Tacksamhet...

Jag vet inte om ni kommer ihåg att jag skrev att min lilla häst häromdagen stack ifrån mig i hagen och sprang över på grannens tomt, en äldre dam bor i det huset. Jag har bara träffat henne då hon varit ute och gått och hon är väldigt trevlig. Stallägarna frågade om jag hade kollat om det blev gropar i gräsmattan, vilket jag inte hade, men jag sa att jag skulle lämna en blomma till henne och kolla det som idag. Sagt och gjort, köpte en liten blomma och gick och ringde på idag, lite skamsen men ändå. Jag måste ju göra rätt för mig....

Tanten som bodde i huset såg frågande på mig när jag stod där i ridkläder och en blomma i handen. Jag förklarade att min häst smet häromdagen och att hon var på hennes tomt och jag bad så mycket om ursäkt och ville ge henne blomman som en ursäkt. Hon blev så otroligt tacksam och väldigt förvånad över varför hon skulle få den blomman. Hon sa att det gjorde inget att min lilla häst hade smitit iväg och hamnat på hennes tomt. Det är sånt som händer. Men jag förklarade att jag skämdes och undrade om jag skulle laga eventuella gropar i hennes trädgård. Sån tur var så hade det inte blivit några gropar, enligt henne.

Det jag tyckte var så kul med denna lilla enkla gest var att hon blev så rörd och så tacksam över att jag kom med blomman. Hon var helt klart rörd över min gest. Visst jag hade inte behövt ge henne en blomma utan bara be om ursäkt och titta på hennes gräsmatta. Men någonstans kändes det som om det var så att en liten blomma och en ursäkt passade bättre och det kändes varmt i mitt lilla hjärta att få glädja någon annan person med en enkelt gest. Och det viktigaste av allt är ju att det var min lilla häst som smet och det var jag som ska vara tacksam över att hon inte blev arg över att få en häst i sin trädgård.

Så till er alla där ute....tänk vad en enkel gest, ett leende, ett tack eller vad som helst egentligen kan ge en annan människa sån glädje och tänk vilken fantastisk känsla man själv får. Så ta er tid i detta stressade samhället och gör någon annan glad.