Jag tror ibland att det är något större fel på mig. Jag kan ibland inte vara glad åt andras framgång utan bara se vad kan jag ha gjort bättre för att bli lika bra, eller få samma resultat som hen? Jag kan även vara sån med mina barn. Inte att jag jämför mig med dom utan mer, vad ska dom göra för att nå samma resultat eller prestera på samma nivå som den personen som är bäst? Jag vet inte vad det är för fel på mig, men någonstans kanske det är så att jag vill att mina barn eller/och jag själv ska vara bra på något. Inte någon medelmåtta som bara flyter med. Visst barnen är duktiga men absolut inte bäst på något. Jag är inte heller bäst på något och kommer antagligen aldrig bli bäst på något hur jag än försöker och det kanske där skon klämmer. Jag vill att mina barn ska bli bäst, eftersom jag aldrig varit bäst på något?

Jag vet att det är ett stort fel hos mig, men samtidigt kan jag i bland känna att jag måste också få ha dom här känslorna. Jag måste också få känna missunnsamhet, även om det absolut inte är en bra egenskap, för jag tror någonstans att det kanske trots allt gör mig till en bättre människa i slutändan. Jag kanske i och för sig ställer för höga krav på mig och min omgivning när jag blir missunnsam och jämför mig och barnen med dom som är bäst. Men är det fel? Tror att detta är något mina barn får gå och prata med en psykolog om sen ;) MEN om man inte har mål, vad är meningen med att träna då? Nu kanske ni tänker "vad har du för mål då???" Jag har faktiskt massa mål med massa saker, kanske får många mål och för många saker. Men ett mål jag har, och som jag sakta arbetar mot är faktiskt att orka och kunna springa milen under timmen. Ha ha ha tänker ni. Det var väl inget stort mål. För mig är det ett stort mål. Som överviktig och inte speciellt bra på att springa så är det ett stort mål. Ett mål som jag hoppas och tror att jag kanske når innan i juni 2018. Ett annat mål jag har är att klara av att åka på tävling med Cillahästen, att hon ska utbildas och kunna gå stadigt MINST LA i dressyr. Det är ett ENORMT mål. Ett mål jag kanske aldrig når, men ett mål som ändå finns där och ett mål som jag siktar mot varje träning, varje pass på ett eller annat sätt. Det som jag tror gör att jag blir missunnsam är att mina barn inte har några mål. Dom bara flyter med. Hur kan man träna fotboll eller simning eller något annat utan att egentligen ha ett mål eller ställa krav på sig själv? Men som sagt jag är nog lite störd.

Nåja, nu ska jag försöka att komma ett steg närmare mina två mål. Löpning och ridning....