tisdag 2 juli 2013

Lycka...


Idag var det träning nr 2 för mig...Det vill säga, hoppträning nr 2. Vägen till hoppträningen går väl sisådär. Idag träffade vi på ett rådjur som vägrade flytta på sig. Rådjuret stod alldelles intill vägen och bara tittade på oss Jet blev paralyserad och stod helt stilla. Så efter mycket om och med kom vi förbi. Men som vanligt löste jag situationen med att leda förbi henne. Men det gick bra. Sen hittade jag en sten så att jag kom upp igen på henne. Som vanligt fick vi vänta en stund innan det var våran tur att träna. Men det gjorde inget. Både Jet och jag får på så sätt tid på oss att ta in allt omkring oss. Idag skulle jag träna ihop med två andra. En som hade en ponny och en som red stor häst. Det var en ny "bana" med en kombination, först ett litet kryss och sen med två eller tre galoppsprång till nästa rätt uppstående hinder. Sen var det en oxer, ett kryss till och ett rättuppstående till. Så det blev sammanlagt fem hinder. Vi började med att rida över lite bommar i trav, vilket gick bra. Nöjd med att rida över bommar... Sen skulle vi rida över bommarna i trav och trav hoppa krysset. Det var inte speciellt högt, kanske typ 40 cm eller kanske till och med lägre. Det gick inte så bra. Som vanligt visste Jet inte riktigt hur hon skulle göra, så hon klev över det. Efter att ha ridit det några gånger tyckte Linda, tränaren, att vi skulle göra en liten bana i trav. Hon som red ponnyn hade lite svårt, så vi skulle trava in på kombinationen för att sen landa i galopp och hoppa nästa hinder i galopp. Gick rätt bra. Nästa gång vi hoppade kombinationen höjde hon. Tjejen som red ponnyn fick vänta medan jag och den andra tjejen på stor häst hoppade några hinder och en liten bana. Linda höjde oxern och dom två rättuppstående hindrena. Tjejen som red den andra stora hästen började hoppa. Linda hade gjort en liten bana där vi började med att trava in på kombinationen, landa i galopp och hoppa det rättuppstående hindret i galopp, rida diagonalen på det rättuppstående och sen krysset på långsidan för att avsluta med oxern. Sen gjorde hon det lite svårare genom att vi skulle göra en volt tillbaka efter oxern och hoppa det rättuppstående hindret igen. När Linda höjde blev jag lite tveksam, men den andra tjejen hoppade så varför inte tänkte jag. Tänkte att det är säkert inte så högt. Sen när vi hade hoppat det några gånger, så skulle vi avsluta med att bara hoppa krysset på långsidan, sen diagonal och hoppa det rättuppstående och avsluta med oxern. Jag fick hoppa den banan några gånger, för Linda var inte så nöjd med mina vägar. Hon sa att hon hade varit nöjd med vägarna om det var omhoppning, men det är inte omhoppning, vilket innebär att jag måste tänka på mina vägar. Det jag tyckte var svårt med att hoppa Jet var att hon taggade till inför varje hinder och jag tyckte att det gick fort. Men det gjorde det inte. MEN hon hade väldigt snäva svängar och jag hade lite svårt att få till en bra balans. Efter hoppningen frågade jag Linda hur högt det var. Linda mätte och sa att det var 80 cm...80 CM.....fattar ni. Det låter inte högt kanske, men med tanke på att det högsta jag hoppat på Tokarp och då var det ETT hinder var 70 cm och det tyckte jag var lite läskigt. Nu hoppade jag en liten bana på sex språng som mest och då var i alla fall fyra av dom sprången 80 cm!!!! Gissa om jag känner en allmänt lyckokänsla. Och det var andra gången jag hoppade henne. Men Jet kan hoppa och hon tycker att det är skoj. Men jag får nog nöja mig med träning...kommer ALDRIG våga tävla henne i hoppning. Fy vad läskigt....Eller...ja, läskigt! Men nu längtar jag till nästa hoppträning. Tyvärr blir det inget nästa vecka, men veckan efter hoppas jag!!!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar