Jag måste faktiskt säga att jag är väldigt glad över att jag inte är 12 år och måste gå igenom allt som händer i kroppen och allt som händer med de sociala spelen som är runt kompisar. Ena dagen bästa kompisar och andra dagen ovänner. Det måste vara jobbigt. Jag vet inte hur mycket jag ska lägga mig och hur mycket jag ska låta dem sköta sig själva. Felicia är mitt uppe i en jobbig period där allt misstolkas, vänner blir ovänner och blir arga på henne när hon gör något. Självklart har hon nog en del i vad som sker men ibland kan jag känna att det räcker med det lilla för att någon ska bli arg. Det måste vara otroligt jobbigt och dessutom kan jag tycka att det är otroligt jobbigt för oss runt omkring som hela tiden hör och ser hur dom är mot varandra. Fast det kanske är så dom lär sig??? Ibland kan jag tänka att dom får ordna upp det själva och ibland funderar jag på om jag ska lägga mig i....
Jag tror dock på att barnen ska försöka reda ut mycket själva. Visst pratar jag med henne och med Eric om hur man ska vara mot en annan människa men ska jag som mamma lägga mig i minsta konflikt? Ringa till andra mammor och berätta hur deras barn är? Eller ska jag låta dom sköta det själva??? Just nu låter jag barnen lösa det själva för någonstans tror jag att dom lär sig mer på det.... Eller så har jag fel och är bara bekväm ....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar