Idag var det återigen dax för Erics koll hos läkare för hans astma. Vi har sedan han återigen fick "diagnosen" astma gått på en specialistmottagning för astma- och allergi och lite andra specialsaker. Tanken var väl egentligen att han bara skulle gå där ett år, men då det inte blir riktigt bra och vi inte får riktigt kontroll på hans astma så går vi kvar där. När Eric var liten gick vi också där då han hade allergi och förkyldningsastma, men blev "friskförklarad" för att sen få tillbaka sin astma. Nu tror jag ju att hans astma är här för att stanna. I vilket fall som helst så fick det mig en tankeställare när vi var hos läkaren. Eric fick nämligen en ny läkare igen. En ny läkare innebär att det ställs nya frågor igen och jag får återigen förklara saker och ting och nya saker bestäms. Det som bestämdes sist har ändrats och ingen uppföljning kan göras då det säkert inte står allt i journalen.
Detta fick mig att tänka på alla där ute som har en konstant kontakt med socialtjänsten, försäkringskassan eller sjukvården. Nya handläggare och saker som bara faller mellan stolarna. Att få förklara saker och ting igen och igen och att ha orken att förklara saker och ting igen och igen. MEN tänk dom föräldrarna som faktiskt inte orkar, eller har förmågan eller på något annat sätt inte klarar av berätta samma sak igen och igen. Hur blir det med dessa barn? Får de verkligen den hjälpen som de behöver? Jag har faktiskt aldrig tänkt på det innan, men idag slog det mig verkligen. Jag hoppas dock att dessa föräldrar som inte orkar eller kan eller på något annat sätt inte har förmågan får den hjälp de behöver och att alla som sitter där på sina stolar som tjänstemän eller som läkare har en förståelse och hjälper dessa människor så deras barn, vår framtid, får den hjälp de behöver för att må bra.
Kram och puss från mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar