Jag vet inte om det är så att jag är på väg in i en 40-årskris eller om det bara är så att vissa personer som jag möter på min väg får mig att tänka mer än andra. Både privat och genom jobbet träffar jag massa människor. Vissa berör mig mer och andra mindre.
Under några dagar har jag min väg korsats av en gammal vän och hens öde och liv har börjat få mig att fundera över mitt liv och mina val i livet. Ni som läser detta kanske tror att jag inte älskar mina barn eller mitt liv, men barnen skulle jag aldrig vilja vara utan men jag kan fundera över om alla val jag gjort har fallit så väl ut.
Tänk om jag inte hade valt det trygga och stabila livet utan faktiskt lev livet lite mer, samtidigt när jag tittar tillbaka på vad jag gjort så är jag rätt nöjd med livet. Jag skulle kanske ändra på vissa val och vissa vägar jag valt men frågan är om jag hade varit mer nöjd med livet om jag gjort andra val. Men när personer som kanske lever ett helt annat liv än vad jag lever, som kanske fångar dagen på ett helt annat sätt än vad jag gjort och gör att jag kan fundera om det är ett roligt liv jag lever. Ett liv i trygghet och ett liv där jag lever i min lilla box och inom min bekvämlighetszon. Ni kanske tänker att det inte är så svårt att bara ta klivet göra något drastiskt och bara förändra livet, men är det så lätt?
Nä jag tänker på min vän och det livet hen lever så kan jag fundera om hade jag verkligen velat leva det livet? Samtidigt som jag kan se att det är ett från min syn ett rätt bekymmerslöst liv. Ett liv där man kan göra vad man vill, inga förpliktelser eller tider att passa. Ett liv där man bara behöver utforska vad som finns runt hörnet.
När jag ser på hens liv så blir jag ibland lite avundsjuk och tänker tänk vad skönt, inga förpliktelser inga måsten!
Så vem vet jag kanske bara ska lämna allt och ut och göra det jag vill? OM jag tar klivet ur min bekvämlighetszon så kommer jag satsa lite mer på saker jag vill och kanske bara strunta i vad folk tycker och tänker....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar