Kryss eller sax?!?!

Detta är ett KRYSS

Idag lärde jag mig skillnaden på vad ett kryss och en sax är... alltså när det gäller hinder =) Tydligen är de hinder jag alltid har kallat för kryss, egentligen en sax. Så idag har jag alltså hoppat ett KRYSS. Eftersom Mille inte går rent, så hade jag misstanke sedan i måndags att jag troligen kommer att få rida FIGARO och gissa om jag hade rätt?! Japp, Figaro blev det. OCH det gick bra. Jag är supernöjd med min ridning. Det var roligt, men jag tappade balansen lite efter krysset och hade inte riktigt koll, så han fick springa åt vilket håll han ville och sen hoppade jag ett hinder på diagonalen som låg på ca 65-70 cm. Det gick bra, men kände att jag tappade kontakten lite efter hindret. Men framridningen till hindret gick så där, med tanke på att vi skulle rida förbi hörnet han inte tycker om och jag kom lite snett på, men jag lät honom vara och vi hoppade. Så lite stolt är jag eftersom jag har varit superrädd för att hoppa hinder högre än 50 cm och då har jag varit lite nervös eftersom jag tyckt det var högt. Så nu känns det som det går framåt med ridningen och det är skoj =)
Så nu säger jag TREVLIG HELG!!!

Jag har den senaste tiden haft lite beslutsångest och har väl fortfarande till viss del. Men igår när jag var och red Jet så red vi i padocken och det gick superbra. Jag är så nöjd. Jag gick med henne dit och satte upp där, eftersom dom hade flyttat på pallen vid stallet och jag ändå tänkte att jag måste sitta av när jag skulle tända i padocken. Jag hade delvis för mycket kläder på mig som gjorde att jag blev supervarm. Men då var både jag och Jet uppvärmda när vi kom till padocken. Jag red en del serpentiner och en del stora volter och på fyrkanten, i alla gångarter. Och efter kanske 20 minuter var Jet trött. Hon är ju inte riktigt van vid att arbeta just nu. Hur jag märkte att hon var trött? Hon orkade inte riktigt galoppera på volten och bröt av när vi sen red ut på fyrkantsspåret. MEN vad avslappnat och fint hon gick. Var jätteskoj. Så nu har delvis min beslutångest försvunnit....som mycket handlade om Jet.

Tanken var nämligen att jag skulle rida två gånger i veckan och en kompis skulle rida två gånger i veckan vilke skulle innebär att hon gick minst fyra gånger i veckan, vilket är bra. Men min kompis meddelade att hon inte kunde fortsätta rida Jet, vilket fick mig att tveka lite eftersom jag kände ha igång henne två gånger i veckan bara, är som att börja om varje gång. Men efter igår kände jag att det får bli två-tre gånger i veckan eftersom det faktiskt gick bra igår och hon var mer avslappnad och lyssnade bra. Nu måste jag bestämma om jag har råd att fortsätta min måndagsgrupp....och om jag har tid....Men det får bli ett senare beslut =) Så nu ska jag bara njuta av att ridningen igår kändes bra och till våren kanske jag kan rida lite för en tränare någon gång med Jet....SÅ det är bara att kämpa vidare.....

Hur är det med det där psyket????

Jag har funderat och funderat sedan igår...och jag har kommit fram till att jag nog aldrig kommer att förstå mig på mitt psyke. Igår var det återigen ridning med min måndagsgrupp och det var hoppning som stod på schemat. Jättekul =) Vi fick själva bestämma bana och bygga fram, men det skulle vara sju hinder. Vi hade tre hinder på ena långsidan och två på andra samt varsitt hinder på diagonalerna. Och jag skulle självklart rida FIGARO! Jag tycker om att rida Figaro efter en hel del om och men. Men nu börjar jag i allafall nästa, förstå mig på honom och det är skoj =) När det gäller Figaro så har han ett speciellt hörn i manegen som är farligt. Han undviker det i alla möjliga sammanhang och när vi hoppade dom tre hindrena på långsidan så hoppade vi så att vi kom ut i det hörnet som är FARLIGT! Första gången vi hoppade långsidan så tittade jag på hindret och han vek givetvis åt sidan. Sen kom jag igen och i själva hoppet så vek han åt sidan för att slippa komma ut i hörnet. Så jag fick lägga en volt så att han gick ut i hörnet och det gick bra. Och så höll vi på när vi hoppade den långsidan. Han vek av i själva hoppet. Sen hoppade vi andra långsidan, med ett rosa hinder med en grind. Och det var lite läskigt tyckte han så första hoppet blev konstigt och andra blev lite bättre. Efteråt frågade Myran om jag var rädd när jag hoppade honom och det var jag faktiskt inte, trots hans små ideér. Det roligaste när vi pratade var att jag ÄR rädd när jag hoppar Shotten, trots att han är en mycket stabilare häst och jag kan inte riktigt säga varför....Eller jo, det kan jag. Det var för att jag ramlade av honom hela tiden för ett bra tag sedan då jag red honom. Men det spelar egentligen ingen roll, för min ridning (enligt mig) har gått framåt, jag vågar mer och jag känner mig säkrare. Men ändå, så fort Shotten tittar lite extra på något blir jag stel och rädd....Medans Figaro kan göra sina konstiga hopp och titta på hindret och nästan stanna innan utan att jag blir rädd. En annan sak som är roligt är att jag sa i början av terminen då vi hade planering att jag INTE ville hoppa Figaro. Och vad gör jag nù? Hoppar honom, även om det "bara" är i min måndagsgrupp....

Oj, vilken slappar dag jag har haft idag. Felicia hade bästa kompisen som sov över till idag och Eric sov hos sin bästa kompis natten till idag. Sen så höll vi på att greja lite här hemma, tills sen eftermiddag för då var det dax att möta upp det blivande brudparet jag ska få äran att fotografera. Jag tänkte att jag skulle ta lite provbilder på dom, men dom ville ha med mig i kyrkan för att kolla lite, då dom ändå skulle träffa prästen. Det var helt ok och det kändes faktiskt bra att vara med. För prästen visade lite vart jag kunde stå och hur han tänkte. Men det jag funderar på är ljuset. Vi får kolla lite på dom korten jag tog hur dom blev, när jag använde mig av olika inställningar. Förhoppningsvis kommer det att bli bättre eftersom bröllopet är mitt på dagen, men man vet ju aldrig. Så nu känner jag mig lite nervig...För tänk om jag förstör alla deras bröllopsbilder och allting bara blir hemskt....Nåja, då är jag i allafall en erfarenhet rikare =)

Kurragömma....

 

Jag fotade två barn i somras vid namn Estelle och Alicia, supercharmiga och söta barn, som jag hoppas att jag kommer få fotografera i vinter om vi får lite snö. Men deras mamma Linda, blev supernöjd med fotografierna på barnen, så hon ville ha mer hjälp av mig, så idag hjälpte jag henne... Linda är nämligen superduktig på att måla barntavlor som säljs på Kurragömma så idag åkte jag till Kurragömma för att fotografera. Vi fotade och ställde i ordning tavlorna så att det blev så bra som möjligt inne i affären och jag fotade även Kurragömmas skyltfönster, då ägaren önskade lite hjälp med det.... Och vad skoj det var. Kanske faktiskt borde byta yrke???? Nu hoppas vi att Linda och Kurragömma blir nöjda med fotografierna. Ska försöka få iväg dom i helgen också ....

Linda Norén Eriksson

Cassandra...

Vilket fantastiskt väder vi har haft idag. Och jag måste även säga, vilken tur jag hade med vädret. Jag var ledig idag för att jag hade massa saker jag var tvungen att göra. Dels så hade jag inplanerat en fotografering av en liten tjej som heter Cassandra. Det var en söt, men bestämd liten tjej. Men vad kul det var att fota igen. Var alldelles för längesen. Så nu får jag skärpa mig lite....

 

...och jag hoppas verkligen att föräldrarna blir nöjda och tycker att fotografierna blev bra. Ska försöka att få iväg dem ihelgen =)



Modig ....

Måste bara säga att min ridning med Jet går framåt. Idag var jag hos Jet och red. Vi red i padocken idag. Gick faktiskt jättebra. Jag bestämde mig att pröva rida hela vägen till padocken, vilket jag inte har gjort innan, utan jag har lett henne. Men idag tog jag tag i min rädsla. Så sagt och gjort beslutade jag mig för att rida, vilket tar ca 10 minuter. Och det gick jättebra. Lite tittande och något litet hopp. Sen blev det ridning av en pigg häst i padocken. Men just nu ser jag framsteg med min ridning av Jet. Först tänkte jag att jag inte skulle rida hem, dels för att det var mörkt, men även då jag kände att hon var väldigt pigg efter våran träning. Så jag började gå, men efter bara 10 meter så beslutade jag mig för att trotsa detta och rida hela vägen tillbaka. Och det gick också jättebra =) Så det känns positivt och jag känner mig väldigt nöjd med dagen hos Jet =)

Myran...

...som jag rider för är fantastiskt duktig på att teckna.  På Myrans blogg kan man vinna ett porträtt av sin favorit häst. Så gå in och kolla =)

Myran

Källa ?

Har insett att mitt mål för min ridning i min måndagsgrupp, i allafall ett av målen jag har, är att jag klarar av att rida ut utan att vara rädd och jag ska rida i alla gångarter. Även om jag missade uteritten igår i måndagsgruppen så red jag ut idag i stället på Jet. Även om vi bara skrittade så blev det en liten spännande ridtur. Vi red den rundan vi red förra veckan, men åt andra hållet denna gången. Så det första vi kom till som hästarna blev lite rädda för var ett stall där det står islandshästar på lösdrift. Sen så efter ett tag så kommer vi till en annan liten gård, där huste ligger på ena sidan och stallet ligger på andra sidan. Det går även hästar i hagen som Jet tycker är lite läskiga och en hund i trädgården som alltid kommer springande mot oss. Även om hunden är på andra sidan staketet så är det något som inte uppskattas av hästarna. Det roligaste idag var att det inte var några hästar ute eller någon hund som dom kunde bli rädda för, men ändå hoppade dom till och var spända. Sen när vi kom ut från skogen, så gick det en person med pannlampa och hade en hund med sig ute i skogen, en bra bit ifrån oss. Men vi såg dom hela tiden och hunden hade en blinkande rödlampa på sig. Och det var läskigt. Hästarna tittade väldigt mycket på detta, men det gick väl bra. Men helt plötsligt hände något i skogen med hunden som hade den röda blinkande lampan och båda hästarna blev rädda. Jet hoppade till rejält och tog någora galoppsprång och Johannas häst reagerade också starkt. Sen var dom lite spända. Men trots detta och trots att jag fick hjärtat i halsgropen just då så gick det bra. Jag slappnade av igen och resten av ridturen kändes ok. Så jag kan nog faktistk bocka av mitt ena mål. Att rida ut och tycka att det är lite skoj/mysigt, även om jag bara har skrittat med Jet än så länge. Men dom andra gångarterna kommer så småningom =)

Det jag tycker är bra nu när jag rider ut en gång i veckan med Johanna är att vi möter allt möjligt. Vi möter hästar i hagar, hundar som springer mot staket och mest av allt bilar som inte bryr sig om att vi kommer ridande på hästar och att det faktiskt är djur som kan bli rädda. Utan bilarna vi möter har ingen respekt utan kör mot oss med helljus och dom saktar inte heller ner. Så jag får verkligen utmana min rädsla, som faktistk mer eller mindre har försvunnit. Men visst, jag kan fortfarande tänka, "där är hunden som Jet alltid reagerar på" eller något annat. Men som sagt, vi har bara skrittat än så länge, så vi får väl se hur det går när jag ska trava henne lite eller till och med galoppera henne ute. Men jag tror att det kommer gå bra...

Lilla U...

...Har en utlottning av armband. Lätt att vara med. Bara följa instruktionerna hos Lilla U så har du chansen att vinna jättefina armband..

Bilden kommer från Lilla U

Simtävling

Bild från förra årets simtävling

Släng dig i väggen Therese Alshammer för snart får du konkurrens =) Idag var det nämligen klubbtävling och Felicia hade förbättrat sina tider ytterligare till denna termin. Hon simmade som en liten galning. Trots att hon inte vann sina heat så fick hon sammanlagt väldigt bra tider och det ska bli väldigt kul att se hur hon kom jämfört med dom andra som simmade. Det brukar alltid komma ut en lista med alla resultaten och jag skulle bli förvånad om hon fick sämre placering än förra året. Så nu hoppas vi att hon håller motivationen uppe och fortsätter att simma, eftersom hon är duktig men tycker att det tar väldigt mycket tid. Så vi får väl se....

Äntligen!

Mille

Jag säger bara ÄNTLIGEN så rider jag Mille igen på hoppningen. Hoppningen idag gick bra och det var skoj =) Visst, vissa vägar blev inte bra, men det löste sig iallafall. Men det jag kom fram till idag, trots att han "pep" lite efter ett hinder och han bara "drar" iväg ibland och jag inte alltid har koll/kontakt med honom, så blir jag inte rädd. Jag förstår inte varför jag inte blir det. För hade jag ridit Shotten så hade jag blivit RÄDD för minsta lilla. Visst är det konstigt med psyket ibland? För om jag ska analysera och problematisera detta lite, så vet jag att jag kan och jag vet att jag (enligt mig iallafall) rider jag tillräckligt bra nu för att klara av mycket. Givetvis är det massa saker jag behöver lära mig, men jag är mer säker på min ridning nu, så jag borde inte behöva bli rädd. MEN ändå blir jag det. Jag fattar inte varför...Måste komma förbi den spärren där jag blir rädd och där jag låser mig, bara säger att jag inte kan eller tänker inte göra det. Kan någon snälla förklara detta för mig och snälla hjälpa mig med hur jag ska komma förbi detta. För jag förstår verkligen inte då jag tycker at jag kommit längre i min ridning men min rädsla gör att jag troligen inte kommer att utveckla min ridning mer och jag inte kommer förbi detta.

Kul tävling ...

...som finns hosTeamjumpers. Klicka HÄR för att komma till tävlingen =)

Framsteg =)

Mobilbild

 

Jag har varit jättedålig på att vara uppe hos Jet i veckan, men tiden har inte riktigt funnits. Men idag åkte jag upp och jag vet inte riktigt hur jag tänkte, men jag skickade ett sms till Johanna (en tjej som har en häst lite längre bort) och frågade om hon hade lust att rida ut med mig. Sen blev jag lite så där...Hur tänkte jag egentligen...Men eftersom hon hade sagt ja, så var det bara att ta på oss reflexer och rida ut. Eftersom jag fortfarande är lite feg, så bad jag henne komma till stallet där Jet står och hon fick även följa med oss hem igen. Men sagt och gjort vi red ut. Vi red en runda på 1 timme, i skritt. MEN till min förvåning gick det bra. Hon hoppade till lite på ett ställe, då det kom en hund springandes mot staketet, men inget mer. Jag måste erkänna att jag var nervös när jag red ut i mörker, en runda som jag i och för sig ridit någon gång innan, men som har kännts så där. Men nu kändes det lite bättre. Jag kände mig lite säkrare och jag kände att det var helt ok. Men jag kommer nog inte att rida ut själv på ett bra tag. Visst det kanske är fegt, men det känns ändå bättre att rida ut med någon. Men det roliga var när jag red ut med Johanna var att Jet gärna gick jämnte Johanna och hennes häst. När jag har ridit ut med Trym (fjordingen i stallet) så har Jet gärna gått bakom honom. Trots att vi bor i landet lagom så måste jag ändå sträcka på mig lite och klappa mig på axeln över att jag faktistk red ut i mörker på en häst jag ridit kanske fem gånger sammanlagt. Så jag tror faktiskt att detta kommer att bli bra. Ju mer vi lär känna varandra ju bättre kommer det nog bli =)

Myran

Idag red jag extra för en i stallet. Det gick så där. Jag red Sam igen, som jag endast har ridit några få gånger och dom gånger jag ridit honom har det gått så där. Inte speciellt bra. Och idag gick det helt enkelt så där. Varken superbra eller jättedåligt, men jag var ändå inte nöjd. Imorgon ska jag ut till Jet och jag tänkte rida. Min tanke är att faktiskt försöka rida i alla gångarter och faktiskt försöka tänka lite att få henne avslappnad. Vi får väl se hur det går när jag är så spänd som jag faktiskt är till och från.

När jag tänkte att jag skulle börja rida en annan häst så tänkte jag ju hela tiden på att jag skulle göra det för att få rida ut lite och lära mig det. Just nu känner jag att det går bra, då jag "lärt mig" det hos Lena. Sen tänkte jag lite mer. Har jag några mål med min ridning på Jet? Och när jag tänkt lite så kom jag fram till att jag faktistk har det. Jag skulle vilja träna henne för Lena/Myran. Problemet är att jag inte har någon dragkrok på min bil. Men jag skulle gäran vilja få igång henne och kanske faktiskt till våren åka till stallet och vara med på någon hopptävling och/eller någon dressyrtävling. Men det är bara tankar jag har. Vi får väl se hur det går med ridningen i morgon.

Ostruktur...

Just nu har jag lite ångest över att mitt liv är så ostrukturerat. Jag har inte riktigt någon koll på livet och vad som händer runt omkring. Jag känner att det bara rullar på. Jag behöver mer struktur. För just nu känns det som jag aldrig är hemma, jag aldrig är på jobbet, jag gör inte det jag ska och jag bara flummar runt...Har ni haft den känslan någon gång? Men på MÅNDAG börjar min strukturerade tillvaro igen. Det innebär att jag rider på bestämda dagar och thats it. Jag tränar på bestämda dagar och jag kör Felicia på bestämda dagar. Jag måste börja gå upp tidigt igen och gå och lägga mig i tid. Låter det som en bra plan????

Källa: ?

Idag går mina tankar extra till Jims bror och hans familj, då vi idag fick reda på att broderns svärmor gick bort i söndags, endast 65 år gammal. Jag kan inte säga att jag på något sätt kände henne, men träffade henne när vi var nere och hälsade på brodern och hans familj. Hon var alltid glad och alltid väldigt snäll. I somras lånade hon ut deras husvagn för att vi skulle ha någonstans att bo när vi var där.

När en sådan sak händer i ens närhet får det mig att tänka en extra gång på nära och kära och vilken tur jag har som har alla i liv.Jag vet inte hur jag skulle tackla att en när och kär släkting eller vän skulle gå bort och hur jag skulle reagera. I mina tankar tänker jag nu att jag ska bli bättre på att hålla kontakt med dom jag älskar och dom jag tycker om. Men imorgon när dagen rullar på och när man sitter där i sitt ekorrhjul, så glömmer man lätt bort dom vänner och släktingar som man faktiskt bryr sig om. Så från och med idag ska jag försöka att skicka ett litet sms, ett mail eller ett meddelande på FB till dom jag bryr mig extra mycket om. För den enda gången man gör det är när någon man känner försvinner från jordelivet. Visst är det märkligt att det ska vara så. För hur svårt är det egentligen att bara skicka ett litet meddelande som säger att man saknar personen i fråga eller bara fråga hur hon/han mår???

TRÖTT!!!

Åkte hem tidigare från arbetet idag då jag inser att jag kanske borde byta arbete. Jag försöker rädda världen, men det går ju inte så bra. Så varför ens försöka????

Källa: Save the World

Fars dag!

Ja, då var det fars dag i dag.... och detta var vi ju tvungen att fira lite. Felicia och Eric hade ritat ett fint kort till Jim och till min kära far hade vi köpt en fin liten blomma. Saken var den att jag hade lovat i ett svagt ögonblick att jag skulle fixa någon fika att ta med mig. Men det hade helt ramlat ur mitt minne, så när vi var på väg till mina föräldrar kom jag på. FIKA!!! så det fick bli en tur in till stan och fixa något gott fika. Det blev en smarrig tårta =)
Så ett stort grattis till att pappor där ute!!!

Mobilbild

Ytterligare en regnig och blåsig dag. Men igår hade jag bestämt med en kompis att hon skulle hjälpa mig lite med min ridning. Så jag begav mig till stallet för att rida Jet. Vi red i padocken idag och min kära vän hjälpte mig hur jag ska tänka och hur jag ska göra när hon stressar upp sig. Jag förstår inte hur lätt, eller kanske inte lätt, men det gick bättre och jag stressade inte upp mig på samma sätt när det stod någon i mitten av padocken. Så vi arbetade i ca 45 min i alla gångarter. Och vilken härlig, lite studsig galopp hon hade. Det som var roligt var att min kompis red henne lite i början bara för att känna på henne och för att kolla lite hur hon var, för att lättare hjälpa mig. Och hon såg jättefin ut. Så om jag bara får till det själv så tror jag att detta kommer att bli bra så småningom. Så på lördag igen ska min kompis hjälpa mig och på torsdag ska jag försöka att rida som hon sa att jag skulle. Egentligen är det rent psykologiskt att det gick bra idag i padocken, för hon gjorde inte så mycket. Hon sa bara lite, tänk på detta och tänk på detta. Som tex tänk på att bromsa henne på yttertyglen, tänk på att ställa henne så fort hon blir lite stressad. Men samtidigt kändes det skönt att ha henne där i mitten som sa vad jag skulle göra och vad jag inte skulle göra. Men nu känns det bättre. Och det var super roligt att faktiskt rida henne i alla gångarter. Så nu ska jag bara omvandla detta och göra det när jag är själv. Min kompis sa även att hon är väldigt välriden och det är ju bra. Så det får nog bli endel arbete i padocken och kanske inte så mycket ut och rida, eftersom jag känner att då måste jag rida med någon, för jag är alldelles för osäker än på att rida ut själv.....

Källa: Elle Interiör

Vilken tur vi hade med vädret. När jag åkte till Jet idag så spöregnade det. Kändes ju sådär kul att ut och rida. Men jag tog in både henne och fjordingen som står där, för Erika skulle med ut och rida också =) Men vi tog det lugnt i stallet, borstade och pysslade lite och stod och pratade lite om vad jag har för funderingar och om jag ville träna för någon osv osv och när det väl var dax att ut och rida så var det uppehåll. Så vi red den rundan vi red första gången. Det kom något litet hopp då hon inte såg några hästar i en hage, men annars gick det bra. Hon var spänd på ett ställe till...Så imorgon ska jag faktiskt rida igen, då ska jag rida ut med Gunilla, men om det regnar så var inte Gunilla så sugen på det men jag tänkte att jag rider ut i allafall...Eller i padocken. Måste bli TUFFARE och testa lite och bara tänka att det kommer att gå bra. Jag kan inte sitta och fega hela tiden, för det är en snäll häst, lite spänd, men det kanske den är för att ingen har ridit den på länge. Men både Gunilla och Erika sa att det var ok att rida för en tränare, så det kanske jag ska göra snart, bara för att få lite tips och ideér hur jag ska göra för att det ska bli så bra som möjligt. Jag tycker att det är jättesvårt. Någon som kan hjälpa mig?????

Dressyr!

Foto: Myran

Så var det fredag igen, och eftersom det är ojämn vecka så var det dressyr som stod på schemat. Vi fortsatte att öva på volter och att hästarna skulle spåra och vara ställda riktigt och att dom skulle har rätt tempo. Vi gjorde även mot slutet omvänd volt tillbaka, vilket innebar att vi gjorde volten på slutet (om ni förstår vad jag menar???) och vi skulle göra en galoppfattning när vi kom mot väggen....Gick väl så där i höger varv för mig. Lufsen bockade lite och då låste sig det för mig och jag slutade att driva och bara "övergav"honom...Tillsaken hör den också att jag red med sporrar idag, vilket jag inte hade gjort sedan jag var tonåring och red på ridskola, så jag satt första tiden och var så koncentrerad på att inte använda sporrarna i onödan och hur min skänkel var osv och mot slutet när jag skulle använda sporren, eftersom Lufsen ignorerade min skänkel i galoppfattningen i högervarv, så bockade han. Han gjorde i och för sig inga stora bockningar, men vid två olika tillfällen och då låser det sig för mig. Jag måste ha hjälp med det!!! För jag vet ju att jag troligen är såppas "bra" och säker på min ridning att jag skulle kunna hantera det på ett bra sätt, men samtidigt så händer något och jag blir direkt osäker....Men summan av hela ridpassa var väl att det gick så där. Hyfsat bra.....Imorgon blir det en uteritt på Jet. Jag MÅSTE få en struktur på detta. Jag kanske inte ska ha så stora ambitioner, så på helgen när jag rider kommer jag bara rida ut och en dag i veckan rider jag i padocken. Som mitt liv ser ut nu så hinner jag inte rida henne mer än två gånger i vecka. Men så får det blir. Det gör nog också att det blir mindre stressigt för mig....

Idag var jag uppe hos Jet, hästen jag får rida. Har inte varit där sedan förra veckan...men idag åkte jag upp. Eftersom jag kände efter förra gången jag försökte mig på att rida henne, och bara kände hur spänd hon var, så beslutade jag mig för att skaffa mig en liten plan =) Så nu ska jag longera henne så att hon kommer igång lite och kanske inte bara rusar iväg. Så sagt och gjort, så fick det bli longering i padocken. Vi gick dit, det tog kanske 10 min och sen arbetade vi lite i padocken, i kanske 30 min. Eftersom jag vet att man inte ska longera för länge, så hade jag lite miljöterapi med henne också. Jag sprang jämte henne och gick jämte henne så att hon fick lära känna padocken lite bättre. Men det gick får jämte padocken och dom var farliga och elskåpet som satt på en stolpe precis vid padocken var också super farlig, så då blev det en del hopp och hon spände sig lite. Men longeringen gick super bra. Hon var avslappnad och hetsade inte iväg utan travade på i ett lagom tempo. Så min planering är att longera henne och få igång hennes kondition lite innan jag börjar arbeta henne i padocken och på helgerna tänkte jag att jag skrittar ut med henne tillsammans med ägarens mamma. Bra plan va???

Figaro!

Foto: Myran

Igår var det måndag igen och det innebar ridning i måndagsgruppen. Vi skulle hoppa. Jippi! Eftersom det faktiskt gick helt ok på tävlingen i söndags så kändes det kul. Jag var i och för sig lite osäker på vem jag skulle få rida med tanke på att Figaro hostat lite den senaste tiden, men hoppades på att jag skulle få rida honom. Hade ridit honom vid ett tillfälle innan då vi hade bomarbete och även hoppat något litet kryss, vilket var superskoj. Sagt och gjort, vi hoppade enstaka hinder från tävlingen i söndags. Och vad skoj det var. Jag vet i och för sig inte om det gick jättebra, men min känsla var att det gick bra och jag försökte verkligen tänka på vägarna, tänka på farten osv. Figaro är nämligen en häst som löser sina problem mer eller mindre med att springa ifrån dem. Tänker man inte på tempot och takten så springer han och han ökar farten. Jag har tidigare skrivit att jag tyckt det var jobbigt att rida honom och jag inte tyckte om att rida honom. MEN jag måste faktiskt omvärdera detta. Han är riktigt rolig att rida. Det enda är att jag hela tiden måste tänka på ALLT jag gör. Jag måste tänka på att inte släppa kontakten med honom och ha min skänklar intill osv osv men vad jag lär mig saker på honom. Hoppningen gick i allafall super och jag var jättenöjd när jag åkte från stallet. Dock var jag supertrött när jag kom hem eftersom jag inte var hemma förrän vid 21.45. Vi får väl se om jag orkar rida så sent i fortsättningen eller om jag bara ska nöja mig med att rida sent på fredagar?! Samtidigt som jag tycker att det är kul att rida en "vanlig" lektion också....

Hopptävling

Foto: Frida Norén

 

Trots min beslutångest och efter en mardröm om hoppningen i natt så beslutade jag mig för att hoppa. Det kändes inte bra och jag var supernervös och när jag gick banan så var det ett hinder som stod precis likadant och det var precis likadant hinder som jag ramlade av när jag red Shotten för ett år sen eller så på en tävling. Och då kändes det som ett dåligt beslut. Men sagt och gjort så hoppade jag honom. Och det gick hyfsat bra. Jag rev inte, jag satt kvar och hade väl helt ok vägar. DOCK så hade jag fel galopp på flera ställen eftersom jag inte rättade galoppen efter varje hinder och jag hade ett för lågt tempo på vissa hinder. Men det positiva var att jag hoppade och jag vågade hoppa. Det första hindret var ett rätt uppstående, med en "låda" under om ni förstår vad jag menar... Det var läskigt och jag försökte att inte tänka på alla läskiga hinder. Men efter hoppningen kände jag mig glad över att jag vågade och lyckades genomföra en hel bana =) Så vem vet jag kanske faktiskt fortsätter hoppa Shotten...

 

Och TACK till alla mina vänner som står ut med mitt låga självförtroende när det gäller min ridning. Ni är guldvärda =)

 









Beslutångest!!!

Hela dagen har jag funderar på hur jag ska göra imorgon, eller rättade sagt nu på kvällen. För idag på morgonen införskaffade jag mig ett par superfina benskydd och ett matchande schabrak till. Men sen ju längre det gått på kvällen så har jag funderat och funderat på OM jag verkligen ska vara med på hopptävlingen imorgon. Hoppningen igår kändes inte bra och det jag funderar på nu eller rättade sagt ANALYSERAR om hur det kommer att gå imorgon samt allting han kan tänkas bli rädd för. Samtidigt tänker jag tänk OM jag hoppar och det går bra.... Fast min magkänsla säger att chanserna att det ska gå bra är väldigt små. Jag har ju faktiskt mailat Myran och sagt att jag inte ska komma. Men är det verkligen rätt beslut??? Ska jag fega, som jag ofta gör, eller ska jag trotsa min rädsla och ta mig ett steg närmare mitt mål??? För hur ska jag kunna bli en bättre ryttare om jag alltid fegar och låter min rädsla ta över?????

Osäker eller rädd???

..Ja, jag vet inte riktigt hur jag ska summera denna träning.... Men jag ska försöka. Min bedömning blir nog att det gick helt åt skogen. Något hände och jag blev rädd. Red Shotten igen, och jag ska ha honom på tävlingen på söndag. Men som det känns just nu vill jag inte rida överhuvudtaget på söndag. Men vi får väl pröva iallafall. Nåja tillbaka till hoppningen idag. Vi hoppade ett hinder som stod på medellinjen och så skulle vi säga vilken galopp vi hade och så skulle vi rida åt det hållet som vi hade galopp och sen skulle vi hoppa hindret som stod på diagonalen, antingen hindret åt höger eller hindret åt vänster, beroend på vilken galopp vi hade. Jag vet inte vad som hände, men Shotten var rädd för något han såg när vi red rakt fram. Vilket också innebar att jag blev rädd. Jag fegade helt enkelt ur, men jag hoppade iallafall ett hinder på diagonalen tillsist. Men det kändes inte bra. Inget på lektionen idag kändes bra. Kanske galoppen ibörjan, men sen bromsade jag honom och jag fegade hela tiden och jag blev lite rädd. Jag frågade Myran om jag skulle fortsätta rida Shotten på träningen och hon sa att jag skulle fundera på det.

OM jag ska vara riktigt ärlig så vill jag nog helst rida Mille på träningen, för han är trygg och säker, men jag har svårare med honom eftersom jag inte får igång honom i galopp och massa andra saker. När det gäller Shotten så måste jag tänka mer och jag tror att jag kanske utvecklas mer på Shotten?! eller så gör jag inte det. För med Shotten kan jag reglera tempot på ett helt annat sätt. Jag kan galoppera på honom och jag kan även minska tempot. MEN jag blir även räddare när jag rider honom, för han är mer "tittig" och reagerar på andra saker och gör jag fel så blir allt fel och då blir jag också rädd. Men FRÅGAN är om jag ska rida en häst ur trygghetssynpunkt eller ska jag rida en häst som jag blir rädd för, men som jag kanske kan ha lättare att hoppa och som jag kanske kan utveckla andra saker på än vad jag kan med Mille????? Eller kanske inte....

Samtidigt känner jag att jag vill utvecklas och jag vill komma framåt och jag vill våga hoppa lite högre hinder och jag vill inte vara den som drar ner allting i våran grupp...Jag vill VÅGA och jag vill inte vara RÄDD för saker och ting som jag egentligen inte borde blir rädd för. Även om jag kanske inte blev rädd så började en osäkerhetskänsla gro i mig och då blev inget bra...Men hur ska jag arbeta bort min osäkerhetskänsla som faktiskt tillsist blir att jag blir rädd ....

Djurparken

Idag trotsade vi vädret och gick till Djurparken. Vi var där i princip hela dagen. Vädret varierade mellan regn och solsken och barnens åsikt om Djurparksbesöket varierade ungefär lika mycket som vädret.....

Mille

 

Idag red jag extra...Det var super skoj och jag fick rida fina Mille =) Vi red kadrilj. Super skoj, men under tiden jag red satt jag även och analyserade, vilket jag gör ofta. Även om jag fick konsentrera mig till max med att sitta bra på Mille, vilket jag hade stora problem med då vi red utan stigbyglar, satt jag även och analyserade mitt lilla projekt. Jag vet inte hur jag ska göra, men min oro är att jag kommer att bli rädd igen och det är jag inte beredd på. Jag kanske ska fortsätta att rida hästen, och bara rida ut med ägaren...Eller?! Under ritten idag så funderade jag på vad det är som egentligen gör mig rädd. Jag är just nu rätt säker på min ridning, men vad är det då som sätter i gång min rädsla? Rädd för att skada mig? Eller vad är jag rädd för? För även om hästen är het och tittig och rädd för saker och ting så vet jag i mitt förnuft och i min hjärna vet jag vad jag ska göra, men i min själ och i mitt "just nu" så blir jag bara rädd och då blir allt bara fel och jag gör massa fel. Varför blir jag rädd???? Hur ska jag komma över min rädsla av att bli rädd igen? Jag kan just nu hitta massa anledningar till att inte fortsätta att rida hästen, samtidigt kan jag hitta massa anledningar till att fortsätta och massa förnuftiga lösningar för att det ska fungera bra för alla....