Idag var det 19 år sedan som Jim och jag blev ett par, officiellt. Detta är en dag då alla våra, då gemensamma, vänner ansåg att vi var mer än bara "vänner" och det var dags för oss att officiellt säga att vi var ett par. Tänk 19 år, det är en evighet. Det är svårt att tänka sig att vi faktiskt har varit tillsammans så länge. Jag tror inte att många hade trott detta om oss. Jag tror inte att jag heller trodde detta om oss om jag ska vara ärlig. Jag trodde nog att vi är ihop ett tag medan vi pluggar, men sen kommer väl våra vägar att skiljas då jag flyttar tillbaka hem och han tillbaka hem till sig. Men på något sätt så fortsatte vi att vara ett par. Båda bestämde sig för att flytta till Göteborg och sen har bara Jim hängt med på alla knäppa flyttar jag gjort ;)

Att vi nu skulle sitta i ett hus, med två barn. Nästa år firar vi 20 år och då kanske vi ska göra något kul? Tyvärr är Jim inte så speciellt romantisk av sig eller bryr sig speciellt mycket om att fira bröllopsdagar eller hur länge vi har varit ihop eller andra saker. Han vill nog mest att saker och ting bara ska fortsätta som det är. Ingen idé att uppmärksamma massa saker. Det är tyvärr något jag kan sakna, men jag har lärt mig att leva med det och jag tar tag i saker själv. Så idag när vi firade 19 år tillsammans så fick jag ett hästsläp =) Så vi får väl se vad jag får nästa år när vi firar jämt.... ;)

Idag har jag ägnat några timmar i min trädgård med trädgårdsarbete. Vi har tagit ner studsmattan, plockat lite skräp som bara legat och varit ivägen och jag har tänkt tanken att kratta lite. Problemet är att jag verkligen tycker illa om trädgårdsarbete. Jag tycker inte det är minsta kul att hålla på i trädgården! Jag skulle kunna göra hundra andra saker än trädgårdsarbete. Men tyvärr så måste man ibland göra saker man inte tycker om ;) Det roliga är att det inte handlar om att greja... utan just att det är trädgården! Jag menar jag kan greja hur länge som helst i stallet egentligen och jag kan greje här hemma hur länge som helst men just min trädgård tar emot. Men nu har jag gjort det och jag får väl ägna lite tid till att fixa i ordning den men det får bli en annan dag.....

Egentligen skulle jag kunna prata om min lilla häst hur mycket som helst, men jag tänker att det kanske inte finns så mycket intresse i att bara läsa om min häst och allt vi gör ;) Men det är som jag skrev i förra inlägget det går från klarhet till klarhet, även om vi har små bakslag för att sen gå framåt två steg och sen ett litet bakslag igen....Jag antar att det är så och kommer vara så hela tiden.

Jag tänkte på vad vi hade pratat om på kursen som jag var på förra helgen och eftersom hela veckan varit lite upp och ner för Cillahästen och mig så var det egentligen första dagen på hela veckan som jag faktiskt red "ordentligt". Dock saknade jag någon som stod i mitten och sa till mig vad jag skulle göra, allt från att "sträck på dig", "tänk på dina händer"...jag allt som jag kan tänka mig dom säger som jag rider för. För ibland är det en trygghet att ha någon som tittar på en, oavsett hur "duktig" ryttare man är, för det finns saker som man gör som man inte tänker på som andra ser och som man behöver ändra på. När jag rider själv försöker jag visualisera hur Anna-Carin och Therese [två duktiga ryttare som jag tränar för också, våra stalltränare =)] hur dom skulle sagt och hur dom tänker när jag rider. Ibland går det bättre och ibland går det sämre att ha dom i mitt huvud. MEN idag tänkte jag faktiskt på vad Therese sa till mig i helgen. Att det är viktigt att tänka på att inte låta Cillahästen rusa in i galoppen utan att hon ska ha sin bärighet i traven och gå från den lugna traven till en lugn galopp, även om det bara är två steg. Så idag tog jag mod till mig och testade. Gick inte jättebra, men vi fick ändå en galopp i höger varv och en galopp i vänster, men jag skulle vilja att dom stod där i mitten och sa "gör så här" eller "tänk på detta innan du fattar galopp". Tyvärr är det väl mitt behov av trygghet att göra rätt som ligger till grund av behovet att ha någon i mitten som säger hur jag ska göra. Eller bara rädsla av att göra fel? Jag vet inte....Nåja, det är väl bara att kämpa på och arbeta med det man har lärt sig. Och just nu är mitt ledord DETALJER, även om det inte alltid blir så bra ;)

Från klarhet till klarhet....

Källa: Stall Görnlund

Idag var min hovslagare hos oss igen. Cillahästen hade trampat sin sko lite snett, men inte trampat av den. Så min hovslagare fick komma och slå på den igen. Cillahästen gjorde endast ett hopp fram idag när hon höll på med hennes hov. Innan kunde hon göra typ hur många hopp som helst och för att inte prata om när man skulle sko bak.....Men Cillahästen går från klarhet till klarhet. Lite tålamod och det ska nog bli bra ;) Jag har haft några hovslagare till Cillahästen och med varierat resultat och med varierade metoder för att hon ska vara lugn. Jag kan gissa mig till att hon med stor sannolikhet blev sederad när hon skulle skos hos tidigare ägare. Eftersom jag inte vill att hon ska bli sederad och när jag äntligen hittade en ny hovslagare [den jag har idag] var ytterst tveksam till att komma och ska Cillahästen om hon behövdes sederas. Sagt och gjort. Vi tog det i små steg och när hon skulle skos bak så mutade vi Cillahästen med en så kallad slickburk. Gick hur bra som helst. Eftersom hon är positiv till positiv förstärkning i form av mat/godis så stod hon som ett ljus när hon skoddes bak. Jag är bara ledsen över att jag inte kom på detta tidigare så hade hon sluppit alla olika metoder för att hon skulle vara lugn. Jag säger inte att metoderna som användes var varken bra eller dåliga, men med facit i hand så var slickburken definitivt det bästa sättet att få henne samarbetsvillig.

Efter att ha haft och fortfarande har en häst som kanske inte är den lättaste att sko alltid, dock fantastiskt snäll att sko bak just nu ;) så måste jag säga att jag är grymt imponerad av våra hovslagare. Tänk bara deras arbetsmiljö, deras utsatthet och deras tålamod. För att inte prata om känslan de måste ha för att göra ett bra jobb. Jag är glad över att det finns så många duktiga hovslagare runt om som faktiskt ger våra hästar bästa möjliga förutsättning att kunna arbeta på ett bra sätt och ser till deras bästa. Jag hoppas att alla hovslagare där ute vet vilket fantastiskt arbete dom gör. Jag själv skulle aldrig klara av det jobbet. Så vi kanske ska visa bättre uppskattning till våra hovslagare, vilket jag tror att många göra, men jag tror också att många ibland bara tar dem för givet. Jag tror nog att jag har gjort det innan och faktiskt inte tänkt så mycket på det som jag gjort sen jag fick Cillahästen. Så ta hand om era hovslagare för det ska jag göra =)

Bestämt mig!

Jag har legat här i min säng och tänkt. Tänk lite på vad jag vill med mitt liv ;) En sak jag insett är väl att jag har så många grejer på gång hela tiden och det känns inte som om något blir riktigt klart. Allting blir lite halvdant. Jag hade samtal igår med en klok kvinna och någonstans så i det hon sa fick mig att tänka. Vad vill jag? Det är mycket jag vill men någonstans kanske jag faktiskt inte kan göra allt jag verkligen vill. Jag kanske måste börja tänka, prioritera och inte bara köra på. Detta innebär tyvärr att min fotografering får ta en liten paus :( Inte så att jag ska sluta fotografera men jag kommer inte aktivt arbeta för nya uppdrag men givetvis kommer jag ta dom uppdrag som kommer till mig. Jag kommer inte heller aktivt göra reklam och få så många nya "kunder" som möjligt utan jag kommer ha med mig kameran när ja gör saker, fotografera när jag känner för det och när jag tycker jag hinner. Jag kommer inte slå knut på mig själv för att hinna fota. Varför? Jo, för jag vill så mycket annat i mitt liv just nu. Jag kommer alltid älska att fotografera och jag kommer fortsätta med det, men det finns hundra andra saker jag vill lägga tid på just nu och då dygnet bara har 24 timmar och jag jobbar väldigt mycket så får något stryka på foten. Tyvärr drog fotograferingen det kortaste stråt denna gången. Men vem vet jag kanske ändrar mig snabbare än jag tänkt då fotografering är något som jag trots allt tycker om. Vi får se....

PS.... givetvis får ni fortfarande höra av er om ni vill ha något förevigat :) jag är inte omöjlig.....

Slutet?????

Idag tränade jag för Tina Linde... inte så smart men det var en tid som var inbokat sen en tid tillbaka men så här med facit i hand så skulle jag ha avbokat :( Cillahästen var trött, ofokuserad och springig. Jag skulle ha ridit ut en sväng bara... även om det inte gick bra på träningen och det var en kort träning men några bra steg tog vi allt trots kaoset. Ibland gör man dåliga beslut som hästägare.... och troligen kommer jag göra fler. Fast hon behövde röra på sig idag och jag tror inte att hon tog någon skada det var bara jag som tyckte det blev en dålig träning. 

Nåja, även om det inte blev som jag tänkt så är det bara att gå vidare och fokusera på det som jag trots allt klarat av. Och resten av dagarna av denna veckan ska Cillahästen bara få ta det lugnt. Skritta ut och njuta av att det är höst och fundera över livet ;)

Nu ska Jim och jag kolla på IT och barnen ska gå på Thor Ragnarök eller vad den hette. Vi får väl se om jag får mardrömmar efter denna film då jag tror den är läskigare än originalet som jag såg för flera år sen....

Vi har överlevt ....

Nu är det klart! Jag har överlevt dagens stora utmaning! Jag vet egentligen inte hur jag klarade det, men jag gjorde det i allafall :) 

Cillahästen är ju inte speciellt svår att lasta. Hon går snällt på och står sen där vi ställt henne. Så lastning och avlastning är det lättaste. Så det var jag inte speciellt nervös över utan mer vad händer när vi kommer till Stall Tokarp och hur kommer hon reagera när hon kommer till ett vilt främmande ridhus? Jag hade massa olika scenarier i mitt huvud. Jag hade massa tankar kring hennes eventuella agerande. MEN samtidigt visste jag att gör jag bara som jag gör hemma, är konsekvent och lugn. Lugn var svårt men att vara konsekvent och göra som jag gör hemma det skulle jag väl klara tänkte jag. Vi var ute i rött så god tid vilket innebar att jag kunde GP ner till ridhuset med henne innan alla andra hästar kom och skulle värma upp. Hon var lite spänd men lyssnade trots allt väldigt bra på mig. Uppsättningen blev lite si sp där men hon stod i allafall lite stilla och jag kom upp. Sen var vi, eller rättade sagt jag nervös och blockerade lite saker och ting och jag tror att jag gjorde henne mer nervös/stressad än vad hon egentligen var. Jag höll i henne alldeles för hårt och lät henne inte gå fram ordentligt då jag var rädd att hon skulle göra något. För även om Cillahästen faktiskt inte gjort något med mig på evigheter inte ens en tendens till bockning eller liknande så när jag blir osäker så kommer dom tankarna fram. Min osäkerhet kommer och jag känner direkt att nu kommer något hända. Så bara jag kommer ifrån det och börjar lita på mig själv som ryttare och på min lilla häst så kommer jag klara av betydligt mer saker. 

Trots alla negativa tankar idag så har jag i allafall genomfört min första clear round på Cillahästen och på borta plan! Bara det ska jag vara stolt över. Sen kan jag alltid slipa på detaljerna och jag kan göra tusen andra saker bättre men jag ska ändå ge mig en klapp på axeln att jag åkte iväg, red och red en bana två gånger även om Cillahästen var liten ofokuserad så genomförde vi det! Vem vet vi kanske gör det igen ;)