Jag förstår inte varför jag ens försöker! Jag har så många gånger verkligen trott och hoppats att vissa människor ska förändras och ändå, varje gång blir jag lika besviken. Människor som jag trodde var ok, men som gång efter gång visar sig vara precis lika egoistiska som dom alltid varit. Men så för en liten sekund gör dom något som gör att mina förhoppningar och tankar om dem förändras, men sen sekunden efter visar dom åter igen upp en falsk bild.. En bild där egoismen lyser igenom. Så varför försöker jag ens att bry mig? Varför får jag upp hoppet varje gång för att sedan bli besviken? 

Jag har vid ett flertal gånger försökt att bryta med dem men eftersom jag tror gott om människor, kanske lite godtrogen (?) så ger jag dem en chans till, gång efter gång. Men denna gången kanske är den sista? För varför ska jag bry mig om någon som faktiskt inte egentligen bryr sig om mig? Eller jo, dom bryr sig om mig och min familj fast på deras villkor och på deras premisser. Så nu kanske det är dax för mitt välmående och min familjs välmående att släppataget helt och bara umgås med folk jag vet bryr sig om mig och min familj!