Jag måste säga att jag har nog världens bästa dotter. Visst blir jag sååå frustrerad över att hon är trotsig, tyken och bara allmänt otrevlig. Men idag blev jag stolt över lilla fröken F. Hon simmade USM i Göteborg, öppetvatten 2500m. Trots att hon hade en lite för liten våtdräkt, inte tränar ordentligt på hela sommaren och definitivt inte öppetvatten. Dessutom så hade hon inte tävlat något med undantag från i maj då hon simmade två grenar, detta på grund av en skadad axel som hon har rehabiliterat hela våren. En axel som hon fick ont i idag när hon simmade.
Men jag är stolt över att hon ändå trots dåliga förutsättningar faktiskt simmade och att hon faktiskt försökte och gjorde sitt bästa. Jag vet att jag ibland har alldeles för höga förväntningar på henne och på herr E. Tyvärr är jag sån och tyvärr ställer jag också väldigt höga krav på mig själv.
Nu ska jag bli en bättre mamma en mamma som inte blir arg och skäller på dom då jag trots allt någonstans vet att dom gör det bästa dom kan i allt.
Kram och puss från mig ❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar