Göteborgsvarvet + Analys....

Nu har jag gjort det, i ca 27 graders värme och jag dog inte... eller bröt inte... Men men...här kommer i alla fall en liten analys. Jag var taggad inför Göteborgsvarvet igår. Men var lite skeptisk till värmen som helt plötsligt kom. Jag sprang de första 1,2 milen utan några större problem, trots en åskskur med gigantiska regndroppar. Vilket var jobbigt, för då blev det kallt och det började blåsa. Min första tanke var att om det fortsätter bryter jag. Men det slutade efter kanske 10 min eller så. Men jag tog mig utan några större problem upp för säldammens uppförsbacke, uppför backen till Älvsborgsbron, över Älvsborgsbron och sen Hisingsidan. Utan några större problem faktiskt. Men jag tog det lugnt. Men sen kände jag mig lite matt och var inte säker på hur jag kände mig. Så jag beslutade mig för att gå lite. Det var varmt och blåste nästan inget, så jag gick i snabbt tempo och tänkte hela tiden att jag måste klara tidsgränsen 17.20 eller vad den var på....Så jag började springa lite. Sprang kanske någon kilometer till och sen helt plötsligt var jag vid Hisingsbron. Då gassade solen på igen. Så jag tänkte att jag tar det lugnt. Gick uppför för att inte ta ut mig. Sen sprang jag tills jag kom till början av avenyn, för då fick jag ont i magen och kände den där känslan ingen som inte var helt ok. Kanske skulle bryta??? Men jag bröt inte förra gången då jag inte hade tränat något så jag vägrade bryta. Sen visste jag att det inte var mycket kvar. Så jag sprang nerför avenyn och lite in på Linnégatan (tror jag att den heter?!) Men sen när jag sprungit 1,8 mil tog det stopp. Jag orkade inte springa mer. Men sista kilometern fick jag lite kraft igen och började springa...Jag sprang in i mål och sen trodde jag att jag skulle dö. Hela jag var helt matt och ont i kroppen på ett sätt som jag aldrig haft tidigare...Eller jo, eftersom jag sprang 2011 så vet jag vad det innebar att ha ont. Men min hälsena var inte att leka med sen. Den gjorde så ont och den hade gjort ont nästan hela loppet, eller i alla fall efter 1 mil så hade jag riktigt ont. Och som vanligt, efter ett långt lopp så var jag tvungen att kräkas. Min kropp mår nog inte bra av att springa så långt. Det roligaste är i alla fall att jag inte har speciellt ont idag. Jag är lite stel och har lite träningsvärk, men inte alls så som jag hade förra gången då jag inte hade tränat något. Tyvärr blev jag lite besviken på mig själv och min tid, men men så är det.....Idag har jag också väldigt ont i min hälsena och fick knappt på mig mina skor idag för det gjorde så ont. Gör den fortfarande ont i morgon kanske det är läge att uppsöka en läkare eftersom jag har haft ont i den rätt länge nu när jag ansträngt mig som längre promenader och löpning. Nu ska jag vila denna veckan och sen ska jag försöka springa 2-3 gånger i veckan fram tills kretsloppet i september. Då ska jag springa på 50 min minst!!! Eller?!? Jo, det MÅSTE jag klara även om jag dör på kuppen =)