Överlevde....eller kanske inte...

Ibland blir jag förundrad över vad jag säger ja till och ibland blir jag väldigt förvånad över vad barnen kommer ihåg att jag lovat. Men ibörjan av sommaren lovade jag att vi skulle gå på UpZone. Egentligen förstår jag inte varför jag sa det eftersom jag hatar höjder och dessutom är höjdrädd. Men idag tog jag tag i min rädsla. Vi hade en mysig familjeutflykt till UpZone. Eric fick i och för sig bara klättra på en bana där höjden låg mellan 1,5-2 meter upp. Men för mig räckte det. Vi gick på broar mellan träd, på en stock och åkte linbana. Felicia bara älskade det. Hon körde till exempel full fräs på en bobycar på en bro utan räcken 1,5 m upp i luften och när hon klättrade på sina banor som var mellan 3-6 m upp lyste det av lycka i hennes ögon och hon tyckte verkligen att det var så kul. Hon sa det flera gånger. Eric tyckte också att det var kul. Jag däremot njöt väl så där. Första gången jag gick banan kändes det som om jag skulle dö eller i allafall nära. Men med mycket koncentration så lyckades jag ta mig igenom banan och jag gjord den faktiskt två gånger. Sista gången jag åkte linbanan så glömde jag ta upp mitt ena ben så jag slog i mitt ben rätt rejält och har just nu väldigt ont. Jim var nog lite besviken över att han inte fick gå riskzon då han var tvungen att vara med Felicia och kompisen Maja. Men nu har jag faktiskt gjort ytterligare en sak jag inte tyckte om....så vem vet jag kanske kan ta med mig detta till min ridning och omvandla det till något bra???