Inland funderar jag på om jag är allmänt konstig eller allmänt knäpp, jag menar bara så där allmänt?! Varför jag funderar över detta är för att jag ibland kan komma på mig själv att sitta och fundera över varför jag utsätter mig för att prata med folk jag faktiskt egentligen inte tycker om eller varför jag egentligen stör mig på folk i min omgivning? Jag menar det är klart att alla mer eller mindre någongång stört sig på en annan person men jag har kommit på att jag oroväckande ofta den senaste tiden kommit på att jag inte är intresserad av att umgås med andra, inte socialisera mig med folk bara för att jag måste. Jag har också kommit fram till att jag faktiskt inte har något direkt intresse för att vara i ett sammanhang. Kanske är detta normalt, men jag ser mer och mer att jag är nöjd om folk i allmänhet bara låter mig vara i fred. Visst tycker jag att det är skoj att umgås med folk men jag har kommit på att jag tycker om att umgås med folk på mina villkor. Väldigt egoistiskt men det kanske är så att jag håller på att gå in i någon slags "socialvägg"  där jag bara vill bli lämnad ifred? Jag vet inte varför eller när jag egentligen började att känna så här men jag känner mer och mer så att jag vill vara i fred och bara få vara. Inget påtvingat som jag måste bara för att alla andra gör det. 

Knäpp eller inte så är jag inte intresserad av att umgås med folk, prata med folk som tvingar sig på mig. Jag tycker väldigt mycket om mina vänner men dom får jag själv välja när jag vill träffa dom, när jag vill umgås eller prata med dom. Inget påtvingat eller jobbigt. Så hur ska jag få bort känslan av att vara intvingad i olika sociala sammanhang? Eller det kanske är så att jag håller på att bli knäpp!?!?!