Nu när ni läser detta (förutsatt att jag lyckats schemalägga mitt inlägg) så sitter vi på Engelska skolan med Felicia för att hon och vi föräldrar ska få möjlighet att träffa alla nya klasskompisar och deras lärare. Vi ska även få schemat och lite information. Gissa om jag är nervös?! Lite faktiskt. För tänk om hon vantrivs och bara hatar skolan. Tänk om hon inte får några vänner? Tänk om hon blir mobbad? Eller ännu värre, hon blir en värsting och börjar hänga på stan och snatta och göra massa dumheter....Och allt detta bara för att vi beslutade oss för att flytta henne från den lilla trygga skolan till en skola inne i stan. Nåja, vi har lovat att ge detta ett år och sen får vi göra en utvärdering och se hur hon trivs, vad vi tycker om allt körande och framför allt hur hennes resultat i skolan är. För tänk om det inte kommer gå bra för henne. Tänk om hon helt plötsligt för det svårt i skolan och inte når målen som är satta? Massor med tankar flyger runt i huvudet på mig. Det värsta jag tänker är att hon kanske blir bortrövad när hon går till träningen alldelles själv, blir utsatt för något av någon äcklig människa...Ja, tankarna är många. Så det känns så där att ta henne in till stora staden från det trygga lilla samhället, men samtidigt måste jag försöka se det positiva och hur många barn bor inte inne i stan och det går jättebra för???? Nåja, ångesten är stor och tankarna många....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar