Sorg...

Idag när jag pratade med Jets ägare så pratade jag lite om mina tankar inför hösten, att kanske ut och tävla en del i dressyr...Då berättade hon att dom ska försöka få ut en annons och försöka få henne såld. Jag förstår dom, givetvis, eftersom ägaren inte rider henne alls utan helt har tröttnat. Men givetvis blev jag ledsen. För jag har faktiskt fäst mig väldigt mycket vid Jet och tycker det är en fantastisk häst. MEN jag hoppas ju för deras skull att dom får sålt henne, men om jag ska vara lite egoistisk så hoppas jag ju givetvis inte att dom får sålt henne eftersom jag faktiskt tycker väldigt mycket om henne. Men förra gången dom hade ute henne på annons så var det ingen som ville köpa henne och jag tror att man faktiskt måste lära känna henne för att tycka om henne. Det tog mig ett bra tag innan jag började tycka om henne, verkligen tycka om henne, om ni förstår vad jag menar. Jag tyckte och tycker fortfarande att hon är en utmaning att rida och jag har fortfarande jättesvårt ibland att rida henne. OM jag vann eller någon skänker pengar till mig så kommer jag faktiskt att köpa henne....Måste bara få ihop så att jag har råd att ha henne också! Nåja, jag kommer fortsätta att rida henne och träna henne och börja tävla henne så smått tills dom en dag säger att NU ska vi verkligen sälja henne. Visst jag lägger pengar på en häst som ska säljas, men så länge hon finns på gården och så länge jag får fortsätta rida henne så ska jag utvecklas med henne och jag måste träna för att få grepp om henne. Visst jag fattar att jag gör dem en supertjänst att träna och tävla henne, för hon ökar i värde, men hon är en mellanklass häst, så jag är inte så säker på att dom får sålt henne så lätt... Eller... Nåja hon är inte ens ute på annons än, men givetvis känns det tråkigt att veta att dom verkligen tänker göra slag i saken nu, att försöka sälja henne....Så jag får väl utnyttja tillfället att vara med henne och rida henne så mycket som möjligt tills hon inte finns på gården mer....