Jaha då var det dax igen....att flyga av hästen ;)
Eftersom jag är en väldigt analyserande person så funderar jag nu i efterhand om det var ett smart val jag gjorde, som ledde till min flygtur. MEN inget ont utan att man lär sig något av det.
Igår så velade jag väldigt mycket, om jag skulle rida i manegen eller ut. Cillahästen hade inte varit ute på tur på hela veckan så hon borde gå ut en sväng tänkte jag. Eftersom jag visste att hon inte skulle få gå ut på en promenad i helgen då jag är iväg och medryttaren skulle träna för Cricco. Så sagt och gjort beslutade jag mig för att rida ut en sväng.
Cillahästen har varit lite krånglig sista tiden då hon inte riktigt velat gå från gården, men jag har tänkt att det handlat om att det varit lite rörigt då hon blivit av med hagkompisar och det flyttats om lite, men hon har alltid gått från gården, men som sagt jag har fått skänkla på henne lite. Eftersom jag hade lite saker att göra igår så bestämde jag mig för att ta en snabb tur ut, klätterbacken, den tar på sin höjd 25 minuter. Dock hann Cillahästen och jag inte komma så långt förrän hon vägrade att gå fram. Hon frös till is och tittade med högt huvud rakt fram. Öronen var spetsade och hon stod helt stilla. När jag skänklade på henne så började hon backa. Jag tänkte att det bara var tramserier och blev faktiskt lite irriterad så jag var ännumer bestämd och skänklade på. Då började hon att försöka bocka. Detta har hon inte gjort på evigheter med mig, så jag blev förvånad och lite irriterad. Jag blev ännu mer bestämd men Cillahästen fortsatte att vägra gå framåt. HADE jag varit smart i detta läget så hade jag suttit av och lett henne en bit, förbi det hon tyckte var läskigt. Men då jag blivit modigare så tänkte jag att jag löser detta utan problem. Hon började backa ner i diket och upp igen. Sista gången hon backade ner i diket så lyckades hon dra tyglarna ur handen på mig och samtidigt så kom en älg utspringande och Cillahästen blev rädd och tog världens hopp upp ur diket samtidigt som hon bockade. Eftersom jag inte fick upp huvudet då jag inte hade några tyglar i handen så flög jag ju av....Så jag har lärt mig att grusvägar är hårda att ramla av på. Cillahästen sprang hem och jag efter. När jag väl fick tag på henne så såg jag att hon var alldelles trött och jag tog henne till manegen och satte upp och red två varv. I skritt men på en väldigt lugn häst.
Efter min avflygning så har jag analyserat detta. Jag fick ont, men det positiva är att jag faktiskt inte blev rädd. Jag satte upp igen och jag funderar bara på hur jag ska lösa uteritter hädanefter. Jag ska nog inte pressa henne utan faktiskt gå av och när hon är lugn så ska jag rida. För att bygga upp en tillit mellan oss. Samtidigt tycker jag att vi har en relation där vi litar på varandra och vi löser mycket ihop. Men som sagt...jag tror detta var bra för mig och jag tror att jag lärt mig ännu mer om Cillahästen. Så det är bara att ta tag i det igen =)
Kram och puss från mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar