Idag tog jag och Cillahästen en tur ut. Vi red den vanliga rundan. Allting gick bra, vi till och med travade en bit, MEN helt plötsligt dök en person upp, hen smög omkring i sin tomt och Cillahästen såg personen ifråga på ett långt avstånd och blev väldigt rädd. För det var något diffust som rörde sig i en trädgård och jag uppfattade det som om hen smög omkring. Först gick hen fram och sen tillbaka och hen visade sig aldrig riktigt. Samtidigt som Cillahästen blev upprörd över detta och helt stel och spänd kom en lös hund springandes och började skälla. Hundens ägare kom strax efter och bara tittade på min häst och på mig och tycke nog att jag inte skulle vara på vägen. Cillahästen dansade runt på vägen och var helt okontaktbar. När hon blir så rädd trumpetar hon och börjar dansa runt. Jag hade nog trots allt rett ut det från ryggen om jag hade gett det tid och jag hade känt att det faktiskt var värt det att kanske flyga av när hon hoppade runt på vägen, men någonstans fegade jag ur. Jag hoppade av och ledde henne förbi det hemska och fick en väldigt bra kontakt med henne. Hon lyssnade bra från marken efter att hon sprungit runt mig som en galning i och för sig, men hon gick förbi, något mer avslappnat och jag kunde sitta upp efter 100 meter. Det kändes i och för sig skönt, men samtidigt kände jag att jag hade misslyckats. Jag hade inte ridit igenom det "jobbiga" och jag hade låtit Cillahästen "vinna". Men det kommer kanske en dag då jag känner mig så modig att jag vågar rida trots att Cillahästen blir helt blockerad. Men idag vågade jag inte. Sen när vi red över en gårdsplan så stannade hon och tyckte att en bil som stod parkerad var läskig, men då på något konstigt sätt så lät jag henne känna att jag "var med henne" och jag höll mina skänklar intill hennes kropp och hon gick framåt, inga problem alls, även om jag kände att hon började spänna sig lite. Jag vet inte vad som var skillnaden. Kanske att hon inte blockerade sig så som hon gjorde när hon faktiskt blev rädd.
Nåja, jag tycker ändå att vi kommit en bit på väg och jag är trots allt stolt över mig, även om jag idag känner mig misslyckad. Men imorgon är en annan dag och det är bara att ta med misstaget och den känslan och lära sig något av det. Men det jag ändå måste säga är att jag har en mycket mer harmonisk Cillahäst trots att hon idag blockerade sig helt, men jag har en häst som man jag kan rida ut på själv mestadels utan några krångel och bara det är en vinst i sig. Jag måste bara bli lite modigare och lite tuffare så kanske jag också reder ut dessa situationer utan problem. Misslyckad eller ej, så vet jag vad jag måste arbeta med och jag kommer göra det för jag vill så gärna få detta att bli superbra på alla sätt och vis för jag tycker så mycket om min lilla häst.
Kram och puss från mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar