Ödet....eller inte

Idag har jag gjort något jag aldrig trodde att jag skulle få vara med om. Egentligen spelar det ingen roll vad jag har gjort utan det jag känner efter denna dagen är kluvenhet. Jag kommer inte skriva vad jag gjort idag med respekt för nära och kära och framför allt personen som det handlar om. Men det jag egentligen vill ha sagt med detta inlägget är att allting kan hända. Oavsett om det är öde eller inte. Även om någon har stakat ut ens väg i livet så känns det orättvist. Eller är det kanske så att livet har en väg och man sen själv får välja vilken avtagsväg man tar? 

Jag tror ibland att vårat liv är utstakat och det finns vissa småvägar, avtagsvägar vi kan välja att ta eller så håller vi oss på "huvudleden" men att något ibland gör att vi gör en avstickare och att där kan nästan vad som helst hända. Men det som jag var med om idag känds så konstigt och allt jag tycker och alla mina värderingar ställdes faktiskt på sin spets i och med detta. Jag hoppas att jag trots mitt vacklande idag gällande värderingar och vad jag tycker så kommer jag hitta rätt igen. Visst världen är inte svart eller vit, utan en gråskala med massa olika nyanser av grått. Men kan man bortse från en sak "bara för att"? Eller ska man ignorera, strunta i "bara för att" och hålla fast vid sina principer? 

Nåja, som ni förstår gick det många tankar i huvudet på mig idag och ett bra botemedel är faktiskt stallet och en liten ridtur. Eftersom Felicia hade varit hemma själv på förmiddagen så följde hon med och det blev faktiskt, trots mitt just nu moraliska dilemma, en mysig stund. Vi red ut en sväng i blåsten men det var verkligen kvalitetstid och det var kanske det viktigaste?