Veliga lilla jag...

 

Jag förstår inte hur jag kan vara så velig och obeslutsam. Helt otroligt vad jag bara håller på att vela fram och tillbaka. Ska jag eller ska jag inte? Ska jag göra något annat eller ska jag inte? Nåja, nu på något sätt så har jag börjat rida Jet igen. Så idag var jag uppe första gången på länge, tror att det nästan var en månad sedan jag var där. OCH vad mager den stackars hästen har blivit. Tappat ännu mer muskler och nu syns revbenen...Jag red henne inte mycket innan, men det kanske räckte?! Men det var skoj att rida henne idag. Jag har nog faktiskt saknat att rida henne. Vi red i padocken, som hade ett upptrampat spår ut med fyrkanten. Så där red vi utan problem. Vi red i alla gångarter och vi red en hel del volter, små volter och stora volter, för att hon skulle slappna av lite. Volterna blev i skritt, eftersom det var en del snö där. Men hon var pigg och glad och hon blev trött. Vi red i padocken i 30 minuter, men red dit och hem. Så sammanlagt red vi nog 45-50 minuter. Men det gick bra...Så nu ska jag försöka tillsammans med Erika, som också rider henne få igång henne och kanske till och med vara med på en dressyrtävling i början av juni. Ett problem är dock att jag har svårt att sitta ner i traven för hon har så stort steg. Men tanken är att jag ska försöka få någon att träna för, någon gång i alla fall, för att få lite tips i hur jag ska göra och vad jag gör rätt och fel. Kanske snälla Myran kan komma ut till oss när snön är borta helt från padocken?! Får nog fråga henne....Men kontentan av det hela var att det var skoj och jag ska försöka rida henne två gånger i veckan nu i alla fall. Tror att det är bra för min ridning...