Nu ligger mitt öde hos någon annan 😉

Idag skrev jag klart min hemtenta. Egentligen har jag inte ägnat massor med tid pt den då jag blev mycket förvånad över hur extremt lätt den var. MEN så tänker jag att den kanske inte var så lätt. Jag kanske bara inte fattade 😱tänk om alla svar var superkomplicerade och mina enkla svar var helt fel. Tänk om jag inte fattade frågan och svarade helt upp åt väggarna 😱Men jag skickade in den eftersom jag kände att jag inte kunde svara mer och jag tillslut bara skrev in meningar som jag redan hade skrivit fast på ett annat sätt. Det kan ju vara så att detta var så självklara saker för mig så därför tyckte jag det blev lätt 🤔 Vi får väl se om jag blir godkänd.

Kram och puss från mig ❤️

Orkar egentligen inte skriva....

Egentligen är jag för trött för att skriva men känner att det var alldeles för längesen jag skrev nu och jag vill ju inte att ni ska tro att jag glömt av er. Men just nu är jag lite arg, lite irriterad och lite förvirrad, allt på samma gång. Låter kanske konstigt men det har hänt en del saker under veckan som gjort mig arg, irriterad och samtidigt förvirrad! Och ni kommer få reda på vad allt detta handlar om så småningom men inte i kväll för jag orkar inte! Jag orkar inte skriva om min irritation och om alla mina tankar, för jag är alldeles för trött.

Det jag egentligen vill med detta inlägg är att jag vill uppmärksamma er alla där ute att just nu händer det något i vårt samhälle som jag tycker är viktigt att uppmärksamma och det är mäns våld mot kvinnor. Och ja, det är just mäns våld mot kvinnor som gjort mig arg, irriterad och lite förvirrad men det kommer ett enskilt inlägg om detta. 

Jag vill trots att jag inte just nu fördjupar mig i ämnet ändå påtala vikten av att inte acceptera detta! Aldrig någonsin! Men nu ska jag sova och hoppas att imorgon blir en bättre dag där det kanske inte finns något våld mot kvinnor utan det är ett samhälle som är helt utan våld, men sån tur har jag väl inte 😏

Kram och puss från mig ❤️

Lite kvällsfunderingar

Idag när jag var i stallet, eller rättade sagt redan igår när jag försökte mig på att hoppa lite, så tänkte jag. Jag tänkte på Cillahästen och jag tänkte på hennes fantastiska arbetsmoral och hur hon och jag faktiskt har börjat att förstå varandra. Samtidigt tänkte jag på vilken fantastisk utveckling hon skulle ha om hon hade en bättre pilot. En pilot som faktiskt kunde utveckla henne och som kunde ge henne de möjligheter och chanser som hon är värd. Visst vi har utvecklats och vi har arbetat oss framåt och visst vi har kommit en bit på vägen. Men jag tror att hennes utvecklingskurva hade sett bättre ut med en annan pilot på ryggen. En som vågade och som faktiskt hade en känsla och utbildning, som jag ibland kan känna att jag saknar. 

Visat jag har ridit på en hyfsat hög nivå när det gäller hoppning, men med ponny. Jag har aldrig varit speciellt intresserad av dressyren som barn eller lärt mig rida olika skolor och andra ”fina steg” som finns inom dressyren. Jag har såååå otroligt mycket att lära mig inom dressyren och jag tänker att hade jag redan haft den kunskapen så hade Cillahästen haft en helt annan utveckling och kanske faktiskt varit ute på lite tävlingar. Cillahästen hade kanske till och med hoppat lite högre och haft en fantastisk utveckling där. För hon kan om hon vill. Så frågan är ju om jag kanske ska tänka på henne och hennes utveckling och faktiskt låna ut henne alternativ sälja henne till någon som kan ta tillvara på hennes potential, bättre än vad jag kan 🤔 Samtidigt så funderar jag på hur det skulle påverka henne? Hon är trygg och vi har hittat ett samspel som jag tycker fungerar bra. Vissa dagar bättre och vissa dagar sämre, men ändå ett samspel som fungerar och vi litar på varandra nu. Hur skulle det bli för henne? Skulle hon falla tillbaka i gamla mönster och kanske bli en krånglig häst igen? Jag vet inte men jag vet att jag skulle sakna henne något enormt mycket om jag sålde henne samtidigt som jag antagligen skulle se en annan utveckling än vad hon har i dag.

Många tankar som snurrar och frågan är vad som blir bäst för henne.

Kram och puss från mig ❤️

Rasist eller bara mänskilg????

Idag hände något som började att få mig att fundera över hur jag är som människa. Saker som jag egentligen aldrig funderat över direkt utan bara tagit lite förgivet. Men som  kom som en liten chock för mig idag! Barnen och jag var och åt på subway och där jobbade två personer. Två killar med invandrarbakgrund. De pratade dålig svenska och de var allmänt otrevliga. Ingen service känsla alls och jag blev irriterad. Jag blev irriterad över att de var nonchalanta och jag blev irriterad över att de inte brydde sig så mycket om mig som kund. MEN då började jag tänka. Blev jag irriterad över detta bara för att de var invandrare eller skulle jag ha blivit irriterad över detta i alla fall? Blev jag irriterad över att de hade ett dåligt svenskt språk eller blev jag irriterad över att de var allmänt tröga och inte förstod? Eller vad blev jag egentligen irriterad över? Jag funderar över om jag hade blivit lika irriterad över detta om det var två svenska killar som stod och skulle ta emot min beställning? Hade jag tyckt att de var lika nonchalanta eller hade jag bara låtit det passera? Jag tror och hoppas att det var för att de hade ett extremt dåligt bemötande som jag blev så irriterad. MEN jag blev lite skrämd och irriterad över att jag blev irriterad. För jag har hela tiden sett mig själv som en person som inte bryr mig om kön eller bakgrund. En person som inte bryr sig om personens etniska och kulturella bakgrund bara de kan uppföra sig och agera utifrån de normer och värderingar som jag anser är acceptabla. Det som faktiskt skrämde mig i hela denna tankeverksamhet var att jag kanske är rasist?? Eller så är jag bara mänsklig och som vill bli bemött på ett bra sätt? Jag vet inte. Jag tror att jag är mänsklig och att jag blev irriterad för att de hade ett bemötande som jag inte anser är acceptabelt när man arbetar i en verksamhet som ska inrikta sig på service. Samtidigt blev min tanke störande och jag blev lite rädd. För fler och fler kanske faktiskt drar dessa killar över en kant och hävdar att det är bara för att de är invandrare som de uppför sig på ett detta sätt. Jag blev irriterad över att jag ens började fundera över varför jag blev irriterad över deras bemötande!

Jag hoppas och tror att jag inte blev irriterad för att de var invandrare utan för att de hade ett dåligt bemötande. Jag vill se mig själv som en öppen person, en person som accepterar allas olikheter och som tycker att Sverige ska hjälpa och ta emot alla som vill komma hit. Jag vill inte identifiera mig med de personer som anser att vi ska ta emot invandrare OM de sköter sig, utan jag vill se mig själv som en person som anser att alla är välkomna. Så jag tror att alla vi måste fundera lite varför vi stör oss på en person. Är det för att personen har en viss etnisk bakgrund? Eller stör vi oss på personen för att hon/han inte kan ha ett gott bemötande? Eller tror vi att det är bara för att personen har en viss etnisk bakgrund som hon/han inte kan uppföra sig? Jag vill med denna text uppmärksamma alla där ute om hur lätt det är att bara se personens etniska bakgrund och dra växlar utifrån det och inte själva personen och dess bemötande. Och NEJ jag är inte rasist utan jag är mänsklig som stör mig på personer oavsett etnisk och kulturell bakgrund, då de ej kan ge ett bra bemötande mot mig!

Kram och puss från mig❤

Idag kom jag till insikt😱😂

 

Idag fick jag ett halleluja moment 😂där jag faktiskt kom till insikt i mycket. Och jag har i och med denna nya insikt lovat mig själv att inte ha så höga krav på barnen och på mig själv. Fast lite krav ska de ha och jag med 😉

MEN det jag kom till insikt med idag var faktiskt att man måste vara motiverad för att nå framgång - inget konstigt och inget ni inte visste sen innan- vilket kom som en käftsmäll till mig idag. Hur mycket jag än försökt att motivera mig eller mina barn till att faktiskt kämpa och nå sina mål så går det inte om de/jag inte är motiverad. Jag insåg det idag när jag var ute på min löprunda. Jag var såååå otroligt omotiverad och så otroligt anti min löpning idag och den gick helt enkelt åt skogen. Varför???? Jag var inte motiverad utan kände mig tvungen! Fröken F kommer aldrig nå framgång i simningen - oavsett hur duktigt hon är- om hon inte är motiverad vilket hon inte är nu. Så nu ska jag pausa mitt tjat om vikten av att få bra tider, att tävla och att prestera på topp. Nu ska hon simma för motionens skull och för att ha något att göra. I och för sig kommer hon testa en ny sport, ridning, vilket jag hoppas hon kan fastna för och vilja utvecklas i och bli bra på. Men vi får väl se.....

Det är dock med sorg i hjärtat som jag tagit detta beslutet då jag vet och hennes tränare sagt att hon är duktig och att hon kan gå långt inom simning, men vill hon inte själv så går det inte. Hon måste själv hitta motivationen för att få tillbaka viljan och styrkan för att kämpa igen i simningen. Jag hoppas och tror att hon gör det, men man vet aldrig. Vi får se. 

Kram och puss från mig ❤️

Liten blir stor och far ut i världen

Idag åkte min lilla tjej till Skåne alldeles själv 😱😥 hon tog tåget från oss och hade ett byte som hon skulle fixa. Det kändes i hjärtat när jag skickade iväg henne. Det kändes inte alls bra. Hon skulle till en familj jag inte känner, vet inte vad dom har för normer eller värderingar och jag vet inte ens hur dom bor. Jag har träffat dom på en parkering när vi bytte barn för någon helg sen då deras barn var hos oss. Nu tänker ni säkert hur kan ni bara släppa iväg henne??? Ja, det frågar jag mig också. Men det är en person fröken F tycker mycket om och någon gång kanske jag måste släppa kontrollen lite. Det kändes inte bra i mitt mamma hjärta men det fick vara så. Nu hoppas vi bara att detta är en övergångsfas och att hon stannar hemma sen. 

Jag vet att jag har problem med mitt kontroll behov och jag har svårt att släppa på kontrollen och det känns inte bra att inte ha kontrollen. Men ju äldre barnen blir desto mer måste jag väl släppa på kontrollen 😱 men så länge dom bor hemma kan jag ha lite kontroll i allfall 😉

Kram och puss från mig ❤️

Nu måste jag fokusera!!!!

Här om dagen hade jag ett intressant samtal med en bekant. Vi pratade lite om min fotografering och min bekant frågade vad jag ville med min fotografering. Om jag var nöjd med att fotografera ibland och lite då och då. Svaret blev nej! Jag är inte nöjd med att fotografera lite då och då utan jag vill ju göra det på heltid, eller i allafall så mycket jag kan! Jag vill fotografera och nå ut till så många som möjligt. Tyvärr inser inte folk där ute att det kostar att anlita en fotograf, vilket innebär att det inte riktigt blir bra heller. Folk vill ha fina kort, men inte betala för det. Så hur gör man då? Man vänder sig givetvis till folk som vill betala samtidigt som man kanske får tänka till lite. 

Nåja, efter samtalet med min bekant så tänkte jag. Vad pysslar jag egentligen med? Jag gör allt och inget, allting spretar. Jsg startar massa projekt och jag gör alla halvfärdig känns det som. Jag fotar lite då och då. Jag rider och tränar när jag hinner - eller rättade sagt rider gör jag ju varje dag men kanske inte med ett mål. Jag började baka och tyckte det var skoj sen slutade jag med det. Jag kanske helt enkelt hade för många projekt på gång 🤔MEN nu har jag bestämt mig! Fokus på fotografering och ridning! 

Fotograferingen ska jag försöka att få det att rulla och försöka att ägna mer tid åt det. Kanske faktiskt alltid ha med min kamera och inte känna mig ”dum” att fotografera saker jag ser. Jag måste kanske börja lansera mig mer och börja göra lite reklam för mig och mina bilder, få en kundkrets?

När det gäller ridningen så måste jag fokusera och ha ett mål för varje pass, oavsett vad jag gör, för jag vill ju komma någonstans där även om det inge är prio ett! 

Så skärpning Tina Johansson! Inte några latheter här inte utan fokusera och se målet så blir det bra!

Kram och puss från mig ❤️

Gud vad tiden bara försvinner

Jag fattar inte vad tiden bara försvinner 😳 för ett tag sen jade jag en lite liten tjej här hemma. Som avgudade mig och som älskade att få umgås med mig. Nu däremot har jag en tjej som helst vill vara på sitt rum, bara umgås med mig börbhib verkligen måste och vill helst av allt bara vara med sina kompisar. Jag förstår inte vad som hänt 😳 eller det vet jag egentligen. Hon har blivit stor! Så det är väl bara att vänja sig 🙄

Men visst var det mysigt när dom var små och söta istället för stora och trotsiga? 

Kram och puss från mig ❤️

15 år 💍

Tänk vad tiden går snabbt när man har roligt😉 idag är det 15 år sen herr T och jag gifte oss. Det har gått snabbt. I med och motgångar, i glädje och i frustration. Ja, livet som gift har inte alltid varit lätt men å andra sidan är väl inte livet alltid lätt🤔

Jag vet egentligen inte vad jag tänkte om livet som gift. Många säger ju att det blir sån förändring och man känner sig mer samhörig. Men jag vet inte. Kanske det var så kanske det inte var så. Jag kan nog inte säga varken det ena eller det andra men vi har stått ut med vandra i 15 år så något bra har vi väl gjort 😉

Visst har det funnits stunder då jag mer än gärna hade velat skiljas och bara lämna allt för man hamnar i ett negativt mönster. Men är det verkligen bättre med någon annan? Sen finns det stunder som man bara känner glädje och lycka över att vara gift med just han! Han med stått H! Men oftast så är det vardag där rutiner finns, där man bara kör på och hoppas man ska överleva till nästa dag 😉 ja, så är det faktiskt att vara gift.

Kram och puss från mig ❤️

Min älskade lilla häst 🦄

Ibland blir det inte som man tänkte sig. Idag hade jag planerat min dag och jag skulle vara en ordentlig förälder och gå på det sista föräldramötet för Felicia i grundskolan. Men jag orkade inte stressa runt. Jag vet inte vad som hänt med mig, men jag har blivit helt allergisk mot att stressa runt och inte få gjort det jag vill. Jag ville inte gå på föräldramötet, jag ville lägga tid på min häst och jag ville göra det i lugn och ro. Egoistiskt 🧐kanske. Men någon gång kan jag väl få vara lite egoistisk och inte vara den där ordentliga föräldern som gör allting som förväntas av en? Ibland kanske jag kan få göra det jag vill! Jag ägnar så mycket tid åt att köra runt mina barn, att fixa och dona och försöka få ihop livet här hemma hela tiden så någon gång kanske jag kan få prioritera mig. 

Med handen på hjärtat så prioriterar jag mig själv rätt ofta 🙈men det blir ju lättare ju äldre barnen blir. Oftast prioriterar jag mig själv när barnen är i skolan, så det går inte alltid ut över dem. Ibland men inte alltid. 

Nåja, idag var jag en dålig förälder men jag får skärpa till mig dom andra 364 dagarna!

Kram och puss från mig ❤️