Mille...

Mille

 

Igår när jag läste på Myrans blogg anade jag det värsta. Dom hade varit hos veterinären med Mille och en häst till. Mille har varit halt sedan förra året någon gång. Mille hade inte blivit bättre utan sämre och idag var det ett faktum. Mille finns inte mer. Mille var en häst jag var lite rädd för....han såg väldigt snäll ut, men jag tyckte han verkade så stor och han verkade väldigt svår att rida. Så en dag stod det på tavlan att vi skulle rida trail och jag skulle ha Mille. Skeptisk som jag är för nya hästar kändes det inte så bra, men sagt och gjort. Jag red trail, barbacka på Mille. Jag vågade till och med trava lite. Men jag insåg att det inte skulle vara en häst för mig och jag fasade för den dagen jag skulle rida honom igen. Men det tog ett bra tag tills jag fick rida honom igen. Det var på min hoppspecial som jag började rida honom på "riktigt". Jag var fortfarande väldigt skeptisk till det eftersom jag sett andra rida honom, och det har både gått bra och dåligt. Så med min lilla erfarenhet av hoppning och min rädsla för hoppning kändes det inte så bra. MEN efter bara en eller kanske två gånger började jag att ÄLSKA att hoppa Mille. Visst, han var svår att rida och jag hade STORA problem, men han var snäll, hoppade på allt och lärde mig att inte vara rädd för att hoppa. Han var klippan i mitt liv. En trygg och stabil häst, som hade ett hjärta av guld. Även om jag inte gjorde rätt, så försökte han alltid att få det så rätt som möjligt. Så det är med stor sorg i mitt hjärta som jag nu måste säga farväl till honom och jag vet att han har fått leva ett bra liv på Tokarp med alla sina vänner, men att han nu får ett bra liv på stora gröna ängar med sina gamla vänner som tyvärr inte heller finns med oss. Att han nu får ett liv utan att ha ont. Men Mille kommer alltid vara en häst som jag kommer ihåg och som lärde mig att det inte är farligt att hoppa och som gav mig en säkerhet i hoppning som jag behövde just då. Ändå från det att han blev halt så har jag väntat och längtat tills jag skulle få rida honom igen. Tyvärr kommer det aldrig ske igen. Men mina tankar och min sorg går till Lena och Myran. Mille var en fantastisk häst med ett hjärta av guld. Mille kommer vara enormt saknad av mig.....