Lufsen är den häst jag alltid kommer att ha i mitt hjärta och som jag alltid kommer att minnas. Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka min saknad och det jag känner, men Lufsen har lärt mig så otroligt mycket och han visade med sin otroliga personlighet vad han ville och inte ville. En häst som jag många gånger svurit över för att han inte lyft sin hov eller för att han inte ville följa med mig in från hagen. Men trots hans envishet och så var han alltid snäll. Han gjorde aldrig något dumt. Han var tryggheten i min ridning, trots att jag i perioder var tveksam över att rida honom då han med glimten i ögat gärna försökte göra lite som han ville.
Jag minns speciellt en gång då vi hade ridit på ängen. Haft ett otroligt roligt dressyrpass och allting hade gått så bra. Jag red som vanligt bland dom sista och Lufsen trots sin storlek ville gå en annan väg än dom andra hästarna. En liten "genväg" kan man säga. Problemet var bara den att han tänkte nog inte på att jag satt på ryggen och att "genvägen" inte var riktigt anpassad till en häst med ryttare på. Detta innebar att jag mer eller mindre fastnade bland grenarna och Lufsen ville gärna traska vidare. Ett av många roliga minnen som jag kommer att minnas och som jag kommer att vårda i mitt hjärta så länge jag lever.
Jag vet att det är många där ute som sörjer dig och som älskade dig högt. Saknaden av dig kommer alltid att finnas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar