Jag måste bara...

...skriva om Figaro igen. Jag vet inte [eftersom jag har guldfisksminne] om jag skrev om min fruktansvärda ridlektion förra gången jag red på Figaro. INGET, då menar jag verkligen INGET gick bra förra gången jag red Figaro. Allting gick åt skogen och då insåg jag att jag inte kommer överens med Figaro. Han är säkert en jättefantastisk häst, för dom som kan rida honom, men för mig kändes det bara fruktansvärt och det var jättesynd om Figaro för han förstod nog inte vad jag ville. Men igår var det dax igen. FIGARO stod det på tavlan. Herregud tänkte jag. Men trots att jag fortfarande är lite skeptisk, så gick det bättre. Jag tänkte hela tiden på att ha bra kontakt med honom, vilket jag inte hade förra lektionen på honom, jag tror även att jag tänkte på min sits mer, att sitta rätt upp och lät honom arbeta mer på ett annat sätt än förra gången. Jag till och med galopperade [vilket jag var lite skeptisk till eftersom han bara drar iväg] genom en "vattenpöl", kanske fel ord på "bassängen" som bli i padocken, men i vilket fall som helst gick det hyfsat bra. Jag kanske trots allt kan komma att tycka om att rida honom. Då måste jag verkligen påpeka att det är ABSOLUT inget fel på honom, utan det är mig det är fel på. Men fina Myran som försöker peppa mig frågade om jag trodde att alla gånger hon red en häst gick bra....Så det är lite skönt att höra att även superduktiga ryttare som Myran, kanske det inte alltid fungerar super för alla gånger =) Så nästa gång jag rider honom, kanske det går ännu bättre och jag kanske faktiskt göra fler rätt så han kanske blir nöjd med mig.