Wilma

Idag var jag med en gammal ridkompis där hon rider. Jag fick rida en stabil och jättetrevlig nordsvensk vid namn Wilma. Så fin och så pigg och alert och ville gärna gå framåt och det var jätteroligt. Vi red en lång runda med några långa backar som dom tydligen brukade galoppera uppför. Det roligaste var att båda hästarna började tagga precis i början av backen och dom galopperade verkligen i racerfart och sen efter lite mer än halva backen blev dom trötta och saktade ner farten och sen flåsade dom och var jättetrötta. Sen vid nästa backa så gjorde dom likadant. Så roligt! Sista backen som var lång blev det ingen riktig galopp för det var några små barn som var ute och red på sina små ponnysar så vi fick skritta nästan hela backen men sen... Kände man riktigt när dom började tagga och nästan stod och stampade på stället och sen var det fullt fart på dem.... Jättekul! Analys på detta är att jag vågade galoppera i fullfart och på en vilt främmande häst och det var jätteskoj... Tänk att jag vågade. Så nu ska jag så fort Jet blir bra... Hon gick lite orent efter att ha tappat en sko häromdagen...men då ska jag rida galoppbanan själv och galoppera massor... För nu vågar jag...