Idag är det exakt ett år sedan min lilla häst åkte iväg på lite tillrining, uppfostringsanstalt och utbildning. Utbildning kanske det inte blev så mycket, men det blev definitivt tillridning och uppfostringsanstalt ;) Det var ett svårt beslut att fatta och det var många som tyckte och tänkte. Några tyckte att jag skulle göra mig av med "hästskrället" och några tyckte verkligen att jag skulle ge detta en chans, för vad hade jag att förlora? Sagt och gjort, Cillahästen åkte iväg och hon var iväg i ca tre månader. Det var tre långa månader, tre månader med frågor från omgivningen om det var värt det. Tre månader med funderingar på om jag faktiskt ändå skulle lyssna på de personer som inte tycke att jag skulle ha kvar Cillahästen. Men det var även tre månader med stöttning från personer som ville mitt ve och väl. Tre månader där det fanns personer som hjälpt mig tillbaka till en lite självsäkerhet att faktiskt våga rida min lilla häst.
Trots att jag har haft stöttning av personer i min omgivning, men jag har även haft personer i min omgivning som fortfarande inte tror på mig och som fortfarande anser att jag inte ska ha kvar hästen. Enligt dessa är hon fortfarande "ostabil", "farlig" och "ouppfostrad". Att jag ska ha en stabil, äldre häst som kan lära mig massor på. MEN dom har fel. Jag har kanske inte en häst som jag kan lära mig massor på, men jag har en häst som vi kan lära ihop på, en häst som i sina ljusa stunder är den mest stabila häst som finns och en häst som jag faktiskt älskar över allt annat. Jag är faktiskt väldigt glad över dessa människor som stöttat mig och som fortfarande stöttar mig trots att det finns folk där ute som är negativa.
Jag har under detta året gjort saker med Cillahästen som jag aldrig trodde var möjligt, i allafall inte efter min avåkning och efter att jag faktiskt blev rädd. Jag har varit iväg med henne vid två tillfällen på annan plats, jag har kunnat vara med på kurser i stallet och kunnat rida, jag kan rida ut själv och jag kan trava ute själv och jag kan njuta av att ha en liten häst och det är nog det bästa av allt.
Så ja, det var helt klart värt att låta Cillahästen åka iväg på tillridning och ja, det är värt att inte lyssna på alla negativa personer som finns i min omgivning som inte trodde på mig och som fortfarande inte tror på mig och Cillahästen.
Så tack till er som faktiskt tror på mig =)
Kram och puss från mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar