ta uppdrag. Jag hinner inte, fast jag efter mycket om och men ska byta arbeta så känner jag nu att det är alldeles för mycket tid som går åt för min fotografering. Jag hoppas givetvis att jag har lyckats glädja massor av folk. Vem vet jag kanske ändrat mig, men just nu har jag en annan tanke och ett annat mål i livet.... 

torsdag 9 april 2015

Att vara eller icke vara....

Jag måste faktiskt säga att jag är väldigt glad över att jag inte är 12 år och måste gå igenom allt som händer i kroppen och allt som händer med de sociala spelen som är runt kompisar. Ena dagen bästa kompisar och andra dagen ovänner. Det måste vara jobbigt. Jag vet inte hur mycket jag ska lägga mig och hur mycket jag ska låta dem sköta sig själva. Felicia är mitt uppe i en jobbig period där allt misstolkas, vänner blir ovänner och blir arga på henne när hon gör något. Självklart har hon nog en del i vad som sker men ibland kan jag känna att det räcker med det lilla för att någon ska bli arg. Det måste vara otroligt jobbigt och dessutom kan jag tycka att det är otroligt jobbigt för oss runt omkring som hela tiden hör och ser hur dom är mot varandra. Fast det kanske är så dom lär sig??? Ibland kan jag tänka att dom får ordna upp det själva och ibland funderar jag på om jag ska lägga mig i....

Jag tror dock på att barnen ska försöka reda ut mycket själva. Visst pratar jag med henne och med Eric om hur man ska vara mot en annan människa men ska jag som mamma lägga mig i minsta konflikt? Ringa till andra mammor och berätta hur deras barn är? Eller ska jag låta dom sköta det själva??? Just nu låter jag barnen lösa det själva för någonstans tror jag att dom lär sig mer på det.... Eller så har jag fel och är bara bekväm ....




tisdag 7 april 2015

Fascinerande....

Idag ägnade jag hela dagen åt att uträtta ärenden och insåg att mina fördommar (vissa av dem visade sig vara sanna) faktiskt stämde. Jag vill absolut inte göra folk (troligen mestadels kvinnor) upprörda då jag absolut inte är någon kvinnokämpe eller tycker att allting ska vara så jämställt som möjligt. Jag tycker att det ska vara lika lön för lika yrke sen försvinner nog min jämställdhetsprincip... Jag kanske framstår som en person som tycker att allting ska vara så jämställt som möjligt men jag är nog väldigt kategoriserade emellan åt. Vissa saker är jag nog mer noga med ska var jämställt än andra... Lite vad jag känner för stunden 

Något jag däremot tycker om är att försöka lösa saker och ting själv. Ska ett däck bytas gör jag det, ska mat lagas gör jag det om jag måste. Förstå vad jag menar. Jag bryr mig nog inte om att bara för att jag lagade mat idag ska mannen i hushållet laga mat nästa dag. Ni fattar vad jag menar :)

Men något som slog mig idag när jag skulle fixa ett däck som var punktering på var att är man lite charmig, spelar lite "dum" så fick man saker och ting gjorda. Visst ska man vara trevlig men det slog mig också att när jag "spelade" lite "dum" så blev jag också tagen som "dum". Fick dumma motfrågor! Jag vet inte vad som är bäst... Att spela lite "dum blondin" eller faktiskt bli tagen på allvar och kanske inte få saker gjorda lika snabbt. Fast jag fick mitt däck lagat och jag kanske gjorde den killes dag lite bättre?!?! Nåja kalla det vad ni vill, kvinnlig list, "dum blondin" eller att män är korkade som låter sig "luras". Jag vet inte. Samtidigt som jag faktiskt gör så inser jag hur korkat det är och hur störande det är att man kan få fler saker utförda av någon annan (män) bara för att man är kvinna och spelar lite korkad....

måndag 6 april 2015

Vår!!!!

Egentligen hade jag ju tänkt att lägga ner denna bloggen och bara försöka ägna mig åt andra saker. För det har visat sig att saker jag skrivit här har missuppfattats, folk har tagit åt sig och folk har tyckt och tänkt om det jag skrivit. Men även om jag inte skriver så ofta i denna bloggen så känns det som detta har blivit en blogg där jag kan skriva av mig lite ibland och det är skönt... 

Just nu måste jag säga att jag har fattat ett beslut, kanske inte det jag trodde att jag skulle fatta från början men nya vägar öppnade sig och jag ska överge mitt jobb och börja på ett nytt innan sommaren. Lite skrämmande är det allt. Det är i och för sig ett "ny gammalt" jobb som innebär att jag vet hur jag gör det, men jag har aldrig gjort det på heltid utan endast lite extra. Så nu ska jag göra det på heltid och massa tankar far runt i mitt huvud. Jag tror, eller rättade sagt hoppas att det blir bra. Jag tänker att jag kommer vara en bättre mamma nu och faktiskt kanske jag kan göra lite mer vad jag vill.... 

söndag 8 februari 2015

Massor av tankar...

Sedan i höstas har jag väntat på ett besked och nu när jag fått ett besked, ett positivt sådant så blir jag tveksam. Vad blir bästa för mig? Vad är rätt och vad är fel att göra??? 

Ibland funderar jag på om jag är alldeles för rädd för att få en förändring i mitt liv. Att jag kanske kommer bli ensam och att den trygghet som finns idag kommer att försvinna. För om jag hoppar på tåget så kommer en hel del saker som jag älskar, kommer att försvinna samtidigt som vissa saker faktiskt kanske blir lite bättre. Jag hatar egentligen att fatta beslut och jag hatar att inte veta vad som kommer hända. Jag menar att den kontroll som jag har byggt upp under mina år där jag rädda världen kanske bara försvinner om kag bestämmer mig för att ändra min tillvaro. Det är skrämmande samtidigt som jag någonstans kanske faktiskt inser att det är dags att ta ett steg ut i riktiga världen. Testa mina kunskaper och testa vad den riktiga världen erbjuder? Jag lovar att när jag bet mer och bör jag fattat ett beslut baserat på för och nackdelar så kommer jag berätta mer...

lördag 10 januari 2015

Mina dina våra....

Igår fick jag uppleva något lite intressant... Eller kanske inte intressant, men en allt för vanlig kombination dagens samhälle.

Vi hade ett par goda vänner över för lite fredagsmys, god mat och trevligt sällskap var utgångspunkten. Nu låter det som om det inte var trevligt för det var trevligt. MEN, ja där kom det stora MEN....det var en lite annorlunda situation. Kompisarna som kom över är en kompis som skilt sig, träffat en ny, som har barn. Våran kompis har också barn, men med sin före detta, som vi också umgås med... Mycket komplicerat.

Igår var dock första gången vi skulle få äran att träffa både henne (den "nya", som vi i och för sig träffat innan), hennes barn (aldrig träffar innan) och hans barn (som våra barn vuxit upp med). Jag hade väl ingen förutfattad mening utan tänkte att det blir nog bra. Och bra blev det om hennes barn inte hade varit med! Mina barn tycker verkligen om hans barn och såg framemot att dom kom, men när som åkte hem säger barnen att det var tråkigt att dom kom. Kanske inte att hans barn kom men att hennes barn kom. Mina barn tyckte hennes barn var tykna, elaka och jobbiga. Ja, ungefär så sammanfattar även min mening om barnen. 

Allting började med att hennes barn vägrade äta min mat! Anledning - det var inte tacos! För tydligen äter man tacos på fredagar.... Vi varierar våran kost oavsett om det är fredag, lördag eller en "vanlig" veckodag! Men det satt dom och tjatade om hela middagen att det inte var tacos!!! Jag blev väldigt förvånad över att dom kunde med det! Hos en vilt främmande familj som dom aldrig varit hos innan. Sen fortsatte det. Dom gapade och uppförde sig allmänt illa hela kvällen. Bara tjatade om saker och krävde saker hela tiden. Gnällde över att efterrätten inte var god, jag menar vem äter inte marängsviss??? Oavsett om man inte tycker om maten eller inte så tycker jag att det är oerhört ouppfostrat att sitta och gnälla om det! Jag fattar inte! Gapiga och jobbiga små ungar! 

Men tyvärr är det väl så att om vi ska umgås med våran vän så måste vi väl tyvärr umgås med hennes odrägliga ungar. Eller så kanske hon kan börja uppfostra dom bättre?!?!

Så jag förstår verkligen uttrycket mina barn - dina ungar! 
 

tisdag 6 januari 2015

Måste erkänna...

Jag måste faktiskt krypa till korset och säga att jag i bland har lite, bara lite fel när det gäller mina åsikter och tankar kring saker och ting.... Ok vad har jag haft fel med??? Att våran BMX/Skatehall inte är så farlig som jag trodde. Jag tycker fortfarande att det är lite luriga övre tonåringar som är där, men de flesta verkar rätt ok. MEN jag skulle nog aldrig låta mina barn vara där själva då jag inte vet vad det är för folk som faktiskt hänger där. Personer som använder droger? Personer som vill vara kvar i sin ungdom och inte växa upp??? Fördommar fördommar, jag vet. Eller är det så att jag är för överbeskyddande? Kanske en blandning av både ock?