Jag kan inte sluta förundras över min fantastiska lilla häst. Det finns så många gånger jag gråtit och bara känt att allting är helt hopplöst men sedan hösten 2018 så har allting börjat falla på plats. Jag har nu en harmonisk liten häst, en häst som lyssnar och som har ett samspel med mig. En häst som arbetar på och är nöjd. En lugn och inte stressad lite häst. Jag vet inte vad som hände riktigt men något hände under hösten 2018 och nu har vi skoj. Jag har en häst som verkligen vill samarbeta med mig och inte tvärtemot vad jag säger. Jag vet inte om jag har blivit mer konsekvent eller om jag lyssnar mer på henne men något är det.
Idag så efter vårt ridpass så tog jag av henne sadeln och skulle hänga den på sargen i ridhuset. Jag bestämde mig för att låta henne stå kvar själv en bit in i manegen medan jag hängde sadeln på sargen. Precis när jag gick så tog hon ett steg fram. Jag sa till Cillahästen att stå stilla och hon stod stilla. Tittade på mig och väntade på att jag skulle säga att hon fick gå. Bara en sån sak blir jag glad av. Jag vet inte men det händer små små saker varje gång. Varje ridpass känns som om vi förstår varandra. Som om vi nu äntligen efter 2 1/2 år fått en kommunikation och ett förtroende för varandra.
Jag är så glad över att jag inte gav upp och sålde henne. Även om jag fortfarande ibland kan fundera över om hon inte skulle få det bättre hos någon annan som kanske var lite modigare, som kanske vågade lite mer än vad jag gör. Men just nu får hon stanna och vi fortsätter arbeta med vår kommunikation och en trygghet oss emellan.
Kram och puss från mig ❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar