Värdelös....

Hur kommer det sig att vissa människor jag träffar får mig att känna mig helt och hållet värdelös, misslyckad och faktiskt mindre värda än dem? Idag är ett lysande exempel på detta. Jag brukar inte åka till affären och se ut hur som helst, men idag orkade jag inte göra mig i ordning innan jag åkte till affären. Tog på mig ett par slitna jeans, en oversizs tröja och en jacka. Egentligen helt vanliga kläder, men inte speciellt fräsch, kläderna var ren tvättade, men jag var inte så fräsch.... Och gissa vem som skulle med till affären. Jo, lilla söta Felicia. Jag orkade bara inte ta fram kläder och hon fick för en gång skull välja helt själv, vilket inte, enligt mitt tycke, blir så bra. Hon matchar lite hej vilt, bland kläder hon tycker om. Så vi for till affären...En inte så fräsch jag och en inte helt matschad Felicia. Vi gick där i vår lilla egna värld i affären och pratade och helt plötsligt ser jag en person jag inte vill se, men sin perfekta lilla familj. Hela och fräscha, smala och snygga och helt perfekta med andra ord. Gissa om jag kände mig mindre värd än dem. Dom måste ju bara ha tänkt när dom gick från mig och Felicia "Stackars Tina!""Undra om hon jobbar, eller är arbetslös, och stackars hennes dotter." För varje gång jag träffar dem, oavsett när, var eller hur känner jag mig alltid mindre värd och jag känner mig helt misslyckad. Jag förstår bara inte varför. Tillråga på allt så hade inte Felicia borstat sitt hår, som hon nästan aldrig gör, så dom tänkte säkert också "hon har säkert löss"...Jag förstår bara inte varför jag alltid måste känna så när jag träffar just den här personen med sin lilla perfekta familj?????

Mobilbild