onsdag 22 november 2017

Minnen och tankar....

Igår på FB kom detta inlägget upp, ett inlägg som jag skrev efter att jag hade ägt Cillahästen i 5 månader. Ett inlägg som jag skrev igår för exakt ett år sedan. Jag kan inte säga att jag minns känslan till hundra procent men det jag vet är att jag nog var väldigt fundersam och jag funderade mycket under hela förra hösten och vintern på OM jag ska ha kvar Cillahästen eller inte. Och jag tycker nog att man kan läsa lite mellan raderna att jag tycker om Cillahästen men är fundersam över livet med henne.... Här kommer i alla fall mitt inlägg som jag skrev för ett år sedan :

"Tänk att jag har haft denna lilla dam i 5 månader idag. Jag trodde att livet som hästägare skulle vara lätt som en plätt. Vi skulle ta härliga långturer i skogen och träna i manegen och kanske kanske ut på någon lite tävling. Men ack vad jag bedrog mig. Livet som hästägare har varit allt annat än lätt, men tänk vad jag har lärt mig massor under dessa 5 månader. Jag har lärt mig att vara konsekvent och ha tålamod och framför allt att inte stressa fram saker och ting. Jag har hört någonstans att man får den häst man behöver just nu och det kanske var så att jag behövde ha henne i mitt liv för att sakta ner mitt tempo en aning och tänka efter. Men oavsett om allting tar mycket längre tid än vad jag trodde och då det även funnits tankar att faktiskt inte ha kvar henne, så inser jag att oavsett om vi når mina mål om 1 år eller 2 år eller 10 år så går det framåt. Sakta men säkert. Så är jag otroligt glad över att ha dig i mitt liv fina Cilla"


Visst kan jag fortfarande fundera på om jag gjorde rätt att satsa så mycket som jag ändå gjort på Cillahästen, om det är värt det? Och det är ju inte så att allting går som en dans på rosor, för det är fortfarande massor med arbeta med henne och jag får vara extremt konsekvent varje gång jag är med henne eller jag gör något med henne. Så ibland funderar jag på om det kanske inte hade varit lättare att ha en annan häst, en häst som man kanske inte behöver vara så extrem med allting. Men någonstans har denna lilla dam fastnat i mitt hjärta och trots allt slit så är jag faktiskt glad över att ha henne i mitt liv. 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar