Ibland undrar jag om jag fått Cillahästen för mina synder. Jag trodde att jag skulle få två envisa små barn och det har jag i och för sig fått men rätt så lättmedgörliga trots allt. Men Cillahästen är ett kapitel för sig ;)
Hon har varit lätt lastad fram tills sist vi skulle åka iväg. Hon totalvägrade att gå på transporten! Det tog ca 30 minuter att få på henne både henne på gården och då vi var iväg. Jag använde mig av helt fel metoder och ju mer jag blevvirriterad och frustrerad så bara vägrade hon tills hon själv bestämde att gå på! Envis som synden. Så efter den lastningen bestämde jag mig för att ta tag i saken och lasta henne som en träning. Så idag tog jag tag i det. Lastade henne vid stallet, eller bakom stallet vid parkeringen men då slet hon sig och ville bara äta gräs. Jag fångade in henne igen och ställde mig i paddocken och det blev träning på ”riktigt”. Hon gick på rampen med framhovarna och sen ville hon inte mer. Jag berömde henne och hon fick godis. Backade henne och berömde och gjorde samma procedur igen. När vi gjort så några gånger så visade jag hinken med mat i. Gissa om hon blev glad. Hon fick äta när hon gick på rampen. Sen tog jag den längre in och då gick hon med in och åt. Steg för steg. Jag lyckades även sätta mellanväggen på rätt plats och sätt för bommen bak. Inga problem. Sen så tig jag bort bommen och hon fick backa ut när hon själv ville. Sen började maten ta slut. Så andra gången gick hon på men backade ur snabbt igen då det inte fanns någon mat. Men hon slängde sig inte ur utan lugnt och stilla. Så jag får bör ägna lite tid åt detta. Typ en gång i veckan minst. Så då kanske kanske jag kan få en häst som är lätt att lasta. Jag måste ju få på Cillahästen även när vi är iväg. Hemma går väl bra men jag kan ju inte bosätta mig någonannanstans bara för att hon vägrar gå på transporten, för att hon är envis. Så nu gäller det att arbeta med problemet så löser vi nog det snart. Hoppas jag.
Kram och puss från mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar