Funderingar...

Ibland funderar jag på om jag alltid fattar rätt beslut. Oftast tycker jag dock att besluten blir bra, men samtidigt funderar jag nu på hur beslutet att flytta Felicia från sin gamla klass, sina gamla vänner och den sociala tillvaron hon hade här hemma påverkar henne. Ibland funderar jag på om det verkligen var så bra? Idag upptäckte jag att de vänner hon hade här hemma kanske faktiskt håller på att försvinna helt bort från henne och eftersom jag överanalyserar allt funderar jag på hur det blir för henne. Visst hon har vänner i sin nya skola, men det blir inte samma sociala samspel på fritiden som hon hade här hemma. Det jag funderar mest på är väl egentligen om hennes bästa kompis är på väg bort från henne. En bästa kompis finns alltid där tänker ni, men om man inte har vardagen ihop.... Hur blir det då??? Men återigen det kanske är jag som överanalyserar en mening jag sett, eller en fråga från Felicia. Jag kanske bara ska le och låta henne sköta det själv? Samtidigt är jag en hönsmammam som vill hennes bästa. Jag vill att hon ska må bra och ha vänner som bryr sig om henne och som tycker om henne..... Jag vet inte alltid vad jag ska göra för att det ska bli bra???? Kanske är det min egna erfarenhet som spökar och att det är jag som vill mer än vad hon vill eller bryr sig om????