Mina barn!

Jag vet att alla föräldrar gör allt för sina barn och jag vet att alla föräldrar vill sina barn det bästa. MEN jag tror faktiskt att det är en viss skillnad mellan mig och alla andra föräldrar för jag tror ibland att jag kanske agerar lite mer, kanske tar saker och ting ett snäpp längre och förutspår och oroar mig lite mer än alla andra. Lätt för mig att säga tänker ni men jag tror faktiskt att det är så. Eller så kanske det är så att jag har för höga krav på alla runt omkring mig vilket gör att jag gärna agerar för att det ska bli så bra som möjligt för mina barn?! Jag vet inte riktigt... men i vilket fall som helst så började skolan idag och i en vecka har det var lite kaosartat för Eric. Hans lärare hade sagt upp sig och så fick vi ett brev från skolans rektor där hon drog sig för att säga sanningen och sen fick vi ytterligare ett mail från läraren där hon förklarade situationen och det var en liten annan bild av vad rektorn hade sagt. Så hela veckan, alltså två dagar har jag varit irriterad över hur korkad våran rektor är och varför hon inte kan säga hur det egentligen är. Är det så svårt???? Så jag har både skrivit ett arg mail till henne och hade ett samtal med henne idag där jag uttryckte min irritation över hur hon agerat. Jag kanske går ett steg för långt men jag tänker på mina barn och på vad dom behöver för att få en riktigt bra utbildning och en riktigt bra förutsättning för ett bra liv så jag gör allt för mina barn, vilket innebär att jag ibland agerar lite impulsivt och inte alltid så genomtänkt...men skit samma! Vad gör man inte för sina barn???