Hur kommer det sig att tankarna infinner sig när man minst vill det? Just nu är jag på väg till Umeå. Där har jag aldrig varit innan. Ska bli lite spännande :)

Ibland funderar jag på vad det gör att jag har valt en tryggt och stabil vägen genom hela mitt liv? Varför valde jag att flytta tillbaka till min hemstad instället för att ut och se världen? Eller i allafall flytta till en annan stad? 

Nu när jag suttit och väntat på de olika flygplanen har jag kommit fram till att det faktiskt är dags att göra något åt mitt lite "tråkiga" liv. Så innan jag fyller 40 , vilket är om 1år och 5 månader så ska jag försöka göra några saker som kanske göra så att mitt sökande försvinner. 

Men vad är det som gör att jag faktiskt känner mig rotlös ibland och vad är det som gör att jag får en inte stress av att inte få saker gjort och en känsla av meningslöshet över min tillvaro? Är det så att jag alltid varit rotlös på grund av mitt ursprung? Eller är det bara så att vissa människor är mer rotlösa eller har svårare att finna en inre ro än andra? Jag tror att jag är en av de människor som har svårare att hitta en inre ro och att jag försöker och försöker men att det blir inte så bra. 

Ibland blir jag rädd för att jag kommer "explodera" om jag inte får komma ur min lilla box och min bekvämlighetszon. Men samtidigt vill jag inte bara springa in i något som jag inte vill och jag kanske trots min oro i själen är nöjd och mår bra av att leva i min lilla box. För vad händer med mig om jag tar mig ur den och inser vilket hemskt liv jag lever? Hur blir det för alla runt omkring mig? Eller så är det så att jag "hittar" mig själv  och allting blir jättebra?!?!?