Träning....

Nu är jag trött i både knoppen och kroppen. Jag har ju varit med på en träning med en B-tränare vid namn Cricco Åkerberg [har kanske skrivit tidigare att hon heter Åkerlund...men det gör hon inte]. Det var kul, intensivt och jag gjorde så mycket saker som jag aldrig gjort tidigare med min lilla häst. Vi arbetade mycket i trav. Jag fick göra både skänkelvikning, öppna och framdelsvändning. Det svåra var att jag aldrig gjort skänkelvikning och öppna i trav eller framdelsvändning. Så det var nya saker jag fick utmana mig och min lilla häst med. Men vilken häst jag har. Det gick bra. Hon tjurade till lite när hon inte fattade men annars gick allting bra. Hon lyssnade och vi hade en sån fantastisk trav att det går inte riktigt att beskriva. Hon arbetade med bakbenen och med hela sin rygg och jag kunde känna hur hon fick en helt annan kropp, en helt annan trav. MEN jag fick arbeta för den. Jag arbetade och arbetade och fick hela tiden fokusera på vad jag ska göra för att det ska bli så bra som möjligt. Hon är en svår häst på så sätt. Det är inte mycket som kommer gratis, men när man väl har fått henne att förstå så förstår hon att hon ska gå kvar i den korta traven och då kan man bara underhålla det med skänkeln.

Det roliga med kursen är få en ny bild av folket som var med på kursen. Alla hade varit med flera gånger innan[förutom jag] och de känner varandra väl. Så första passet efter lunch började jag att rida. Och alla som var med satt och tittade för jag tror att dom var nyfikna och dom hade bara sett min lilla häst i hagen innan. Aldrig när jag ridit. Och det roliga var att jag fick så många positiva kommentarer efter min första ridning. Sen när jag skulle rida andra gången så var det inte så många som tittade men någon och Cricco berömde oss. Egentligen berömde hon oss båda gångerna men efter andra gången jag red så fick jag så mycket beröm för min häst och hon tyckte att det var en väldigt fin häst. Jag berättade att jag som inte kan något om Haflinger hade frågat på en grupp på FB och dom som kan något om Haflinger hade sagt att det var en fin stam på min lilla häst och Cricco sa att det kan man se. Så det var så skoj att rida för Cricco. Det som jag tror jag mest är stolt över är att jag gjort saker som jag egentligen inte kan och som jag inte trodde var möjligt för bara en vecka sen. Jag trodde aldrig att vi skulle sitta och rida för en B-tränare och få beröm. En B-tränare som tyckte att jag hade en riktigt fin och trevlig häst, som rörde sig fantastiskt trevlig och berömde traven och som trodde att vi skulle kunna utvecklas mycket framåt. En annan som var med på kursen hade träffat Cillahästen hos tillridaren och även hon tyckte att det hade gått riktigt mycket framåt. Det som är roligt är att flera stycken tyckte om min häst, tyckte att det var en fin och trevlig häst med riktigt fina gångarter och bra bakbensaktivitet, då jag har hört alldeles för mycket negativt hon henne. Så släng er i väggen ni som varit negativa och tyckt att jag skaffat en "dålig" häst. Mer träning och sen ska vi ut på lite dressyrtävlingar......